Hur stor är liten betygsinflation?
3 feb 2011, kl 0:12 Konkurrensverkets pressmeddelande rörande Jonas Vlachos rapport om betygsinflation är en smula ambivalent:
[Rubriken:] “Konkurrens mellan skolor ledde inte till betygsinflation”
[Ur ingressen:] “Däremot förefaller ökad konkurrens mellan skolor ha lett till viss betygsinflation.”
Längre ned:
Resultaten av [Vlachos] hans forskning visar att den förstärkta konkurrensen mellan skolor, såväl friskolor som kommunala skolor, i viss mån har bidragit till betygsinflationen under de senaste 10 - 15 åren. I jämförelse med den allmänna betygsinflationen är dock den inflation som orsakas av ökad konkurrensen av måttlig betydelse
Något säger mig att ord har vägts på guldvåg, men pressmeddelandet som helhet är svårtolkat. Men vad står det i rapporten, som författaren själv står för? Det visar sig att storleken på effekten diskuteras föredömligt i slutsatserna:
Effekten av konkurrens på betygsinflationen är enligt den analys som genomförts liten; en expansion av friskolesektorn på tio procentenheter skulle enligt skattningarna ha lett till en höjning av genomsnittsbetygen på mellan ett och två meritvärdespoäng på grundskolan. Då det maximala meritvärdet uppgår till 320 och medel ligger kring 206 kan denna effekt närmast förefalla trivial.
Även resten av slutsatserna är intressanta, och rapporten som helhet verkar väl värd att läsa.
Reader Comments (10)
Jag är också oerhört kritisk till det som anges i slutsatsen på s 56 i rapporten. Där hävdas det i andra stycket att det är den ökade konkurrensen mellan skolorna som har medfört betygsinflation och inte friskoleexpansionen i sig. Hur går detta ihop egentligen? Hur hade det blivit om expansionen i stället hade skett genom att de befintliga kommunala gymnasieskolorna på 1990-talet hade splittrats i flera mindre enheter, som inte var vinstdrivande? Ligger inte problemet just i att man kan få vinst genom att examinera gymnasieelever med tillfredsställande resultat? Varför skulle t ex föräldrar vilja låta sina barn gå i skolor med genomgående låga resultat oavsett vilken kunskap som ungdomarna faktiskt får när de går ut skolan? Man kan inte behandla elever som charterresenärer när det handlar om något så viktigt som tillägnande av kunskap. Det får aldrig bli en fasad, vars byggnad och lokaler hyser en verksamhet som ingen har kännedom om.
Kontentan är:
Jag kan förstå att resor blir bättre med nöjda resenärer eller att en spikfabrik tillverkar bättre spikar om två nya spikfabriker etableras i staden, men jag kan inte tro att elever automatiskt får bättre kunskap (vilket högre betyg ska signalera) för att två nya skolor uppstår i staden. Problemet i det fallet är ju att de betyg elever får är viktiga för att komma vidare i utbildningssystemet. Det går heller inte att få återkommande kunder genom att erbjuda resor eller tillverka spikar och bara försöka få det att se fint ut externt; det är bara om resorna verkligen erbjuder mervärde och spikarna verkligen tjänar sitt syfte som folk kommer att handla igen.
ex:
Bergström, F., and Sandström, M. (2005). School vouchers in practice: Competition will not hurt you. Journal of Public Economics, 10, 351−380.
Ahlin, Å. (2003). Does school competition matter? Effects of a large-scale school choice reform on student performance. Working Paper 2003:2, Department of Economics, Uppsala University.
P.s. Sen fattar jag inteh ur man ens kan mäta ifall konkurrens leder till bättre kunskap. Allt beror väl på vilka som väljer att gå i skolorna osv? Eller? Hur kan elevernas resultat försämras så mkt under samma period som skolornas börjat konkurrensutsättas? D.s.
När det gäller att mäta kunskap måste man mycket riktigt beakta vilka studenter som väljer att går var dvs korrigera för socio-ekonomiska faktorer.
Om resultaten försämras under samma period som konkurrensutsättning införs, behöver det inte betyda att det senare har orsakat det förra.
Studien av Bergström och Sansström visar alltså att konkurrens från friskolor allt annat lika tenderar ge högre resultat även i kommunala skolor.
Däremot finns det ingen anledning att tro att konkurrens i sig eldar på betygsinflation, oavsett hur det institutionella ramverket ser ut. I vissa system skulle konkurrensen mycket väl kunna leda till betygsdeflation i den mån bra skolor försöker bygga en reputation om att vara riktigt snåla med betygen.
Detta är inte mitt område -- jag baserar mitt uttalande uteslutande på erfarenheter av att ha arbetat inom det brittiska utbildningssystemet, där de populäraste skolorna ofta är snåla med betygen. Man söker sig inte dit för betygens skull, utan för skolans goda rykte som kunskapsförmedlare.
Det avgörande är naturligtvis i vilken mån a) betygen andänds som enda urvalsinstrument på¨nästa nivå och b) det finns en nationell standard i betygssättningen. I båda avseendena är det svenska systemet undermåligt, men att därav dra slutsatsen att konkurrens alltid leder till betygsinflation är något förhastat.
Det svenska och det brittiska utbildningssystemet är inte jämförbara, av flera anledningar:
1. Det är inte bara resultaten från gymnasieskolan som styr vilka elever som kan söka till olika lärosäten, även familjens ekonomi har i praktiken stor betydelse för vem som kan antas till ett visst lärosäte.
2. Urvalsmodellerna till högre utbildning ser helt olika ut i Sverige respektive Storbritannien. I Sverige avgör snittbetyget från gymnasiet medan det i Storbritannien är betygen i enskilda ämnen av särskild relevans för en viss utbildning som styr hur konkurrenskraftig en viss elev är vid urvalet.
Det vore betydligt mer intressant att få en jämförelse med ett land där urvals- och finansieringssystemen liknar det svenska mer, exempelvis det danska. Där finns det flera slående likheter med det svenska:
1. Man tittar även där på elevers genomsnittliga gymnasiebetyg från gymnasiet. En skillnad är visserligen att Danmark har fler betygssteg än Sverige.
2. Det finns ett studiemedelssystem i Danmark som påminner om det svenska, men en skillnad är att föräldrarnas inkomst har betydelse vid tilldelningen av studiemedel. Även Tyskland har något liknande system, minns jag.
Att snittbetyget är viktigt innebär att en elev vill ha så bra betyg som möjligt, dessutom i alla ämnen. Då skjuter, enligt min mening, betygen i höjden i ett system som präglas av fri konkurrens med en uppsjö av privatskolor. En skola med låga resultat måste på sikt läggas ner, eftersom ingen kommer att söka dit så småningom. Det spelar i så fall ingen roll vad eleverna faktiskt lär sig, bara att det ser bra ut i papperen. För 15-20 år sedan fanns det i en svensk småstad kanske bara en eller två gymnasieskolor och det gick då inte att lägga ned en skola, och därför var man heller inte rädd för att sätta låga betyg. Idag, däremot, ser det helt annorlunda ut. Visst kan övergången till ett nytt betygssystem i mitten av 1990-talet ha haft betydelse, men kan knappast förklara hela skillnaden. Man har ju hört att rektorer har ändrat betyg som har satts av lärare på friskolor, eftersom man är rädd att verksamheten ska få dåligt rykte om den uppvisar dåliga resultat.
Det var ju dagens behållning.