Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.
His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.
He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).
Jag har på senare tid börjat fundera mer och mer på det gängse alternativkostnadsresonemanget. Det talas om att studier innebär två "förluster" jämfört med att förvärsarbeta under samma period:
1. Skuldsättning genom studielån
2. Uteblivna arbetsinkomster
Den största kostnaden för studenten sägs vara nummer 2.
Min kritik går ut på att man inte kan beakta hela summan, utan bara det minskade konsumtionsutrymmet vid studier jämfört med förvärvsarbete. Bostadshyra och mat måste betalas oavsett om man arbetar eller studerar, och då spelar det ingen roll om pengarna tas från studiebidrag eller inkomst av tjänst. Det som spelar roll är att den som är i arbetslivet kanske får 8.000 kr mer netto per månad.
Man kan alltså inte räkna HELA den ordinarie arbetsinkomsten för arbete som förlorad om man i stället studerar, enligt min egen hypotes. Det som ska läggas till är i och för sig utebliven semesterlön och minskad pension. Dock bör man också beakta de arbetsinkomster en genomsnittlig student skaffar sig under ett kalenderår och den kompensation för pensionsbortfallet som detta innebär. Jag misstänker alltså att den verkliga kostnaden för studier är lägre än vad som normalt anges.
Det vore intressant att se en analys av detta påstående utifrån mikroekonomisk teori.