Välj person, inte parti!

Mina tips om hur man ska rösta (!) - i Expressen.

Slutligen ska en bra riksdagsledamot klara av att ta strid med sitt eget parti utan att därmed isolera sig fullständigt och därmed förlora inflytande. Det är en svår avvägning, men vissa klarar den enastående bra. Dit hör Annie Johansson, C, och Birgitta Ohlsson, FP.

Comments

[August]

Jag tycker ganska bra om Birgitta, vad gäller inrikespolitiken. Utrikespolitiskt är hon dock (senast jag såg efter) en jubelidiot (ursäkta uttrycket). Jag har alltid förundrats över hur många liberaler är mycket bra på att inse starka och intervetionistiska staters begränsningar och hyckleri (och påverkan av särintressen osv.) inom det egna landets gränser, men däremot tror att samma interventionistiska stater typ alltid handlar moraliskt och utgör den bästa lösningen på konflikter och annat internationellt. Detta är ett mysterium för mig.

[Nymnchen]

Inget fel på personval, men vad är poängen när Alliansen gjort mycket tydligt att man inte tolererar någon som på något sätt ändrar utfallet i politiken? Det ha visat sig ett flertal gånger under mandatperioden att egna åsikter tolereras inte när det kommer till röstning. Personval, ett spel för gallerierna.

[David H]

Det visat sig så att personer som har eget mandat och agerar därefter, faktiskt har kunnat påverka betydligt mer än de som bara trycker enligt partiknapp. Det finns otaliga exempel på det, och den här mandatperioden har fler vågat trotsa partipiskan än tidigare. Att samtliga socialdemokrater röstade mot kärnkraftsöverenskommelsen, trots att flera av dem inför valet 2006 sa att kärnkraften var bra, var också det en partipiska som följdes mangrant (om än inte lika omtalad).

Samtidigt kan inte kandidaten enbart agera efter eget huvud, hon eller han är ju även invald som representant för ett parti och har kandidaten inte noggrant redovisat sin särställning i vissa frågor inför valet kan man ju som väljare känna sig lurad om personen tar ställning mot partiet i vikitga frågor.

[Nymnchen]

I vilket politiskt beslut de senast 4 åren har personvald riksdagsledarmot spelat roll som inte redan spelats av partiet? Partierna tillåter bara enskilda personvalda riksdagsledarmöter att driva sin politiska agenda så länge det inte förändrar partipolitikens egentliga utfall.
I realiteten gör det ingen skillnad alls, vare sig det gäller Alliansen eller rödgröna, för inget parti kommer att tillåta individuella utspel som påverkar realpolitiken.

Att hävda att man personröstar är ett sätt att försöka svära sig fri från ansvar från de för en själv mer osmakliga delarna av partipolitiken. Jag tycker att man får ta ansvar för hela sitt politiska ställningstagande. Röstar man fram Alliansen, då har man lagt sin röst på en homofob, KD-styrd socialpolitik, eller en djurskydds-ovillig C-politik, tex, oavsett var man satt sitt kryss.

[Emil]

Nymchen, det dar resonemanget maste val anda straffa oppositionen mera? (du vet det dar ordet som borjar pa k)

[Tomas]

De där två kunde kanske ta strid med sitt eget parti, men jag vill minnas att i slutändan så vek de ner sig ändå.

[Dennis]

Jodå, jag röstade på Annie Johansson i förra valet. Integritets-frågan var en viktig anledning. Har inte tänkt att rösta alls i höst.

[bergh]

Tomas och Dennis, notera min formulering "... utan att därmed isolera sig fullständigt och därmed förlora inflytande ... " De två var tyvärr lite för ensamma och politik är kompromissandets konst. Vad hade vunnit på att de gjort sig helt omöjliga och inte blivit omvalda?

[Dennis]

Fast det är väl lite knepigare än så? Om man har integritet som en av huvudfrågorna, i sådan grad att man blir utsedd till integritetspolitisk talesperson, så borde man väl ändå ta en rätt så ordentlig strid och riskera att inte bli omvald? Det är väl snarare ett av problemen med personvalet idag, att när man väl kommit in i riksdagen så siktar man först och främst på att bli omvald. Drar man då slutsatsen att man måste vara så slätstruken som möjligt så har vi ändå inte vunnit något på att ha personval.

Som det är idag kunde vi lika gärna haft kvar den gamla vanliga Margareta Andersson, det hade inte gjort någon som helst skillnad. Det var för övrigt så att Annie Johansson kryssades förbi Andersson i förra valet, vilket kanske säger något om risken att inte bli omvald.

[Jonas]

Hade gärna sett någon sorts statistik på ämnet.. Antalet tillfällen som de två nämnda kandidaterna gått emot partilinjen, och det genomsnittliga antalet ggr en riksdagsledamot inte följer det egna partiet. Finns säkert nån uppsats på ämnet men orkar inte gräva fram det.

F.Ö. Kan man inte resonera som så att om en kandidat mycket ofta går emot det egna partiet stämmer dennes åsikter ganska dåligt överens med det egna partiets åsikter? Vad beror då det på? En röstmaximerande partiledning som på lång sikt gräver sin egen grav?

Jag hatar det framväxande tvåpartisystemet.

Antar att ni inte missat den intressanta debatten om "den svenska standardliberalismen"? Här är i så fall länken. Det börjar med två gånger Nycander. Sedan svarar Heberlein, varpå Nycander svarar Heberlein. Liedman svarar sedan på Nycander och har för närvarande sista ordet..

http://www.dn.se/debatt/darfor-ar-antiliberalismen-sa-stark-i-svenskt-kulturliv-1.1139182