Vet vi om skattefinansierade innovationssystem faktiskt främjar innovationer och tillväxt?

Sydsvenskan har föredömligt kartlagt det skånska så kallade innovationssystemet. Bilden intill är från den första kartläggningen 2010, som nyligen följts upp. Det ser minst lika snårigt ut idag:

Fler skattefinansierade aktörer än någonsin arbetar med att stötta innovativa företagare i Skåne. Pengarna som läggs på detta är också mer än någonsin, totalt 730 miljoner kronor i år. […] 2010 gjorde Näringsliv en genomgång av alla innovationsstödjande verksamheter i Skåne, det vill säga klusterorganisationer, inkubatorer, forskningsparker och investerarorganisationer. Resultatet var en komplex bild bestående av ett åttiotal aktörer vars verksamheter ofta överlappade varandra.

En hel del anmärkningsvärt har påtalats, exempelvis följande:

Teknopol, Media Evolution och Minc är några av aktörerna i det skattefinansierade innovationsstödjande systemet som konkurrerar med entreprenörerna de ska stötta. […]  Teknopol finansieras till 94 procent av offentliga medel och Region Skåne är dess huvudfinansiär. Uppdraget är att stötta skånska företagare. Trots detta har Teknopol deltagit i en upphandling rörande konsultverksamhet i direkt konkurrens med skånska små och medelstora företag. […] 

Eller följande:

branschorganisationen Media Evolution […] samlar företag inom bland annat tv, webb och dataspel. De finansieras till 14,5 procent av offentliga medel, resten av finansieringen kommer från medlemsföretagen

Det är lätt att reagera instinktivt: Varför ska skattemedel finansiera en branschorganisation för dataspelsföretag? Det är också ganska lätt att hitta företagare som betackar sig för att bli hjälpta på detta sätt av politiker (länk1 länk2), och jag skulle mycket väl kunna skriva en drapa på temat att en marknadsekonomi med vinst och äganderätter i sig är ett innovationssystem som fungerar förträffligt.

Likväl bestämde jag mig för att söka i vetenskapliga artiklar efter forskning om huruvida skattefinansierade innovationssystem faktiskt har den avsedda effekten att främja innovationer och tillväxt.

Jag hittade ingenting. 

Det finns en enorm litteratur om vad som främjar tillväxt, en litteratur jag kan ganska bra och där innovationssystem sällan nämns. Jag hittade nu mängder av artiklar om andra aspekter på innovationssystemen, liksom resonemang om hur de bäst utformas, men inget om huruvida ens de bäst utformade systemen faktiskt fungerar.

Till slut googlade jag ”public funding of innovation systems” vilket gav två (!) träffar, båda rörande samma forskning, en genusanalys av Malin Lindberg vid Luleå Tekniska Universitet:

My survey of national and regional policy documents regarding public funding of innovation systems and clusters, exposes how in half of the cases the state promotes the group of Basic and Manufacturing Industries. […] the groups of Basic and Manufacturing Industries and New Technologies, both primarily employing men as employees and entrepreneurs, has been given high priority within Sweden's innovations policy while the group of Service and Experience Industries, employing mostly women or both men and women to the same extent, has been given a low priority.

De skattefinansierade innovationssystemen tycks alltså ha prioriterat den (manligt dominerade) bas- och tillverkningsindustrin. Frågan om varför detta bör ske med skattemedel kvarstår onekligen.

Comments

[Jerker Moodysson]

Jag håller helt med om det du skriver att "marknadsekonomi med vinst och äganderätter i sig är ett innovationssystem som fungerar förträffligt". I alla fall på kort sikt och i de allra flesta fall.

Jag har också länge propagerat för att det offentliga inte ska hålla på med en massa saker som näringslivets aktörer klarar bättre själva. Det finns helt klart bland policymakarna själva en övertro på vad sådana offentligt finansierade satsningar kan åstadkomma, och bilden blir en helt annan när man tittar på det utifrån företagens perspektiv. Denna missmatch mellan policymakarnas prioriteringar och företagens behov har jag publicerat en del på, bland annat i senaste numret av Regional Studies.

Ett stort problem, tror jag, är att många av insatserna är "utbudsdrivna" snarare än behovsmotiverade. Man designar policyinstrument som passar bra för att öka chanserna att ta del av bl a strukturfondspengar, medan det faktiska regionala behovet egentligen ser annorlunda ut. Ett annat problem är att innovationsstöd/innovationspolitik många gånger betraktas separat från annan politik (finanspolitik, utbildningspolitik osv), vilket gör att innovationspolitiken ofta blir suboptimal (eller t o m meningslös). Ett tredje problem är att det är mycket lättare att starta nya intitiativ än att lägga ner befintliga. När man startar något nytt visar man handlingskraft men om man lägger ner något är det alltid någon som blir lidande. Resultatet blir att vi har ett antal Frankensteins monster i systemet - satsningar som startats i ett visst syfte men där ursprungssyftet glömts bort längs vägen och skapelsen börjat leva sitt eget liv. De här organisationerna blir ofta väldigt bra på att dra in projekmedel, och ibland blir de t o m konkurrenter med det näringsliv de ursprungligen var där för att stötta.

Innovationssystemforskningen har dock en annan ingång till frågan om vad innovationssystem är till för och kan åstadkomma. Det finns nog ingen seriös innovationssystemforskare som skulle räkna på input-output på det vis Sydsvenskan gör i sin kartläggning (troligtvis därför du inte hittar några artiklar på temat). För det första går det knappast att mäta resultat på det viset (vi vet ju inte vad som hade hänt utan alla insatser och vi vet egentligen inte ens hur vi ska definiera ett bra resultat). För det andra är innovationssystemets viktigaste (och enda försvarbara) funktion att långsiktigt bygga en beredskap att ta vara på nya möjligheter när de kommer, och därmed fylla luckor som marknaden inte själv klarar. Om man i förväg visste hur dessa möjligheter såg ut och när de kom skulle ju inte innovationssystemet behövas.