Forskaren Bo Malmbergs valblogg - en snabbrecension

Min forskarkollega Bo Malmberg har startat en blogg. Jag tycker att det är utmärkt när forskare lägger sig den politiska debatten. Men jag är en smula skeptisk, av följande skäl:

1. Malmberg kallar sin blogg för "valblogg", har mottot "Fakta sparkar", har registrerat den på www.faktaspark.se, och han skriver att s-studenternas site www.sannasiffror.se han en liknande ambition som hans blogg.

2. Som Mikael påpekat och kritiserat, ignorerar Bo ILO-standard när han diskuterar ungdomsarbetslöshet. Numera tycker även LO-ekonomerna att internationellt jämförbara arbetslöshetsmått är en bra idé, så Bo är ganska ensam i forskarvärlden om att räkna som regeringen vill.

3. Han påstår sig motbevisa tesen om ökande klyftor i Sverige med hjälp av Ginikoefficienter för disponibel inkomst - se detta inlägg.

Sista punkten förtjänar utvecklas. De debattörer (inklusive undertecknad och Lars Leijonborg som Bo citerar) som talar om "den nya ojämlikheten" eller "ett ökande utanförskap", syftar på klyftan mellan de som har och de som inte har ett jobb. Detta måste Malmberg rimligen ha förstått.

Men denna ojämlikhet dyker upp i Malmbergs mått endast genom att den som går på exempelvis akassa med 80 procent av lönen, har 20 procent lägre inkomst.

Den som inte bara stirrar sig blind på pengar, vet att bidragsförsörjning i brist på arbete innebär lidande som vida överstiger den monetära skillnaden mellan arbete och bidrag. Bo vet rimligen detta, men han drar ändå fram ett ojämlikhetsmått som döljer just dessa effekter. Oklart varför.

Till sist: Bo tycks revidera sina inlägg efter kommentarer, istället för att göra tydligt daterade tillägg, och markera ändrade pinsamheter felaktigheter med överstrykning. En struntsak kan tyckas, men dessa normer är inte så dumma när man funderar på hur bloggar bäst bidrar till att debatten blir saklig och transparent.

Jag avlutar dock positivt: Bo verkar ha hittat lite väl kreativt klippande med statistiken i MUF:s valfilm - se detta inlägg. 

Intressant? Andra bloggar om: Bo Malmberg, LO, ungdomsarbetslöshet, forskare, ojämlikhet

Update on 2 sep 2006, kl 11:47 by bergh

...och precis som Peter H Lindert, använder Bo sysselsättningsgrad, snarare än antalet faktiskt arbetade timmar, när han rankar länder och kommer fram till att Sverige hamnar i topp. Det är ok så länge man är tydlig med att det är just kvoten mellan antalet sysselsatta och befolkningen som diskuteras.

Men i senare inlägg glider Bo en smula till att tala om "hög sysselsättning" i allmänhet. Då är det rimligare att mäta antalet arbetade timmar per vuxen, och då hamnar Sverige inte längre i topp. Vilket Anna Hedborg och Ingrid Esser nyligen klargjort:

Mäter man antal faktiskt arbetade timmar per vuxen person (alltså efter att semester, sjukdom, föräldraledighet och dylikt räknats bort - det kanske allra bästa måttet på arbete), hamnar de utom­europeiska anglosaxiska länderna i topp strax före Storbritannien, Danmark och Sverige.

Comments

[Dennis]

"Fakta sparkar" kommer från Gunnar Myrdals Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen. I sin helhet lyder det "Fakta sparkar och i detta avseende har samhällsvetenskapen visat sig ha en självläkande kraft." Kanske gäller det även bloggar.

[Bo Malmberg]

1. På OECDs statistik-site publiceras tre arbetsmarknadsindiaktorer: Andel arbetslösa av arbetskraften, arbetskraftens andel av befolkningen, och de sysselsattas andel av befolkningen. Alla kan alltså fullt ut användas för internationella jämförelser. Görs dock mycket sällan av högerns representanter. Orsak? Sverige toppar sysselsättningsligan för detta mått.

2. På högersidan verkar förståelsen av måttet andelen arbetslösa vara begränsat. Om och om igen (bl a i alliansens valmanifest) tolkas detta som antalet arbetslösa i förhållande till befolkningen när det avser antalet arbetslösa i förhållande till arbetkraften. Speciellt allvarligt när det gäller unga där arbetskraftens andel av befolkningen är låg.

3. Att Gini-koefficienten inte skulle vara ett standardmått på ojämlikhet. Var har Anderas Bergh fått det ifrån?

[pontus]

"Görs dock mycket sällan av högerns representanter. Orsak? Sverige toppar sysselsättningsligan för detta mått."

Aha! Jag har alltid undrat varför tidskrifter som the economist och nationalekonomer som Blanchard och Sargent aldrig redovisar detta mått. Men svaret var alltså så enkelt!

Ginikoefficienten är ett relativt mått av ojämlikhet, inte absolut. Men, det är sant, det är ETT utav standardmåtten (för andra, se här: http://en.wikipedia.org/wiki/Income_inequality_metrics).

[Dennis]

Bo:
Angående punkt 3 så är väl poängen att det var inte ojämlikhet i inkomster som Leijonborg syftade på. Jag vet inte vad du har för källa, jag hittade bara citatet på den här sidan utöver din:
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____35368.aspx

Förutom att du har huggt av hans uttalande så verkar det vara uppenbart att Leijonborg inte talar om inkomster i första hand. Han nämner skolan, vården och arbetsmarknaden; ginikoefficienten som argument mot ojämlikheter där är antingen missvisande eller alltför trubbigt.

[bergh]

I hopp om att få till stånd ett rationellt samtal vill jag börja med att ge Bo rätt på en punkt: När borgerliga talar om ungdomsarbetslösheten kan det låta som om den anger hur många av alla unga som saknar jobb.

Det gör den inte. Den anger andelen av arbetskraften. Studenter räknas inte in i arbetskraften.

Men faktum kvarstår: Om man är 15-24 och inte pluggar, är risken att man saknar jobb större i Sverige än i de flesta andra EU-länder. Visst säger det något om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar?

(När det gäller punkt 2 och 3 kan jag inte svara, eftersom Bo inte kommentgerar mina resonemang om arbetade timmar eller varför gini inte är ett bra mått på klyftorna i Sverige)