Grekland, Lehman brothers och den ungefärliga institutionella ekvivalensen
4 okt 2011, kl 9:11 Denna sommar har det varit vanligt att dra paralleller mellan Europas problem med Grekland just nu, och USAs problem med Lehman brothers 2008 (googling). Så här resonerar NY-times:
… though banks and other investors have done much to pare their Greek holdings in the last year, if they are forced to take a loss, and the ratings agencies declare Greece in default, investors would start selling in a panic. And they would not sell just the bonds of countries struggling with debt — Portugal, Ireland, Spain and Italy. In a hasty retreat into cash, traders would unload more liquid assets as well, everything from high-grade corporate bonds to American and emerging market equities — as occurred in 2008 after Lehman failed
Jag tycker likheterna är bredare än så, och att jämförelsen är relevant för den diskussion som de senaste åren nästan alltid bubblat upp mellan skål och vägg bland tyckare och förståssigpåare: Är finanskrisen mestadels ett marknadsmisslyckande eller ett politiskt misslyckande?
Som den velpotta jag är, lutar jag åt att frågan är mindre intressant, alternativt att svaret är ungefär 50-50. Ur ett tre år gammalt inlägg:
Själv lutar jag alltmer åt en idé om ungefärlig institutionell ekvivalens: Både politiker och kapitalister är människor, och människor är som folk är: Egoistiska ibland, gör fel ibland, men ofta både fiffiga och välmenande
I fallen Grekland och Lehman finns ganska mycket som anekdotiskt styrker detta. Grekland började få problem redan 1980, de fick flera råd och tips från OECD om angelägna reformer, men styrdes inte upp av någon annan, och styrde inte upp sig själv heller. Varför? Sannolikt på grund av faktorer som kortsiktighet, viss girighet eller lathet, oklar ansvarsfördelning, möjligheten för den som fattar mindre lyckade beslut att skicka kostnaderna vidare till någon annan.
Faktorer som också passar bra som förklaring till vad som hänt i flera finansiella marknadsinstitutioner som agerat problematiskt.
Reader Comments (2)
Kan man inte se det faktum att mänsklighetens smartaste hjärnor sätts på att skapa jätteavancerade modeller för derivathandel istället för att skapa god ekonomisk politik som ett marknadsmisslyckande? Hade dessa "snillen" istället på ett eller annat sätt bidragit till god ekonomisk politik hade 1. finanskrisen kanske kunnat undvikas (genom att den vansinniga idén om att låna ut pengar till personer utan kredittäckning aldrig fått genomslag), 2. börssvängningarna minskat eftersom derivathandel inte varit lika utbrett vilket skulle innebära att de makroekonomiska effekterna blivit mildare.