Socialbidrag vs Earned Income Tax Credit

I lördags hade jag, Henrik och Niclas en artikel i Sydsvenskan om sambandet mellan skatter, bidrag och arbetsutbud. Rubriken (som vi inte satte själva) är en smula tillspetsad, eftersom vi inte diskuterar skattesänkningar i allmänhet. Vi diskuterar förändringar som gör det mer lönsamt att gå från bidragsförsörjning till arbete.

När man jämför det svenska systemet med det amerikanska, är det inte så konstigt att Sverige har fattiga som fastnat i bidragsberoende, medan USAs fattiga ofta har ett jobb. Det svenska socialbidraget gynnar fritid och bestraffar arbete, medan den amerikanska Earned Income Tax Credit (EITC) gör precis tvärtom.

Den totala effekten av Sveriges och USA:s system kan beskrivas med en kurva som visar disponibel inkomst som funktion av bruttoinkomsten. Diagrammen intill visar även den implicita marginaleffekten, dvs hur mycket av en inkomstökning som försvinner på grund av minskade skatter och bidrag.

 

Som synes är skillnaden enorm. I USA får folk faktiskt betalt för att börja jobba vitt (därav att marginaleffekten är negativ för riktigt låga inkomster). USA har till och med företag som ger fattiga pengar i handen mot att de lämnar in sin inkomstdeklaration - de får nämligen pengar tillbaka från EITC-systemet.

Man kan diskutera om arbetsincitamenten i USA är FÖR starka. En minst lika rimlig fråga är varför det råder fullständig enighet från höger till vänster i Sverige om att socialbidragssystemet fungerar enligt rimliga principer och inte behöver reformeras.

(Diagrammen bygger på OECD (2004), "Benefits and Wages", och gäller för en ensamstående utan barn. Motsvarande skillnad råder för alla typer av hushåll.)

Update on 5 sep 2006, kl 15:47 by bergh

Se även rapport som idag presenterades hos Svenskt Näringsliv, skriven av min kollega från Lund Åsa Hansson.

Comments

[Mr M]

En förklaring kan vara att vi (folket) har förvandlats till "tryggoholics" eller trygghetsmissbrukare. Detta i kombination med Jante och den övriga skattelagstigtningen hämmar utvecklingen. Vi vågar inte släppa den lilla tryggheten som a-kassan innebär för att chansa på att ev. få ett jobb, än mindre att starta eget. Vissa partier spelar väldigt mycket på trygghetssträngarna och får bra betalt för det. Det är synd, för det skulle kunnat vara bättre, för alla. Även den som skulle fått minst hade haft det bättre än nu.