Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« Ökad inkomstspridning i USA inte av ondo? | Main | Krönika om klassamhället »
onsdag
maj092007

Bör EITC-reformer få öka inkomstojämlikheten?

Naturligtvis var Niklas på samma konferens som jag. Han kommenterar så här:

Ett rimligt krav när reformer av detta slag [typ EITC] genomförs är att fattigdomen och ojämlikheten inte ökar. Åtminstone ska de potentiella effekterna göras tydliga så att det är lätt att diskriminera mellan förslagen. Vad kan tänkas hända med Gini, relativ fattigdom och andra mått?
En introduktion till debatten, inklusive snygga diagram över Sveriges och USAs system finns här.

Det är föga förvånande att det amerikanska systemet ger fler som arbetar till priset av större inkomstspridning. För mig ter sig Niklas hållning lite väl rigid: Finns det verkligen inget värde i att människor får bidra till sin egen försörjning? Är det ointressant om den disponibla inkomsten som används i giniberäkningarna kommer från socialbidrag eller ett eget arbete?

Här måste en avvägning göras, och det är knappast givet att Sverige gjort denna avvägning på bästa möjliga sätt idag.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (5)

Det där är väl en klassisk ideologisk fråga, är det inte det? Lika möjligheter eller lika utfall etc. Jag har aldrig varit i USA, men den bild jag får av den amerikanska underklassen är att Sverige har en högre lägstanivå på standarden, även om den amerikanska levnadsstandarden är genomsnittligt högre. Och jag är personligen villig att byta bort en något högre genomsnittlig levnadsstandard mot bättre materiella villkor för de allra fattigaste.

Sen är det klart att det finns ett egenvärde i att tjäna sina egna pengar, och det tror jag att de allra flesta människor håller med om. Även de som "lever på bidrag", som det brukar heta även när det är försäkringar det handlar om.
9 maj | Unregistered CommenterNils
När jag läser det själv ser jag att det är ett ganska hårt krav men om vi börjar från "Åtminstone..." är vi iaf inne på samma spår. Avvägningen måste göras tydlig. Och det kan onekligen finnas situationer där det kan vara sämre om lönen kommer från betalt arbete. Waldfogels diskussion som jag tar upp lite i min post är ett tecken på det:

"Det är inte heller självklart att det är bra att börja arbeta om inkomsten inte också ökar; negativa effekter på barnens hälsa och prestation verkar kunna vara ett resultat."

Men visst, i princip är jag med på att arbete ökar nyttan per se. Så, fler i arbete men glöm inte att samhällets sämst ställda måste få en rimlig tillvaro (för att prata med Rawls:-).
post på fel ställe... jaja.
Det förtjänar väl att påpekas att fattigdom mycket väl kan minska även om ojämlikheten ökar.

"Vill vi dela jämlikt på fattigdom eller vill vi dela ojämlikt på välstånd?"


Problemet är att det välstånd man går miste om i jämlikhetens namn ser man aldrig därför att man aldrig får uppleva det.
9 maj | Unregistered Commenterpeter w
Niklas, jag anade att du skulle backa en smula. Då var vi överens igen :-)
10 maj | Unregistered Commenterbergh

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.