Sambandet mellan skattetryck, offentliga utgifter och tillväxt

Det dräller av ekonometriska studier av sambandet mellan skattetryck eller utgiftskvot, och BNPs nivå eller tillväxttakt. Den samlade effekten är förvirring: Vissa hävdar att sambandet finns och är negativt, andra att det inte finns. Av någon anledning sammanfaller resultaten ofta med vad som ideologiskt kan förväntas av olika forskare.

Forskningsfältet illustrerar som jag ser det hur fel det blir när empirisk forskning överger teorianknytningen. Skattetryck är ingen policyvariabel som politiker bestämmer om. Politiker sätter skattesatser. Skatteintäkter och BNP bestäms sedan av människors agerande.

Antag exempelvis att ett visst år blir oväntat bra, pga någon extern världspolitisk faktor. När fler än väntat får oväntat höga löner, ökar skattetrycket - mer ju större progressiviteten är. I statistiken syns året som ett år med högt skattetryck och hög tillväxt - men det betyder inte att det ena orsakat det andra.

Omvänt gäller att om arbetslösheten blir högre än väntat, kommer utgifter för akassa automatiskt att öka. Höga offentliga utgifter ser då ut att vara korrelerade med låg tillväxt, utan att orsakssamband råder.

Självfallet finns ett samband mellan skatter och beteende, och mellan beteende och tillväxt. Således finns även ett samband mellan skatter och tillväxt. Men skattetrycket (dvs skatternas andel av BNP)  beror både på skattesatser och på beteende. Även om det skulle finnas ett samband, saknas intressanta policyimplikationer: Effekten av ett visst skattetryck beror på hur skatterna tas ut och vad de används till.

Således: Det som borde studeras är effekten av de regler som politiker direkt beslutar om, exempelvis skattesatser, skattekilar och ersättningsnivåer. På denna mikronivå kan man hitta tydliga beteendeeffekter, som i sin tur har makroekonomiska konsekvenser.

Argument av det här slaget, är alltså olämpliga att hänga upp sin argumentation på, alldeles oavsett var man står ideologiskt.

Comments

[Dennis]

Samma sak borde gälla för utgifterna. Rimligtvis borde det vara storleken på den snedvridande effekten som är intressant. Om en utgift hade varit lika stor oavsett om den finansierats privat eller med skatter så borde det inte i sig ha någon effekt på tillväxten. Eller?

[bergh]

jo. Fast det är oerhört osannolikt att det det folk betalar via skatten är exakt vad de skulle ha betalt utan offentlig finansiering. I vissa fall är det exakt detta som motiverar skattefinansieringen (genuint kollektiva varor), i andra fall är skillnaden sannolikt ganska liten (sjukvård), i ytterligare fall är ineffektiviteten nog betydligt större (skattefinansierade slipstensmuseum, exempelvis)