Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« Blir vi snällare mot djur, och i så fall varför? | Main | Följ kvällspressens väg utför »
söndag
jan222006

Om sociala normer och paxade stolar på lunchställen

På lunchställen med matkö, finns två olika normer kring hur platserna ska fördelas. På vissa ställen markerar folk stolar med sina ytterkläder och ställer sig sedan i matkön. På andra ställen är detta socialt oacceptabelt. Det konstiga är att båda normerna tycks existera parallellt.

Om alla följer samma norm, blir utfallet att sittplatserna fördelas efter i vilken ordning folk dyker upp. Men om vissa ställer sig i kö med ytterkläder på, och senkomna inser att de riskerar bli utan plats, finns genast en frestelse att markera en plats - varpå någon som kommer från matkön blir stående med maten utan att ha någonstans att sitta.

Annorlunda uttryckt: Paxningsstrategin är riskdominant. Ändå har den inte tagit över fullständigt. Förmodligen är den aningen mindre effektiv - det blir en liten omväg och folk vill gärna ha uppsikt över sina kläder.

Man kan nu läsa lite här och var kan man läsa att en tysk jurist (Ralf Höcker) kommit fram till att det inte finns lagligt stöd för paxningsnormen, vare sig när det gäller pubstolar eller solstolar på stranden. Däremot påpekar Höcker att det faktiskt är olagligt att förstöra andras kläder och handdukar. Tydligen är Höcker på väg med en hel bok med titeln New Dictionary of Popular Legal Errors.

För folk som blir suckers i lunchserveringen och blir stående med mat men utan sittplats, kan det möjligen vara kul att veta att man inte begår något lagbrott om man helt sonika flyttar någon annans ytterjacka - så länge man tar någorlunda väl hand om densamma.

Men frågan är om man bidrar till upprätthållandet av en mer effektiv social norm?

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (7)

Prisa gudarna, att det inte bara är lagar och förordningar som reglerar vårt handlande gentemot varandra... Vad säger den fruktansvärt tyske juristen om att det som inte är olagligt inte nödvändigtvis måste vara rätt?

Och till sist: kan jag vara säker på att de tjejer jag hade chans på i mellanstadiet inte har laglig rätt till hälften av mina tillgångar?
23 jan | Unregistered CommenterMarcus
Låt oss få in lite empiri i det här, Bergh. Min erfarenhet av ställen runt Östermalmstorg (och det är en begränsad erfarenhet) ger två typexempel. Druvan, restaurangen vid armémuséet, har en utpräglad norm som säger att "du ställer dig i kön utan att paxa en plats, och hoppas sedan att det finns lediga platser när du fått din mat". Baltali Steakhouse förefaller fungera omvänt: det är OK att paxa en plats, och sedan ta mat.

Vad skiljer ställena åt? Två saker förefaller skilja dem åt, och dessa två saker kan också fungera som oberoende variabler; (1) På Druvan har vi en utpräglad övre medelklasspublik, på Baltali steakhouse har vi en publik mestadels bestående av lokala byggjobbare eller hantverkare av allehanda slag. (2) På Druvan är det i princip alltid "nästanfullt", sånär som på en 4 - 12 platser lunchtid, på Baltali är det nästan alltid ett överflöd av lediga säten.

Kan dessa två faktorer bidra till att bestämma vilken typ av norm som blir rådande, eller finns det andra saker som inverkar? Vad tror nationalekonomen?
23 jan | Unregistered Commentergummo
Marcus: men hade du paxat dem? Mellanstadietjejerna alltså?
23 jan | Unregistered Commenterkricke
Liksom Marcus, reagerade jag negativt på juristen: Det intressanta är normerna och hur de upprätthålls genom subtila sociala mekanismer som att stirra och sucka halvhögt. Oavsett vad lagen säger.

Till Gummo säger nationalekonomen såhär: Du har rätt i att normen blir intressant först när lokalrestriktionen binder (som i fallet Druvan). Finns det lediga stolar som alla är någorlunda likvärdiga, kan ju folk göra som de vill.
23 jan | Unregistered Commenterbergh
Jag har en lösning; eftersom detta formodligen inte ar vilka normer som helst, utan, som vanligt, klassiska patriarkala heteronormer, så kan väl nagon (bergh?) rakna ut vad det kostar samhallet och lagga pa en mansskatt!
23 jan | Unregistered Commenterpontus
Kricke: Nej, att paxa dem hade varit ett uttryck för en patriarkal heteronormalitet. Och sådant kan ju inte få passera ostraffat, som Pontus så syrligt anmäler.
23 jan | Unregistered CommenterMarcus
Jag tycker mig ha sett ett mönster i paxnings- respektive kö-normens tillämpning; paxningsnormen verkar vara relativt utbredd i södra Sverige (särskilt i Skåne), medan kö-normen verkar vara ungefär lika vanlig som paxningsnormen i Stockholmsområdet. Är det någon som har erfarenhet av norra Sverige?
23 jan | Unregistered CommenterDaniel H

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.