Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.
His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.
He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).
Navigation
En naturlig utveckling.
På sikt tjänar vi svenskar på att industriproduktionen flyttar utomlands genom att varorna vi köper från utlandet blir billigare än om de tillverkas i Sverige och den snabbt växande mellanklassen i Kina och andra utvecklingsländer kommer i framtiden att köpa de varor och tjänster som vi svenskar är bäst på att tillhandahålla, påstår ST:s ledare den 21 maj 2005, som därefter ställer frågan: ”Vad är vi då bra på att producera”? Och ger svaret – ”välfärds- och vårdtjänster”. Menar ST på fullt allvar att mellanklassen i Kina i stor omfattning skulle föredra att köpa dyra välfärds- och vårdtjänster från det avlägsna Sverige i stället för att köpa dem mycket billigare och mer lättgängligt i det egna landet? Vilka ekonomiska drivkrafter (incitament) kommer att frammana en sådan export, frågar jag ST?
Det vi säkert vet om effekterna av att tillverkningsindustrin flyttar utomlands är att det medför arbetslöshet, som ökar i mycket snabbare takt än nya arbeten skapas trots hög konjunktur och ekonomisk tillväxt, och att de arbetslösa industriarbetarna i stor utsträckning inte får de nya jobben, därför att deras kunskaper och erfarenheter inte motsvara de krav, som de nya jobben ställer.
Sanningen är den att välfärden i Sverige kommer att avta i takt med att tillverkningsindustrin lämnar landet. Det landets invånare därefter har att grunda sin välfärd på är de exporterande industri, som inte kan flyttas från landet men som ändå riskerar att bli utkonkurrerade av importerade produkter och tjänster. Om inte politikerna börjar värna om industris konkurrensförmåga och Sveriges väl kommer vi, som vill leva och dö i Norden, i sinom tid att kunna glädja oss åt att ha Kinas levnadsstandard för 25 år sedan. Från den utgångspunkten kan vi nämligen börja exportera lite av varje till både välmående och vårdbehövande Kineser. Det är kanske detta förlopp, som ST kallar ”naturlig utveckling”.
Lyckligtvis finns möjligheter att sänka tillverkningskostnaderna i svensk industri radikalt genom att flytta uttaget av skatter och avgifter från tillverkningen av varor och tjänster till omsättningen av varor och tjänster. Den minskning av arbetskostnaden på alla nivåer och i all verksamhet, som detta skulle medföra i kombination med att importerade varor och tjänster beskattas efter samma principer som inom landet tillverkade varor, skulle medföra att priserna till konsument inte skulle behöva höjas nämnvärt trots högre moms.
Ansvariga politiska beslutsfattare är opinionsstyrda till 100 % och kommer inte att göra något väsentligt åt landets verkliga problem med mindre opinionstrycket blir tvingande hårt. Därför är det hög tid för ST och alla andra opinionsbildare att sätta av tid och kraft för ingående diskussion och självständigt tänkande kring dessa ödesdigra frågor. Fall inte i farstun för de politiska partiernas slagord, vars ändamål endast är att vara tillhyggen i kampen om väljarnas röster.
Mats Lundberg