Enstaka ruttna polisäpplen?
9 jan 2006, kl 23:19 | Samhälle och politik Justitiekansler Göran Lambertz har gjort sig ovän med polisfacket. Ungefär så här sade han i Ekots lördagsintervju:
...det finns i vissa kretsar bland poliserna en kultur som innebär att man ibland ljuger för att skydda varandra, och kanske ibland också för att få fast en person som man säkert tror är skyldig [...] och det tar emot för domstolarna att uttrycka att de tror att en polis ljuger...
Polisförbundets ordförande, Jan Karlsen, är kritisk, och i P1-morgon möttes de två. Karlsen kräver bevis och frågar retoriskt "Var finns de här subkulturerna?". Lambertz har naturligtvis inga bevis i juridisk bemärkelse, men han hade plockat med sig rejält med böcker, domar och artiklar till studion, som alla styrker hans tes.
Debatter som den här blir lätt lite konstiga, eftersom Lambertz med nödvändighet låter minst sagt vag när han anekdotiskt berättar vad han hört och läst att kriminella brukar säga till sina advokater. Å andra sidan ger Karlsen ett misstänkt naivt intryck när han inte vill erkänna existensen en speciell poliskultur utan istället talar om "ett och annat fall" av poliser som begått fel. Rikspolischefen tycker att Lambertz uttalande inte ens är värt en kommentar eftersom det är "för löst i konturerna."
Men visst finns det en speciell poliskultur - en snabb sökning på "police culture" i de vetenskapliga databaserna gav mig 48 publicerade artiklar, mestadels inom psykologi. Ur abstract på en av de första träffarna läser jag:
The unique nature of law enforcement has always fostered a distinct subculture that often pushes law enforcement officers (LEOs) to accept unique cultural tenets that are quite different from those held by average citizens
Källa: Woody (2005) The Police Culture: Research Implications for Psychological Services.
Naturligtvis vill dock polisfacket inte diskutera poliskultur alls. Istället används försvarslinjen att det finns enstaka ruttna äpplen inom poliskåren. Dessa ska dömas, och övriga ska slippa problemetiseras av sådana som Lambertz.
Enstaka ruttna äpplen var även USAs försvarslinje efter skandalen i Abu Ghraib, och den har till och med använts för att förklara förintelseläger. Den håller inte i något av fallen - se exempelvis detta läsvärda inlägg av Scott Horton.
Förklaringar som bygger på ruttna äpplen är förrädiskt tilltalande, eftersom problemets lösning ser ut att vara så enkel: Sparka eller fängsla de ruttna äpplena så är saken biff. Men problemet är mycket mer komplext än så, och jag kan inte se varför den svenska poliskåren skulle vara ett undantag.
Reader Comments (2)
Finns det, saledes, inga (ensamma ;) ) ruttna applen?