Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Vapenvilan slut i Science Wars? | Main | Bara 18 procents omfördelning? »
söndag
nov132005

Johan Norberg, hans kritiker och en miljard kineser

Johan Norberg har låtit demoskop fråga folk om de tror att det går åt skogen med fattigdom och miljöförstöring i världen. Det tror de flesta att det gör. Men de har fel, åtminstone på de områden som det frågas om i undersökningen.
 
3 av 4 tror att undernäringen i uländer har ökat sedan 1980, men det är tvärt om. 70 procent tror att Europas floder blir allt smutsigare, men i snitt blir de faktiskt renare - och så vidare.
 
När Johan gör utspel, är det skoj att studera hur hans meningsmotståndare reagerar. Vissa blir ursinniga och dömer ut frågorna som ställts i undersökningen som "helt störda". Informellt nätverk för en alternativ vänster tycker att Norberg pysslar med "finter" och tar på sig att sprida lite "verklig kunskap" istället. Erik på måsvägen i Lund håller håller sig däremot sansad och funderar vidare på egen hand - läsvärt!
 
Följande invändningar mot Johans rapport har jag stött på hittills:
  • Miljöförbättringar har skett i den rika västvärlden, inte i fattiga länder.
  • Resultatet att undernäringen minskar i uländerna är känsligt för valet av tidsperiod - under andra halvan av 90-talet ökade undernäringen.
  • Framgångar när det gäller fattigdom och undernäring beror inte på kapitalism och liberaliseringar, utan på statliga antifattigdomsprogram.
  • Den globala minskningen av fattigdomen drivs drivs helt av Kina, som är en diktatur.

Den första punkten är vad jag förstår egentligen ingen invändning - Norbergs poäng är ju Indira Gandhis: "Poverty is the worst polluter". Den andra punkten säger oss att det förekommer variationer kring den långsiktiga fallande trenden.

 
Den tredje punkten är lustig: Kritikerna förutsätter att Johan vill driva hem en enkel poäng om att marknaden fixar allt. Så är det kanske, men det står det inget om i rapporten. Statliga antifattigdomsprogram lär hur som helst knappast funka om ekonomin krymper. Det krävs således både varaktig ekonomisk tillväxt och fungerande institutioner som gör att även de fattiga får del av tillväxten.
 
Så till den sista invändningen. Många resultat om att världen är på rätt väg drivs av vad som händer i Kina, och till viss del även Indien. I Indien har tydliga förbättringar kommit efter demokratiseringen. I Kina ökar det materiella välståndet, men diktaturen består.
 
Det är intressant - men få skulle nog hävda att bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Kina är orsaken till landets tillväxt. En troligare förklaring är att den ekonomiska friheten i Kina ökat kraftigt sedan 1980.
 
Vill man nödvändigtvis kritisera Norberg på någon punkt, skulle jag rekommendera fattigdomsmåttet: Världsbankens beräkningar har kritiserats på temat att beräkningar av hur många människor i hela världen som lever på mindre än en köpkraftsjusterad dollar om dagen är så svåra och osäkra att de kanske inte borde göras alls. Världsbanksekonomen Martin Ravallion är dock ganska övertygande om att den absoluta fattigdom har minskat, även om det råder stor osäkerhet kring hur mycket - se även denna artikel i the Economist.
 
Uppdatering: Johan kommenterar och påpekar att han skrivit en understreckare om bland annat världsbankens fattigdomsmått - läsvärd!

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

References (1)

References allow you to track sources for this article, as well as articles that were written in response to this article.
  • Response
    Hello from Kitt!:) why you wants to tell all about this? Are you sure? Please, contact me!

Reader Comments

There are no comments for this journal entry. To create a new comment, use the form below.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.