Upp till kamp för kapitalismen (Bergh & Ullenhag, Aftonbladet, 14 juni -99)

Lustig detalj: Detta påhopp på artisten Robyn refererades dagen efter på nyhetsplats i flera tidningar, bl a GöteborgsPosten.

Skivaktuella Robyn har nyligen figurerat i SJ:s tidning Kupé. I den faktaruta som vidhängts reportaget kan varje tågresenär läsa att Robyn inte tror på kapitalism. Det är inne att använda kapitalismen som ett skällsord och som en orsak till all världens elände. Vi undrar nu: Om Robyn inte tror på kapitalism, vilket ekonomiskt system tänker hon sig i stället?

 

I den allmänna debatten är det nästan uteslutande vänstern som använder ordet kapitalism. Vänstern förmåga att ge kapitalismen skulden för allt ifrån vårdköer till uteliggare, har gjort att många nog glömt bort vad ordet faktiskt betyder. En liten påminnelse är därför på sin plats:

 

"Kapitalism: Ett ekonomiskt system som karakteriseras av privat ägande av

större delen av produktionsmedlen. Beslut om produktion, konsumtion osv.

fattas huvudsakligen av enskilda privata aktörer och samordningen sker

huvudsakligen genom marknader med hjälp av marknadspriser." (Termer i nationalekonomi Liber)

 

Den som i likhet med Robyn inte tror på kapitalism, förespråkar således en ordning som inte bygger på privat ägande och marknadsekonomi.

En av kapitalismens fördelar är att produktionen styrs av den samlade efterfrågan. I en kapitalistisk ekonomi är det exempelvis skivkonsumenterna som avgör hur många skivor Robyn säljer. Om kapitalismen avskaffas, kommer vinsten inte längre att gå till Robyn, och försäljningen kommer inte längre att styras av om konsumenterna gillar Robyn eller ej. Exemplet gäller naturligtvis mycket mer än

skivproduktion.

 

Kaptalismen och människors skaparkraft har varit grunden för det svenska välståndet. Kapitalismen är även lösningen på flera av de problem världen brottas med i dag. Svält och miljöförstöring, beror till stora delar på dåligt definierade äganderätter och icke-fungerande marknader. Problemet är inte kapitalismen, problemet är alla andra ekonomiska system som provats med sämre och ofta katastrofala resultat. Planekonomin har skapat många uländer men inga välfärdsnationer!

 

Det är minst sagt beklagligt att kulturpersonligheter och pop-sångare oemotsagda kan kokettera med att de inte tror på det system som utgör en av grundpelarna för Sveriges välstånd. Robyn kan möjligen ursäktas, men det mest beklagliga är att ingen socialdemokratisk eller borgerlig opinionsbildare stämmer i backen och rakryggat vågar stå för ett kapitalistiskt samhällssystem. Vi tror nämligen att både Sverige och världen behöver mer kapitalism, inte mindre. Några exempel:

 

Allt fler miljöorganisationer har numera insett att miljöproblemen omöjligen kan lösas utan att använda äganderätter och marknadsmekanismer. Marknadsekonomin kan helt enkelt användas i miljöns tjänst. Detta förutsätter givetvis att politiken bygger på att privat ägande och marknadsmekanismer är något positivt.

 

Ett andra exempel gäller fattigdomen i tredje världen. Vad många uländer behöver mer än något annat är möjlighet att på rimliga villkor få handla med resten av världen. Självfallet måste rika länder avskaffa

sina tullmurar, men det är lika självklart att frihandel knappast kan fungera utan kapitalismens äganderättigheter och marknadsmekanismer.

 

Ett tredje exempel gäller de växande klyftorna, exempelvis här i Sverige. Medan arbetare och tjänstemän fått mycket blygsamma löneökningar sedan 1970-talet, har avkastningen på aktiemarknaden varit flera hundra procent. Trots detta är det först de senaste åren som det folkliga aktieägandet ökat, och det är fortfarande fonder och institutioner som är de stora aktieägarna.

Lösningen för att minska klyftorna är, i motsats till vad vänsterpolitiken går ut på, att

underlätta folkligt aktieägande så att fler människor får del av den höga avkastningen på kapitalmarknaderna. Sverige behöver helt enkelt hundratusentals nya småkapitalister.

 

Avsikten med dessa tre exempel är att visa att Sverige och världen behöver mera kapitalism - inte mindre. De som håller med oss bör våga ta striden för kapitalismen.

 

Erik Ullenhag, förbundsordförande i Liberala Ungdomsförbundet (LUF)

Andreas Bergh, förbundsstyrelseledamot LUF