Om Krugmans försvar för Sweatshops
Ur Human Rights & Human Welfare: En intressant recension av
Slaves to Fashion: Poverty and Abuse in the New Sweatshops by J.S. Ross, 2004, samt
Can Labor Standards Improve Under Globalization? Kimberly Ann Elliott and Richard B. Freeman, 2003.
Här bemöts exempelvis påståendet att arbete i sk Sweatshops är bättre än alternativet:
Paul Krugman and other sweatshop defenders put forward the “better than” argument: if
people choose to work in sweatshops, then this must be better to them than the alternatives
(Krugman, 1997). This standard economists’ ruse can be picked apart almost too easily. As Ross demonstrates, the “better than” argument is a slippery slope: working in a sweatshop is better than picking through the trash heap which is better than prostitution which is better than bonded labor which is better than slavery which is better than death. So by Krugman’s logic, two cheers for slavery? (footnote: Mainstream economists rarely ask why these are the only relevant choices.)
Sedan kan det väl diskuteras i vilken utsträckning argumentet faktiskt bemöts, eller om det bara hålls upp till allmänt beskådande.
Reader Comments (7)
Argumentet bemömts sannerligen inte. Samma argument hörs idag utan att någon klagar: de flesta är överens om att vi måste göra lönerna sådana att det är bättre att arbeta än att vara arbetslös. Det innebär inte att vi uppskattar slaveri.
Krugmans argument är att vi måste se till landets förutsättningar. Detta kan också betraktas temporalt: I framtiden kanske vi alla är astronauter, men det innebär inte att det är en mänsklig rättighet redan nu; ett vanligt jobb är i alla fall bättre än inget jobb alls.
Ungefär som:
Det är jättebra att vara rik, lite mindre bra att vara fattig, ännu lite mindre bra att leva i fattig förnedring, att var sjuk är ännu lite mindre bra, och minst bra är att vara död.
Alltså: två hurra för att vara död???
Dock blev jag (i likhet med peter w) aningen förvånad över att bemötandet av Krugmans argument var såpass svagt.
- Världen är orättvis.
- Jovars, men den är åtminstone paretooptimal
Många människor verkar ha väldrigt svårt för det där med att välja mellan två dåliga alternativ. De ser det nästan som ett personligt angrepp då man själv diksuterar valet. Jag använder ibland argumentet att jag hellre blir våldtagen av en annan man än knivmördad. En del ser detta som ett nervärderande av det lidande som våldtäktsoffer utsätts för. Men så är ju absolut inte fallet. Jag har endast konstaterat att det finns saker som jag ser som värre. Helst vill jag naturligtvis inte bli utsatt för något av alternativen, men om jag måste välja så väljer jag våldtäkten. Och återigen är det ett jävla nonsensargument att säga att jag förespråkar ett samhälle där våldtäkter är ok.
Men poängen med argumentet just när det gäller "sweatshops" och barnarbete är just att dessa saker är *effekter* av fattigdom, inte orsaker till fattigdom, vilket vänstern gärna implicerar.