7 funderingar kring statsvetarmötet i Karlstad
15 okt 2006, kl 22:19 | Lite väl akademiskt Bevistade nyss Statvetenskapliga förbundets årsmöte i Karlstad. Funderingar:
1. Statsvetarnas namn på sina subdiscipliner är näst intill obegripliga. Skriver man om välfärdsstaten i Sverige är detta uppenbarligen 'komparativ politik'. Inte 'politisk organisation' och absolut inte 'politisk teori'.
För att förstå varför jag tycker detta är förvirrande, testa att dela in nationalekonomi i 'komparativ ekonomi', 'ekonomisk organisation' samt 'ekonomisk teori'. Inte glasklart direkt. Påminner om den här klassiska uppdelningen av djur.
2. Statvetarna håller sina subdiscipliner rejält separerade. Papper och program fanns inte tillgängliga på nätet. Inte ens när man kom till konferensen kunde man få reda på vilka papper som diskuterades i gruppen för politisk teori. Det som fanns var namnet på författarna, inte på deras papper.
3. På plussidan: Svenska statsvetare diskuterar faktiskt den aktuella politiska debatten. En plenariesession om tsunamin-hanteringen var ok, och paneldebatten om valet 2006 var riktigt intressant: Drude Dahlerup berättade om den danska varianten på Reinfeldts domedagsmaskin: De borgerliga i danmark lovade att inga nedskärningar skulle göras om de inte stöds av socialdemokraterna.
5. En viss statsvetarprofessor proklamerade självsäkert att ministerskandalerna var en medveten strategi från Reinfeldts sida för att visa journalisterna vem som bestämmer, och att ingen minister skulle avgå. Den analysen höll i cirka 18 timmar. (en kompis gjorde en betydligt bättre analys på basis av vilken minister som sett ut att sova dåligt de senaste dagarna).
6. Med några enstaka undantag var de tyngsta svenska statsvetarna (typ Rothstein och Sören Holmberg) inte där.
7. Svenska nationalekonomer har ingen liknande grej. Det är nog synd, trots allt.
Reader Comments (9)
Nu får vi hoppas att Reinfeldt lyckas hitta en nyliberal ersättare som betalt tv-licensen, om han verkligen vill föra en liberal kulturpolitik.
Men vart tog fundering 4 vägen? Var det den om statsvetenskapens besatthet av metod, definierat som "att förklara inte bara vad man ska göra och varför, utan inte minst vad man inte ska göra och varför man valt bort det och vilka andra resultat man i så fall eventuellt skulle ha kunnat komma fram till om man nu hade gjort så i stället"?
Det puttrades för övrigt bland (s)tatsvetarna över att där fanns Ratioiter på konferensen, och spekulerades i huruvida ni som sig bör skämdes eller inte. Slutsatsen var att åtminstone du uppenbarligen inte gjorde det.
Jag hamnade däremot i ett middagssamtal med två statsvetare som tyckte något åt det hållet. Båda stoltserar med röd partibok och är klädsamt besvärade över sina höga löner, men inte över varifrån kulorna kommer. Det kan man ju tycka är lite, tja, paradoxalt.
(Jag menar inte att detta är det enda som räknas, men att det ändå var förvånansvärt sällsynt).
Det johan nämner om reaktionerna på att två från ratio hade mage att dyka upp, styrker väl den bilden: Endast i Sverige anses det konstigt att det finns forskningsinstitut som inte är skattefinansierade...