Varför ser fp ett problem i att andra länder satsar på kunskap?
10 feb 2012, kl 7:55 | Samhälle och politik Jan Björklund på DN-debatt:
I dagens globaliserade värld är kunskap det allra viktigaste för vårt lands konkurrenskraft. Välståndet för våra barn och barnbarn hänger på att Sverige är ett framgångsrikt land i övergången till en starkt kunskapsbaserad ekonomi.
Floskulöst, javisst - men sådan är politiken. Den petiga skulle kunna invända att kunskap borde vara ännu viktigare i en icke-globaliserad värld, eftersom som vi då skulle behöva tillverka allt inom Sveriges gränser. Men Björklund fortsätter:
Svårigheten ligger i att vi inte är de enda som tänker i dessa banor.
Verkligen Jan? Svårigheten? Hur tror du välståndet för våra barn och barnbarn skulle påverkas om Sverige vore det enda land som satsar på kunskap?
Denna typ av argumentation förstärker bilden av globaliseringen som en tävling där vi ska vara oroliga för att Kina och Indien reser sig ur fattigdom och börjar ägna sig åt allt mer kvalificerade sysslor.
Det är fel rent deskriptivt (tack vare frihandel kan vi dra nytta av kunskap i andra länder. Det skulle värre om världen befolkades av okunniga), normativt (ur liberalt perspektiv) och sannolikt även strategiskt (eftersom det förstärker människors oro för globaliseringen).
Det är inte första gången jag gnäller om detta.
bergh
Intressant nog återfanns argumentationen även i Nyamko Sabunis replik på ett (förvisso besynnerligt) kd-utspel. Måste verkligen fp ta till den globala konkurrensen för att argumentera emot idén att betala kvinnor för att vara hemma med barnen?
Vi lever i global värld under stor internationell konkurrens. Konkurrensen handlar inte längre om vilka naturtillgångar ett land har, utan om vilken kunskap dess folk besitter. Att lägga fram en familjepolitik som innebär att barn ges färre möjligheter att börja sitt lärande i tid och att föräldrarna ska bli betalda för att inte arbeta skadar inte bara Sverige som land utan skapar också färre möjligheter för enskilda människor.
Reader Comments (7)
http://www.ucema.edu.ar/u/agaletto/krugman_competitiveness.pdf
Dessutom undrar jag vilken underlag den här bilden av att svensk forskning numer är så dålig bygger på. Såvitt jag kan se i citeringsstatistik och liknande är vi fortfarande i världstopp. Vilket gör att jag funderar ännu mer på Björklunds problemformulering. (AZ neuronedläggning är ju verkligen inget svenskt problem - neuro/psyk har gått dåligt innovationsmässigt runtom hela världen under hyfsat lång tid nu).
Dessutom, att det blev så viktigt med stora forskargrupper (ett "lagfoto" per år sen förvinner alla på varsitt håll) - ja, vems fel är det egentligen? Det var ju senaste stora forskningsproppen med strategiska satsningar (kommenderat från Björklunds departement) som eldat på en sådan utveckling.
PS. Måste verkligen politiken vara floskulös på det här sättet? Det borde väl finnas en hyggligt stor grupp som är innerligt trött på detta och faktiskt skulle uppskatta motsatsen hos en del politiker?
Losec lyfte upp gamla Astra till en nivå där det egentligen inte hörde hemma. Fusionen med ett krisande Zeneca blev inte så lyckad med facit i hand. Processerna tillsammans med nya prioriteringar kvävde möjligheterna. Enligt vissa beräkningar ligger nu AstraZenecas kostnad för att plocka fram ett läkemedel till marknaden på 17 miljarder USD http://www.forbes.com/sites/matthewherper/2012/02/08/can-the-man-from-heinz-keep-novartis-on-top/3/ Notera också att AZ ska lägga 4.5 miljarder USD på att köpa tillbaka aktier i år, liksom tidigare år.
Hela branschen har problem eftersom de lätta "targets" redan är inmutade. Nu återstår Mölndal i Sverige och det kommer nog bli en "strid" med Alderley Park i Manchester om att bli den site i Europa som AZ kommer att ha råd med om några år eftersom man satsar stort i Kina. Politikerna borde vara medvetna om detta och se det som möjligheter.
Dock intressant att se regeringen nästan omedelbart göra ett utspel, när AZ lade ner Lund så var det ganska lugnt på den fronten.
Många kvalificerade personer kommer att frigöras när den relativt improduktiva forskningen läggs ner. Alltså möjligheter givet de ganska frikostiga avgångsvederlag som delas ut. Karriärbyte för att orka jobba fram till 75 år!
Sänkning av restaurangmomsen ger en övervägande inhemsk effekt om den leder till fler anställda. Forskningssatsningar skulle kunna ge en mer global effekt. Eller?