Policy-making Swedish style

Pappret som förevisades för statsvetarna i Karlstad har reviderats och uppgraderats till working-paper. Kommentarer välkomna!

Vi diskuterar hur den politiska enigheten kring de omfattande svenska reformerna på 80-och 90-talet ska förklaras. (För att kunna göra detta, slår vi först fast att reformerna var omfattande och genomfördes i politisk enighet).

Vår förklaring är intressant nog väldigt lik den som föreslogs av Anton (1969), när han beskrev det svenska sättet att göra politik: rationalism, framförhållning, offentliga utredningar och konsensus.

Anton torde f ö vara en central referens för alla som vill förstå det svenska sättet att göra politik - men pass på: för att få tag i denna artikel, kan du bli tvungen att fysiskt gå till biblioteket.

Anton, T.J. (1969). “Policy-making and political culture in Sweden”, Scandinavian Political Studies 4: 88-102

Comments

[Martin]

Trevligt papper. Och faktiskt, efter att ha stiftat flyktig bekantskap med policy-making i Storbritannien framstår den svenska modellen som ett under av struktur och rationalitet. Skulle dock, återigen ur ett högst personligt perspektiv, vilja skjuta in två brasklappar.

För det första: det svenska utredningsväsendet är oerhört centraliserat. Här i Storbritannien, däremot, är gränssnittet mellan politik och samhällsvetenskap mycket mer mångfacetterat: här finns en myriad av tankesmedjor, NGOs och ministerier som lämnar bidrag till samhällsdebatten. En aspekt av detta är väl att de brittiska tankesmedjorna är mer nogräknade än de svenska när det gäller vem man släpper fram. I Sverige får man ofta intrycket att partimedlemskap och bekantskapskrets väger tyngre än formella meriter.

För det andra: de som var med förr brukar påstå att kvalitén på svenska utredningar sjunkit avsevärt sedan folkhemstiden. Därmed torde den framgångsrika modell ni beskriver i artikeln vara hotad.

[bergh]

helt riktigt Martin. En dn-debatt:are med rubriken "Utarmningen av utredningsväsendet hotar välfärdsstaten" har redan tagit form i mitt dimmiga sinne :-)

[gummo]

annars fanns en tidig formulering i pappret med som just var något i stil med att "government commission do, despite their poor quality as such, have an important role..." poängen var här just att den vetenskapliga kvaliteten på själva utredningarna inte spelar så våldsamt stor roll: det viktigaste är att det finns en enighet kring att ett visst problem existerar, och att det finns en viss enighet kring problemdefinitionen. sen att utredningarna aldrig kommer fram till bra "medikamenter"/antidotes mot de problem man finner, är mindre viktigt... or so skulle argumentet kunna formuleras...

[Petter]

Korta kommentarer efter jätekort läsning.

- Jag vet inte om ni tar upp det, ibland talas det om vikten av remissförfarandet i utredningsprocessen (som är betydligt mer omfattande i sverige än de flesta andra länder) för effektiv förändring. Genom att berörda myndigheter redan i utredningsförfarandet är med och tycker, funderar och förstår innehållet i politiken blir de bättre / effektivare på att genomföra förändringar (oavsett om de påverkat utredningen som sådan)

- Blyth, som ni ju citerar, har ju även skrivit en (bra) artikel om just det svenska fallet som ni borde förhålla er till. (Blyth, Mark "The Transformation of the Swedish Model: Economic Ideas, Distributional Conflict, and Institutional Change" )

- Boreus (1997) saknas i referenslistan.


Har själv studerat en hel del dåliga utredningar från folkhemstiden, så känner själv inte igen det upprepade mantrat om att kvaliteten har sjunkit.Respekten för utredningsväsendet tycks dock klart ha sjunkit (som för de flesta vetenskapsauktoriteter och den allmänna tron på politikens möjligheter).

/ Petter

[gummo]

Tack för tips & synpunkter. Har faktiskt inte sett Blyths artikel, men boken är riktigt bra (han diskuterar f ö det svenska fallet där också). Utgår från att du är den myndighetspetter jag tror att du är...

God jul!