Två talande pudlar
11 okt 2006, kl 23:57 | Samhälle och politik Som Isobel så klokt noterar: Både Tobias Billström och Cecilia Stegö kommer från en politisk kultur där man av ideologisk övertygelse vägrar betala TV-licens. Nyliberal civil olydnad skulle man kunna säga, av ungefär samma slag som Frihetsfrontaren Christian Gergils svartklubb.
Det mest anmärkningsvärda är väl att denna ideologiska övertygelse nu kastats överbord genom ursäkter, bortförklaringar om slarv och dylikt pudelmakande.
Varför gör de så? För att få vara ministrar med politisk makt, antar jag. När ideologi och verklighet kolliderar, vinner oftast verkligheten.
Vad de skulle ha sagt? Johan har nog komparativ fördel i att brandtala för nyliberal civil olydnad...
bergh
Helt riktigt: Civil olydnad innebär i sin ursprungliga bemärkelse också öppenhet och att man är beredd att ta sitt straff. Så vad kallar lagbrott med ideologiskt motiverade ursäkter?
Reader Comments (11)
10% av nyliberalerna är ideologiskt övertygade människor som själv inte tjänar på en nyliberal politik. De kan jag känna en viss respekt för, även om de har hopplöst fel i sina åsikter.
Övriga 90% föddes med guldsked i mun och vill ha mer och mer och mer och står inte ut med att behöva hjälpa de som föddes utan privilegier. Till denna kategorin tror jag att ovan nämnda ministrar tillhör. Anledningen till att de inte brister ut i ett nyliberalt försvarstal för sina handlingar är för att de själva innerst inne vet att det handlar om girighet, och inte om ideologiska principer.
Att de dessutom hanterat situation politiskt på ett mycket dåligt sätt gör att de satt sig själva i mycket större klister än vad som nog var nödvändigt.
Det hela är ju lite synd, jag hoppas fortfarande att vi har en kulturminister som vågar röja upp i bidragsträsket bland kulturarbetare, som kräver så "speciella omständigheter" som de fina kulturskribenterna på DN säger (d v s, det finns inte tillräcklig betalningsvilja för deras arbete, men vi fina människor vill konsumera det ändå, så låt alla andra subventionera det).
Att betala tv-lincensen är inget kort av stövelslickeri och borde föraktas av alla höger om Pol Pot.
Sakfrågor är du välkommen att debattera på forum.liberaldebatt.com.
Första delen av din kommentar är dock intressant. Om jag tolkar den rätt menar du att underlåtenheten att betala tv-avgift visst är ett försök att påverka samhället, eftersom underlåtenhet från tillräckligt många skulle omstörta hela systemet. Det är alltså inte enbart ett egenintresse, onåbart för den osynliga handen.
Spännande tanke, dock svår att göra till princip eftersom det alltid uppstår gränsdragningsproblem - vilka ideal för att i det dolda omstörta samhällssystem är acceptabla och vilka är det inte?
http://geossettval.blogg.se/161006090613_igen_civil_olydnad_r_inte_ideolo.html
Men till Berghs fråga om vad vi ska kalla "lagbrott med ideologiskt motiverade ursäkter"... Svaret är alltid kontextbundet, det finns inget neutralt allmängiltigt begrepp:
Råder det förbud mot exempelvis att sälja kaffe till judar, och man gör det ändå, är det en hedervärd protesthandling, som likafullt är demokratisk (eftersom förbudet är odemokratiskt) även om man gör den i smyg. Civil olydnad är det dock per definition inte. Är det förbjudet att diskriminera judar och man gör det ändå, av ideologisk övertygelse, så är det både förkastligt och odemokratiskt, och fortfarande inte civil olydnad.
Civil olydnad är ett begrepp som behövs i definitionen av vad demokrati är, så jag tycker att det är viktigt att vi inte börjar urholka det...
Hur vet du det? Eller är du en av de där som använder "demokratiskt" som synonym till "bra"?