Blir vi snällare mot djur, och i så fall varför?

Dagens fundering med anledning av P1 i morse, bygger på Agneta Rambergs Londonkrönika, om den nyfikna valen, som Expressen så fiffigt kallar London-valen.

Tydligen är det så att valar sedan urminnes tider förirrat sig upp i Themsen. För länge sedan sågs detta som ett hot, och valarna harpunerades. På 60-talet slapp de harpunerna, men när valen strandade på grunt vatten lämnades den att dö. Nu vadar folk ut i vattnet för att knuffa den rätt igen, och åtskilliga mantimmar läggs på att baxa upp valen på en pråm som ska eskortera den ut i havet igen.

Det hela påminner om när en ödla från Skåne via ett paket ruccolasallat hamnade i Stockholm. "Hur ska en liten ödla från Skåne klara sig i huvudstaden?" utbrast Expressen, och  körde hem den till Båstad igen.

Jag föreslår att fenomenet kallas symboliskt omhändertagande av enskilda djur, förkortat somhed. Två angelägna frågor att besvara är:

1. Har somhed faktiskt ökat över tiden?
2. Hur kan denna ökning i så fall kan förklaras?

fritt fram för fiffiga funderingar!
 

Comments

[pontus]

Fråga 1: Utan tvivel, ja.

Fråga 2: Med risk att kliva utanfor nationalekonomis ädla domän (the real space ;)), så tror jag att Maslows "behovspyramid" är en bra förklaring; i takt med att levnadsstandarden ökar, väcks nya intressen som befinner sig utanför livets nödvändigheter. Såsom att rädda valar.

Frågan ar dock varfor man hjalper en val, men inte skulle höja pa ogonbrynen over att se en sprattlande torsk i ett fiskenät? Kanske for att det ar ett däggdjur. Kanske helt enkelt for att en val ar forbannat stor.

[Marcus]

1) Japp.

2) Jag vill inte ta till behovstrappan riktigt än... Som vetenskaplig teori går den sannerligen att ifrågasätta på många sätt, bland annat eftersom motiv för handlande i så hög grad är en fråga om externa faktorer, snarare än interna (som behov).

somhed tycks mig snarast komma från det faktum att vi urbana människor är distanserade från djurvärlden. En helt vanlig ko är ju för tjyven mer eller mindre exotisk för de flesta människor i Sverige och västvärlden idag. De få gånger vår sfär sammanblandas med förirrade valars och ödlors är det självklart att vi reagerar med en överdriven antropomorfism, likväl som 08:an i sommarstugen säkert fäller fler tårar när den nyfödda kalven inte överlever än vad bonden gör, som trots allt har en närmare relation till djuren.

Det handlar alltså inte om att vi har "råd" att sysselsätta oss med oväsentligheter, i lika hög grad som det handlar om att vi inte vet hur vi ska bete oss inför konfrontationen med en annan värld än vår egen. Det sorgliga, om man får bli lite rousseusk för en stund, är att den där okända världen en gång faktiskt var vår egen...

[Peter W]

Kanske är ett uttryck för en allmän femininisering av samhället, omhändertagande, företrädesvis känslosam, icke rationell tendens.
Ett resultat, på gott och ont kanske, av ökat kvinnligt inflytande i samhället.

Samt en fjärmning från "naturen", vi tenderar att handla irrationellt när det gäller t.ex. valar och andra "söta" djur. Mycket beroende på propaganda från miljörörelserna. Man kan gott karaktärisera tendensen som antihuman, anti-business, anti vetenskap o teknik o missriktad.

?

[Marcus]

Shit, Peter... Jag vet inte var jag ska börja, så jag låter helt enkelt bli.

[Johan]

Svaret på fråga 1 är ett defintivt, om än ovetenskapligt, ja.

Men jag hörde för övrigt talas om en intressant avhandling i historia för ett tag sedan. Den hävdade att folk i det gamla bondesamhället tog allvarligt på att man inte skulle behandla djur dåligt i onödan och att det inte bara kunde förklaras med att man tog väl hand om sina investeringar. Jag har dock inte själv fått tag på avhandlingen.

Sedan kan man ju göra intressanta kopplingar till Peter Singers idéer om att kretsen av personer vi ger fullt människovärde hela tiden ökar och att det är dags att utvidga den till djuren. För 200 år sedan var det kanske människor tillhörande andra folkgrupper som kunde ha turen att utsättas för "symboliskt omhändertagande av enskilda människor".

På fråga 2 tror jag som Pontus att somhed är en "normal good".

[Peter W]

marcus:
jag vet, inte politiskt korrekt men en förklaringsmodell, take it or leave it.

Vem vad som sa:

"The law of scientific consensus:

At times of high scientific controversy, the consensus is always wrong.

"
Err.. kolla förexten

http://ledljus.blogspot.com/2006/01/djurrtt-r-fel.html

man kan kolla några relevanta videos där, Penn & Teller, kul prickar.

[peter w]

Ah, tror jag förstår Marcus!

"Ge oss ett val
informellt nätverk för en alternativ vänster."

Jaja, min moster e Marxist hon e trevlig för de, men de blir kul diskussioner!

[Marcus]

Peter: Tack för besöket. Bra att träffa lite icke-marxistiska socialister kanske?

[gummo]

http://www.fai.a.se/

Undrar om de avgör valresultatet.

[Marcus]

Tack för länken, Gummo! Mycket intressant. Och givetvis är det så att den som lyckas locka invandrare till valurnorna kan räkna in rätt många lätta poäng. Jag har alltid varit förvånad över att man hellre fiskar i invandrarfientliga vatten för att vinna röster än bland invandrarna själva...

[Linda]

Jag tror att det helt enkelt är ett sätt att döva vårat dåliga samvete. Vi vet att vi utrotar arter, vi vet att vi förgiftar... det mesta, vi vet att om vi fortsätter som vi gör så blir det inte mycket kvar att ta hand om sen. Nu kan vi i allafall säga att vi har lagt ner si och så mycket tid eller pengar på att rädda valar, ödlor eller vad det nu är istället för att göra något åt det verkligen jobbiga problemet, vi själva.