Är det LAS fel att arbetslösheten ökar kraftigt i Sverige?

Sven Otto Littorin hävdade i Ekots lördagsintervju att orsaken till att Sveriges arbetslöshet nu ökar mer än i andra länder är att den svenska lagstiftningen gör det lättare att avskeda folk i Sverige.

Det påståendet bör nog korrigeras å det snaraste, innan det nya arbetarepartiet får för sig att skärpa regelverket ytterligare.

Enligt OECDs index över Employment protection laws, är Sverige bättre nu än förr - men det är fortfarande bara Frankrike och Norge som har striktare anställningstrygghet:

Tabell 7 Hur strikta är anställningstrygghetslagarna? (OECD:s index, 0–6. Länder rangordnade efter strikthet 2003)

	Sent 1980-tal	Sent 1990-tal	2003
Frankrike	2,7	3	3
Norge	2,9	2,7	2,6
Sverige	3,5	2,2	2,2
Belgien	3,2	2,2	2,2
Tyskland	3,5	2,5	2,2
Holland	2,7	2,1	2,1
Finland	2,3	2,1	2
Italien	3,6	2,7	1,9
Danmark	2,3	1,4	1,4
Australien	0,9	1,2	1,2
Irland	0,9	0,9	1,1
Schweiz	1,1	1,1	1,1
Kanada	0,8	0,8	0,8
Storbritannien	0,6	0,6	0,7
USA	0,2	0,2	0,2

Källa: Den kapitalistiska välfärdsstaten (vad annars :-)
 
Så varför ökar då arbetslösheten så kraftigt i Sverige? Som jag tidigare funderat kring, så medger LAS uppsägningar av två skäl: Arbetsbrist och personliga skäl.

Ett skäl till Sveriges placering i OECDs index, är förmodligen att det oftast är svårt att hävda att det råder arbetsbrist, att uppsägning av personliga skäl inte heller helt lätt att genomföra (exempelvis ska det då ske en omplaceringutredning), och att turordningsreglerna reglerar vem som ska sägas upp (Dessa kan man dock förhandla med facket kring).

Men i en liten extremt exportberoende ekonomi som Sverige, där exporten plötsligt störtdyker pga en global finanskris, då kan man sanningsenligt och trovärdigt hänvisa till arbetsbrist i exportföretagen, deras underleverantörer och på andra arbetsplaster som indirekt berörs. Och då är det uppenbarligen inga större svårigheter att avskeda folk i Sverige.

Comments

[pax]

Tro mig Berg inga problem att hänvisa till arbetsbrist, har suttit i ett flertal turordningsförhandlingar och min erfarenhet är att arbetsgivarsidan inte ser stora svårigheter med LAS-reglerna däremot mot det dåliga orderläget.
Glöm inte att det kan vara betydligt dyrare i andra länder för företaget att avskeda personal, medan man i Sverige har löst detta med andra medel medel ex "generös" a-kassa.
Varför ökar då varselvolymen. ett svar ger du själv Sverige är extremt exportberonde, sedan var högkonjukturen i slutet minst sagt överhettad och sist men den största orsaken är att det är lätt och billigt att friställa personal i Sverige.Jag tror att du har gått på vissa delar av svenskt näringslivs propaganda.

[Emil]

Man skall väl i sammanhanget också komma ihåg att LAS (och andra höga kostnader/regleringar) ju inte direkt uppmanar företag att anställa just nu. Alltså är det mycket troligt att vissa företag som hade kunnat anställa avhåller sig från att göra det, och istället hanka sig runt på de anställda de har, då det helt enkelt är en för stor risk att anställa

[bergh]

pax, min poäng är just att när man kan hänvisa till arbetsbrist är det relativt enkelt att avskeda, men det är svårare när det inte går.

[PoP]

Fast det där indexet är rätt knepigt. Det innehåller ju massor av delkomponenter och hur man väger ihop dessa är inte helt självklart. Till det kommer förstås olika former av avtalade lösningar och mer eller mindre obligatoriska "sedvänjor".

Lite intressant är att Sverige ligger väldigt högt också för "collective dismissals", av de tre delkategorierna är det faktiskt där vi ligger högst. Frånvaro av lagstiftade avgångsvederlag är dessutom långt ifrån så unikt svenskt som regeringen och andra sossar gärna låter påskina.

Därmot har jag lite svårt att se logiken att det skulle finnas någon sorts uppdämt uppsägningsbehov som kommer till uttryck just när konjunkturen är dålig. Ett sådant kan väl finnas i individuella fall men jag har svårt att se varför den sammanlagda effekten skulle bli fler uppsagda i dåliga tider. Finns det någon man länge velat ge kicken kanske det är lättare när det blir massuppsägningar p.g.a. arbetsbrist men det borde väl i så fall kvittas mot att man håller kvar någon annan.

Den huvudkategori där Sverige ligger lägst är för övrigt regleringen av temporära anställningar och det är just där som i princip hela den svenska "liberaliseringen" återfinns. Det i sig torde borga för större volatilitet.

Grekland, Spanien, Mexico, Portugal och Turkiet är, tillsammans med Norge och Frankrike, alla länder som har hårdare samlade regleringar än Sverige.

*slutlekt med OECD-stat för i dag* :-)

[bergh]

Bra lekt, OECDs databaser är verkligen inte att leka med :-)

Det intressanta blir väl när vi kan se i vilken utsträckning de nu arbetslösa i Sverige r tidigare fast anställda eller kommer från vikariat, prov- och projektanställningar.

[Leffe]

Man kan alltid åberopa arbetsbrist, så det är alltid enkelt att sparka kollektiv i Sverige. Det som är starkt är anställningstryggheten för enskilda (turordningen) i den mån facket inte förhandlar - vilket de alltid gör. Slutsats - anställningstryggheten är svag i Sverige, vilket vi ska vara tacksamma för eftersom det minskar stelheten i arbetsmarknaden.