En modell för högproduktiva

Medan de borgerliga gör självmål efter självmål om fastighetsskatten, är det Magnus Henrekson och stressforskaren Aleksander Perski som i DN håller valdebatten kring väsentligheter - att den svenska modellen blivit en modell för friska, högproduktiva insiders:

37 procent av kvinnor i åldern 25-54 år med grundskoleutbildning var år 2004 utan reguljärt arbete [...] I sanningens namn behöver vi också diskutera den selektiva arbetsmarknad som uppstått i Sverige. De som stannar kvar eller kommer tillbaka är svenskfödda, högutbildade män med kortare sjukskrivning. Andra hamnar i förtidspensionering. Tycker man inte att dessa människor behövs i arbetskraften? "Alla ska med" hette det ju.

Comments

[Andreas Ribbefjord]

Det måste väl vara endast grundskoleutbildning, och ingen högre?

[Martin]

Absolut ett välkommet bidrag till samhällsdebatten. Dock reagerade jag själv omedelbart på att antologin heter "Sanningen om Sverige" då ordet "sanning" normalt är en ganska säker signal att avsändaren är galen. Men att sätta sitt namn på undermåliga vetenskapliga publikationer är väl uttryck för dåligt omdöme eller bristande förmåga men knappast galenskap?

[bergh]

Visst menar de 'högst grundskola'. Och visst signalerar "sanningen om" ett visst mått av galenskap. Men det är svårt att hitta rena dårar i författarbuketten:

Medverkar gör författaren Åsa Moberg, socialdemokraterna Pierre Schori, Jan Nygren, Kjell-Olof Feldt och Ilmar Reepalu, moderatledaren Fredrik Reinfeldt, Svenskt Näringlivs Urban Bäckström, journalisterna Lena Mellin, Niklas Ekdal, Lena Smedsaas, Johan Hakelius, Göran Greider och Margit Silberstein, professorerna Lars Calmfors och Alexander Perski, företagarnas vd Gunvor Engström med flera.

[Marcus]

Artikeln pekar på ett intressant fenomen, jag tänker inte ifrågasätta det, även om resonemanget nog har någon svag punkt. Det som dock retar mig alldeles oerhört är hur tydligt vinklat till ett inlägg i valrörelsen artikeln är... Man talar om panikåtgärder i ekonomisk kris mellan 1990 och 1994, men nämner inte med ett ord den borgerliga regeringen under just den perioden. Man menar att "stålbadet" har gett upphov till en ohanterligt stressig situation inom de kvinnodominerade yrkena i offentlig sektor, vilket lett till ökade sjukskrivningar. Men passar också på att slå fast att sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna <i>samtidigt</i> är ett sätt att dölja arbetslöshetssiffror - det ena <i>eller</i> andra är rätt träffsäker kritik, men hur får man ihop båda i ett och samma andetag? Därtill ser författarna till att kritisera decentraliseringen av vården till kommuner och landsting, och skyller även detta på Göran Persson (inte sossarna, utan Göran!) - som om något parti förutom vänsterpartiet förespråkar alternativet, dvs centralisering.

Forskningen är säkert rätt hederlig. Men retoriken är det inte... Det retar mig.

[Magnus]

Retorik är alltid svårt kanske bör man hålla sig lite neutralare när det är ens eget fällt. Men det är svårt då man vet att alla inte gör de och att de som inte gör de ofta får mycket uppmärksamhet...

Ang titteln så... hmm nu mins jag inte exakt hur det löd men ett av mina favorit citat är det i alla fall.

"Ja, det är alltid svårt att få en helt bra och beskrivande tittel... det var därför jag bekymrade mig om att skriva resten av boken."