Därför misslyckades avgiftsdifferentieringen i akassan

Som en uppföljning till förra inlägget om minimilöner kan noteras att de differentierade akasseavgifterna var tänkta att ge facket incitament till återhållsamma lönekrav i branscher med hög arbetslöshet.

I en uppsats av Lundasociologen Anders Kjellberg visas att åtminstone första steget tycks ha fungerat: Avgiften har höjts mer där arbetslösheten är hög.

 

Men om något, tycks löneökningarna vara högre där arbetslösheten (och avgiften) är hög. Hotell och restaurang fick högst ökning 2010. Varför gör facket på detta vis?

Svaret, enligt Anders, är bland annat LOs lönesamordning:

Inom LO-samordningen bestämdes under hösten 2006 att prioritera avtalsområden där lönerna var låga, vilket främst gynnade kvinnodominerade avtalsområden som detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen. Resultatet blev att de centralt avtalade lönehöjningarna i de nämnda branscherna blev större än inom industrin. (sid 18)

Dessutom konstaterar Anders att

[m]ånga löntagare väger nämligen kostnaden för fackmedlemskapet mot den upplevda nyttan av det. Därmed ökar trycket på de fackliga organisationerna att uppvisa resultat när kostnaden för medlemskapet stiger, det vill säga motsatsen till regeringens syfte med de differentierade a-kasseavgifterna. (sid 25)

Således: Reformen som skulle ge facket drivkrafter att ta ansvar för arbetslösheten, tyck snarast ha förstärkt insider-outsider-prägeln på den svenska arbetsmarknaden.

Inte helt lätt att få incitamenten rätt.

Se även Niclas.

Comments

[Martin]

Vet Dr Bergh möjligen vad anledningen är till att man gav löntagarna dessa incitament också retroaktivt? Det verkar inte särskilt klokt och framför allt inte rättvist att straffa enskilda branscher för effekten av årtiondens kumulerade beslut. Vad gäller framtiden hade man naturligtvis kunnat få exakt samma incitament på marginalen utan att göra denna enorma omfördelning mellan branscher.

Eller är det någonting jag missat?

[bergh]

Det hade förmodligen varit smartare, så jag vet faktiskt inte. Man ville kanske göra branscher med hög arbetslöshet mindre attraktiva som helhet.

Ytterligare ett problem är att det ofta är svårt att definiera en bransch, avtalsindelningen följer inte det som idag är det ekonomiskt relevanta.

[Oskar Taxén]

"många löntagare väger nämligen kostnaden för fackmedlemskapet mot den upplevda nyttan av det" - kan man därmed anta att en obligatorisk a-kassa skulle förskjuta fackens incitament till ett större ansvarstagande? Om ingen kan lämna behöver de ju inte oroa sig för det.