Sysselsättningen och den skandinaviska modellen

Via Dennis ser jag att dagens DN-debatt bjuder hyser en ganska ambivalent artikel, förmodligen då den är samförfattad av en forskare (Ingrid Esser) och en s-märkt utredare (Anna Hedborg)

Den bör läsas noga: 

Den faktiska sysselsättningen, dvs andelen vuxna som arbetar, är högst i de nordiska länderna. Sverige ligger tillsammans med Danmark i topp. [...] De anglosaxiska länderna ligger något efter och lägst sysselsättning har Kontinental-Europa. [...] Mäter man antal faktiskt arbetade timmar per vuxen person (alltså efter att semester, sjukdom, föräldraledighet och dylikt räknats bort - det kanske allra bästa måttet på arbete), hamnar de utom­europeiska anglosaxiska länderna i topp strax före Storbritannien, Danmark och Sverige.

Så långt allt väl. Sedan kommer

Arbetsmotivationen, bl a mätt med frågan om man skulle uppskatta att ha ett arbete även om man inte behövde pengarna, visar sig vara starkare i länder med mera generösa välfärdsstater och mera samordnad arbetsmarknad. [...]

Som Dennis påpekat betyder detta inte att det är välfärdsstat eller samordning som orsakar arbetsmotivationen.  Artikeln fortsätter snart med att korrekt konstatera följande:

Inom varje land och system är det relativt väl belagt att generositeten i systemet har effekter på utnyttjandet.

Slutligen landar de i denna slutsats (detta är de två sista meningarna):

Både välfärdspolitikens upplägg i sig och arbetsmarknadens institutioner skickar också signaler om arbetets värde och betydelse. Och den nordiska modellen är uppenbarligen inte så pjåkig när det gäller, inte bara i vilken utsträckning utan även med vilken kvalitet människor tycker sig delta i arbete.

Den sista meningen är snudd på obegriplig, så det är helt omöjligt att avgöra om det de försöker säga faktiskt har täckning i artikeln. Möjligen blir man klokare av att läsa skriften (nr 12).

Comments

[pontus]

Fullkomligt obegriplig artikel. Hur kan man ens få för sig att fråga "Har du hög arbetsmoral? (psst, om du svarar 'ja' får du en ponny)" och tro att svaret har ngt som helst med verkligheten att göra. Den typen av "forskning" är ett hån mot all experimentell forskning som existerar (dvs. field experiments, natural experiments etc.)

[Sarke]

För att få det än mer välbelagt att generostiteten i systemet påverkar utnyttjandet av systemet, ta en titt på skrift nummer 9 i samma serie. Denna håller sig till vad alla nationalekonomer vet och rönte jämförelsevis lite uppmärksamhet när den kom ut... "jag e int bitter..."

[bergh]

då förutsätter jag att du, maggi och professorn i detta nu sitter och filar på ett svar...?!

[Mikael]

Pontus>> Det beror väl lite på hur "blind" studien var. Nationalekonomer har alltid en tendens att tro att signalera/hitta på är något individer gör som prio1 i intervjustudier eller enkätdata. Ofta är det minst kognitivt ansträngande helt enkelt att säga sanningen. Sedan kan det givetvis vara som du säger om det finns klara incitament att säga att man har hög arbetsmoral (men om studien är helt blind ser jag inte riktigt varför det skulle vara så)...men visst, brus blir det (men då skulle å andra sidan inte en jävel få syssla med internationella tillväxtstudier...med de sjukt stora mätfelen associerade).

Å andra sidan, även om korrelationen skulle stämma...är det ju inget annat än så. Esser har drivit lite PR av sin avhandling som är sjukt ohederlig...typ titta här...hårda regleringar är bra för arbetsmoralen (och ibland t o m kopplar dem det direkt till arbetslösheten). Som bäst kan man väl säga att hon kanske har en korrelation som stämmer hyfsat, men en korrelation som är helt totalt ointressant.

[bergh]

mikael, om du lade in html tas sådan bort, lägg in länken bara så blir den automatiskt klickbar!

Jag anar att det kanske var något i stil med följande du syftade på:
http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2006/6/2/lo-ekonomerna-mer-politiska-n-akademiska-just-nu.html

I övrigt håller jag med dig, men jag tror inte att de flesta ekonomer antar att folk ljuger när de svarar på enkäter. Poängen är snarare att hur man svarar på enkäter och hur man faktiskt beter sig är olika storheter, som båda kan vara mycket intressanta.