Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« Alla har fått det bättre och arbete lönar sig allt mer! | Main | Problem inom högre utbildning i EU »
måndag
dec072009

Nya data över utanförskapet, 1970-2009

SCB har publicerat nya data om hur många av de vuxna som återfinns i våra olika transfereringssystem. De förefaller vara helt kompatibla med min existerande tidsserie från Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning SOU2006:86, så jag har nu helt sonika förlängt serien (och låtit excel2007 designa diagrammet, sorry...)

Andel av 20-64-åringar i olika ersättningssystem (hekårsekvivalenter)


OBS: Värdet för 2009 är en gissning på basis av halvårsdata, samt för socialbidraget, min egen gissning att andelen på socialbidrag stiger från 1,5% till 2%, vilket är ungefär 2000 års nivå.

Rensar man för kortsiktiga fluktuationer, ser väl detta ganska lovande ut?

Om måttet: Det är en väldig debatt om hur "utanförskap" ska definieras, och någon korrekt definition finns inte. Professor Bertil Holmlund har rätt i att termen är olämplig för internatinoella jämförelser. Men det intressanta med kurvan ovan är utvecklingen i Sverige över tid, rensad från konjunktursvängningar.

Siffror om detta har för övrigt funnits tillgängliga länge, låt vara att de först på senare tid kommit att kallas utanförskap. De brukar också mätas med helårsekvivalenter, vilket är rimligt (om en heltidsarbetslös får ett halvtidsjobb bör det såklart synas i statistiken), trots att miljöpartiets annars kloka Mikaela Valtersson inte gillar det.

Slutligen: Notera att det är helt meningslöst att diskutera utvecklingen av utanförskapet under Alliansregeringen som ett mått på hur bra denna regering skött sig. Kurvan var på väg neråt redan när Alliansregeringen tillträdde. Och ökningen 2009 är knappast enbart alliansens fel.

Den stora utmaning är att se till att finanskrisens verkningar på sysselsättningen blir temporära.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (9)

Det har ar verkligen ren spekulation, men ser korrelationen med konjunkturcykeln ut att vara en ny grej?
8 dec | Unregistered Commenterpontus
nej, den kan skönjas hela tiden, fast med hysteresis-effekter
8 dec | Registered Commenterbergh
Intressant, men kan vi inte som goda atomistiska, individualistiska, anomiska liberaler sluta använda begreppet utanförskap?

Det dina kurvor visar är ju dessutom inte allmänt utanförskap (Fp ritar ju t ex kartan kring dem de vill peka ut genom att också inkludera variabler som hur många svennar man har som granne), utan bidragsberoende. Och det är väl snarare ett mått på innanförskap, jämfört med dem som verlkigen står utanför innanföret.
8 dec | Unregistered CommenterJohan
Instämmer! Begreppet har verkliggen obehagliga undertoner. Men är 'bidragsberoende' bättre? Båda begreppen tycks bygga på premissen att det är fel per automatik att uppbära de ersättningar som betalas ut. Men som Holmlund påpekar i sin artikel är en stor det av utnyttjandet fullt legitimt och en del av ersättningen för utfört arbete.
8 dec | Unregistered CommenterMartin
Problemet är när man som sagt klumpar ihop en massa variabler. Det som är viktigt är hur många är i arbetskraften men inte har arbete samt hur många av dom som inte är i arbetskraft som inte är det av egen vilja, d v s är sjuka osv.

Vad gäller utanförskap så är ju ungdomsarbetslösheten det största utanförskapet vi har i Sverige. Till stor del kan det förmodligen hänvisas till insider och outsider problematiken som (jag tror) Assar Lindbeck formulerade vad gäller fackföreningarnas påverkan på arbetsmarknaden och hur det kanske inte är lika bra med makt åt fackförbund för dom som inte än är etablerade på arbetsmarknaden. Tanken är att om man inte är arbetsför och med i facket så är man en outsider och därför så kommer inte facket ha något intresse av att se till att man inte blir missgynnad. Samtidigt kommer arbetsgivare inte heller ta ansvar för ungdomsarbetslösheten om dom inte får ekonommiska incitament som väger upp för den kostnad dom ungas bristande erfarenhet ibland orsakar (som upplärning, osv.).
Vem ska man tro på ??? Jag bili jätteförvirrad när olika företrädare för Vetenskapen säger olika saker!
8 dec | Unregistered CommenterKricke
Intressant. När PoMo-gänget Johan och Martin enats om vad man får kalla dessa siffror, ska jag glatt överväga den termen ;-)

Jag tror faktiskt att begreppet utanförskap började användas av många just för att bidragsberoende hade dålig klang, och för att det strikt sett fel, de flesta transfereringar är ju inte är bidrag, utan försäkringsersättningar.

Att redovisa statistiken bör inte heller tolkas som ett normativt statement om att det skulle vara fel att befinna sig i något transfereringssystem. Det intressanta är den långsiktiga trenden i variablen avsett vad den kallas, och oavsett folkpartiets retorik.

Kricke: Artikeln i Aftonbladet handlar om något helt annat.
8 dec | Unregistered Commenterbergh
Kostnadstrycket gjorde att den skattefinansierade välfärdsstaten inte längre var ekonomiskt hållbar på längre sikt. Ekonomisk hållbarhet kräver en sysselsättningsgrad på minst 75 procent.Sverige är nära gränsen ..
9 jan | Unregistered Commenterlee

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.