Inte “Uppenbart” att boven är skolvalet

Svenska elevers kunskaper fortsätter att försämras. I denna DN-artikel slår ett antal pedagogik-forskare fast orsaken på ett sätt som verkar på tok för tvärsäkert. Några formuleringar ur artikeln:

Kunskapsraset sammanfaller med att det fria skolvalet slog igenom på allvar i början på 2000-talet.

– Det är uppenbart att det fria skolvalet är boven. Skillnaderna mellan skolor har ökat väsentligt, det är det avgörande.

Det sker en sortering av eleverna där de studiemotiverade hamnar på en skola och de omotiverade på en annan

Tyvärr är det inte alls “uppenbart” att det finns en enda bov, och att denna bov är konkurrensen mellan skolor.

För det första: Artikeln glider mellan resultat i genomsnitt och resultatspridning på skol- eller elevnivå (dvs segregation). Det är både troligt och belagt (Öst m fl, 2013) att skolval leder till ökade skillnader mellan skolor, men det är inte självklart att detta leder till sämre resultat i genomsnitt.

I själva verket tyder både tidig och nygjord forskning på att konkurrensen som sådan har positiva effekter på resultat i genomsnitt, både mätta som betyg och som prov, och både i kommunala skolor och friskolor (Ahlin 2003; Bergström & Sandström 2005; Böhlmark & Lindahl 2012).

När det gäller just skolvalet finns alltså viss samsyn i forskningen: Ökad segregation men också positiva kunskapseffekter. Observera att positiva kunskapseffekter i detta sammanhang ska tolkas som att resultaten skulle ha försämrats ännu mer utan skolval.

Skälet till att det alls går att säga något om effekterna av konkurrens är att denna varierar mellan kommuner (vilket möjliggör sk. difference-in-difference-skattningar [not1]). En rad andra reformer och förändringar har emellertid införts på ett sätt som gör effekten mycket svår att utvärdera:

• Kommunaliseringen
• Förändringen från relativa till målrelaterade betyg
• Förändringar av lärarutbildningen
• Förändringar av sättet att undervisa

Tänker man aningen bredare har ju resultatförsämringen dessutom sammanfallit med teknologiska förändringar (sociala medier, (online-)dataspel, streamingtjänster med mera) som gör det svårare att få lugn i klasserna och ökar den kortsiktiga upplevda alternativkostnaden för skolarbete. Jag är inte pedagog själv, men nog är detta en tänkbar förklaring till ett av de fenomen som påtalas i DN-artikeln:

– Vi får klasser där ingen läser på fritiden och ingen pratar om läsning. Ingen kommer ens på tanken att jämnåriga skulle kunna läsa böcker.

På det hela taget finns således en lång rad av misstänkta orsaker till de fallande resultaten, men eftersom så många förändringar genomförts under samma tid, utan tanke på utvärderbarhet, är det svårt att isolera orsakseffekter av en enskild förändring. Därmed blir det fritt fram för mindre nogräknade debattörer (pedagogikdocenter borde inte höra dit) att skylla på sin favoritsyndabock.

Till sist: Det är ett beklagligt faktum att skolpengsreformen, till skillnad från de flesta genomgripande reformer Sverige införde på 1980- och 1990-talet, inte föregicks av en grundlig utredningsprocess (se Bergh & Erlingsson 2009). En sådan hade kunnat identifiera kombinationen av kommunalisering, skolpeng, vinstintresse, målrelaterat betygsystem och minskad katederundervisning som olämplig – även om varje idé var för sig kan verka rimlig.

Min personliga reflexion är att utvecklingen skulle kunna förklaras av just detta: oavsedda kombinationseffekter av ett antal förändringar som var och en hade varit harmlösa eller t o m välgörande. 

---

Not1: Inte heller difference-in-difference-metoden är vattentät, se Vlachos kommentarer på Böhlmark & Lindahl på ekonomistas.

---

Referenser:

Ahlin, Å. (2003). Does school competition matter? Effects of a large-scale school choice reform on student performance. Working Paper 2003:2, Department of Economics, Uppsala University.

Bergh, A., and Erlingsson, G.Ó. (2009). Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms. Scandinavian Political Studies, 32, 71-94.

Bergström, F., and Sandström, M. (2005). School vouchers in practice: Competition will not hurt you. Journal of Public Economics, 10, 351−380.

Böhlmark, A., and Lindahl, M. (2012). Independent Schools and Long-Run Educational Outcomes – Evidence from Sweden’s Large Scale Voucher Reform. CESIfo Working Paper 3866.

Östh, J., Andersson, E., and Malmberg, B. (2013). School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach. Urban Studies, 50, 407-425.

Comments

[Magnus w]

Fast det där med data spel verkar inte påverka i öst på samma sätt...

[ricky]

Nej i Öst verkar det inte påverka alls. Där spelas det troligtvis mer än här.

[Bobbo]

Kan det vara så att man som pedagogikforskare har intresse av att hitta något, vad som helst, att skylla skolans dåliga resultat på?

[Anders Nilsson]

Alla bedömningar av kunskapseffekter utgår från att betygsättningen
är pålitlig. Det är den inte. I det svenska systemet tjänar alla inblandade
på att eleverna får högre betyg än de förtjänar. Rektor tänker på marknadsföringen,
läraren får lönepåslag, föräldrarna är nöjda och eleven kommer in på sin sökta
utbildning. Endast allmännyttan förlorar.

[Eva]

Vlachos kritik av Böhlmark och Lindahl är väl ganska förödande?

[bergh]

Anders: Nej, för att undvika att betygsinflation leder till felaktiga slutsatser använder studierna också resultat på nationella prov.

Eva: Nej. Den är bra, men inte förödande.

[Henrik]

Bergh: och de nationella proven är ju också av tveksamt värde för att mäta kunskaper över tid. Det är ju en anledning till att PISA får så mycket uppmärksamhet.