Sommarläsning

En recension av ännu en Paul Collier-bok. Den är kritisk, men jag är inte övertygad.

Paul Collier tells us that if we are to feed everyone without wrecking the rest of the world, then we must steer between the "romantics" and the "ostriches". The romantics (he includes Prince Charles) advocate a lifestyle that is "organic, holistic, self-sufficient, local, and small-scale", while the "ostriches" feel that "if there is to be a scramble for natural resources the important thing is to win it". He goes on, like Odysseus, to plot an appropriate course between the two – and very plausible and scholarly it sounds.

Från Foreign Policy: De 20 minst fria länderna på jorden. Börjar med Nordkorea och jobbar sig uppåt.

Slutligen, i Financial Times skriver Martin Wolf under rubriken Why it is right for central banks to keep printing (kräver kostnadsfri registrering). Han diskuterar där tesen om Expansionary Fiscal Contractions:

Why might a sharp structural fiscal tightening promote recovery? [...] smaller prospective deficits may improve confidence among consumers and investors, thereby raising consumption and lowering risk-premia in interest rates. [...] on the supply side, fiscal tightening may increase supply of labour, capital or entrepreneurship. 

Wolf hänvisar till ett papper av Alesina och Ardagna som finner stöd för tesen. (Den drevs även av en viss välfärdsforskare i ekonomiklubben, almedalen nyligen...)

Men Wolf tror inte att det funkar om flera länder gör det samtidigt. Istället vill han trycka pengar:

[...] if governments need to run deficits, to support demand at a time of private sector weakness, they can always borrow from central banks. Yes, this is “printing money”. It is also an insanely radical policy recommended by no less insane a radical than Milton Friedman, back in 1948. His view was that the government could expand the money supply during recessions and contract it in the subsequent booms 

Den intressanta Friedman-referensen har jag inte hunnit kolla upp. Jag tror Wolf har en bra poäng i att expansionary fiscal contractions kan vara svårare när många länder gör det samtidigt, men jag är inte säker. Och argumentet skulle väl kunna gälla penningpolitiska stimulanser också? (Mer diskussion om penningpolitiken borde vara mer eller mindre expansiv på Wolfs blog).

Comments

[August]

Kolla även in denna av Wolf:

http://blogs.ft.com/martin-wolf-exchange/2010/07/25/the-political-genius-of-supply-side-economics/