Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« Kritiken av nationalekonomin | Main | Svensk sysselsättning lika låg som 1993 »
måndag
nov072005

Vem är mest trovärdig i globilseringsdebatten?

Det finns ett mönster i globaliseringsdebatten, oavsett om det rör sig om globala bestsellers eller insändare i landsortspressen.

  • Antikapitalister vill teckna bilden av att den globala kapitalismen mestadels innebär elände för folk. De använder sig huvudsakligen av sanna historier om skeenden som faktiskt inträffat och berört existerande människor.
  • Prokapitalisterna vill teckna bilden av att den globala kapiptalismen leder till att folk får det bättre. De använder sig framför allt av statistik.
(För anekdoter om kapitalismens avigsidor, se Klein eller Zavalas. För statistik, se Norberg eller Bhagwati.)

 

Som jag ser det, talar skillnaden till prokapitalisternas fördel. Med hjälp av anekdoter kan man argumentera effektivt för nästan vad som helst genom att antyda att anekdoterna är representativa, även när de inte är det.

Ett exempel: Den som vill skapa bilden av kris i Sveriges kommunala äldreomsorg kan hitta mängder av hjärtskärande historier om hur människor hamnat i kläm. Detsamma gäller äldreomsorg i privat regi, om man av politiska skäl hellre vill ha den vinklingen.

Men dessa historier är inte representativa: Risken för en genomsnittlig svensk åldring som vaknar på ett äldreboende att råka ut för vanvård är pytteliten, oavsett om hemmet är kommunalt eller privat.

För att få en rättvisande bild av äldreomsorgen som helhet, går det inte att förlita sig på enskilda anekdoter. Av samma skäl, kan man inte visa att global kapitalism är skräp genom att berätta historier om storföretag som betett sig grisigt.

För varje skräckhistoria om storföretagens grisighet skulle någon kunna hitta en solskenshistoria om en företagsetablisering som gett människor jobb med fast lön som gjort det möjligt för folk att låta barnen gå i skolan.

Frågan om det oftast blir på det ena eller det andra sättet, kan bara besvaras om vi vågar använda oss av aggregerad statistik. Enskilda anekdoter kan däremot vara bra för att få kunskap om hur man kan öka sannolikheten att det blir bra.

Slutligen: Inget mönster utan massor av undantag: Det finns optimister som berättar anekdoter om hur kapitalismen faktiskt leder till att folk får det bättre – och det är såklart extra skoj att Lasse Berg är utgiven av Ordfront.

Och självklart: All statistik är inte bra statistik - om någon till äventyrs trodde det. Mer om detta senare.

(Posten bygger på ett samtal med Martin - men det faktum att jag nämner det betyder såklart inte att han åläggs att försvara resonemanget)

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (1)

Som jag ser det utgör en anekdot en form av statistik. Därmed kan den också lida av statistikens alla problem, som problem vid urvalet etc.

Skillnaden mot vanlig statistik är att den alltid lider av problemet att resultatet man ser lätt skulle kunna vara en slump.
18 dec | Unregistered CommenterJohan

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.