Så kom löfteschocken. Vad gör moderaterna nu?
Så kom då den väntade löfteschocken i form av ett s-valmanifest med löfte om gratis tandvård för alla under 24, sänkt maxtaxa i förskolan, fler anställda i äldreomsorgen och på fritidshemmen, samt höjt tak i akassan.
Kanske uppfattar inte socialdemokraterna moderaternas kommitment som trovärdig, men om jag förstod Reinfeldt rätt, ska moderaterna acceptera samtliga dessa reformer utom akassehöjningen (och möjligen maxtaxan). Vi får väl se!
Reader Comments (20)
Vad krävs för att kunna tala om löfteschock? De 25 miljarder som DN snackar om utgör knappt en procent av BNP. I en ekonomi som växer med mer än 4 procent låter det inte sådär alldeles oansvarigt.
(därav rubriken på det länkade inlägget 'väntad löfteschock i augusti - väljarna rasar?', även det ett försök till drift med kvällspressens språkbruk)
För egen del tippar jag på att löfteschocken kom av sig just p g a Reinfeldts utspel.
För egen del hoppades jag på ett vallöfte från Persson i stil med: hur mycket (m) än satsar på skola, vård och omsorg kommer vi att satsa 10 procent mer.
Återstår då möjligheten "mätfel". Och tja... om en regering efter valet plötsligt märker att KI:s siffor visat helt fel får man väl revidera sina löften... Där kan man ju ta intryck av Bildts och Wibbles förmedömliga flexibilitet i augusti 1992 ;-).
Och oavsett om du extrapolerar årets två första kvartal eller ser jämför med BNP för ett år sedan visar tillgänglig statistik att Sveriges ekonomi växer med cirka fyra procent.
Så vad är problemet?
Dessutom: Med sossarnas förslag så blir det de anställda i äldreomsorgen som blir utan reallöneökningar (om skatterna hålls konstanta).
Att det handlar om mer än epsilon månader är enkelt att verifiera. Återstår alltså möjligheten mätfel, vilken jag diskuterat i en tidigare kommentar.
Och, visst, du har "diskuterat" mätfel tidigare. MEN, hur exakt har du tänkt att verifiera att det handlar om mer än epsilon månader om det finns mätfel?
jag tycker att mätfel är av underordnad betydelse då politiska program alltid skrivs med förutsättning att gällande prognoser står sig. Som den gode Keynes en gång sade: "When the facts change, I change my mind – what do you do, sir?"
Antag att BNP är 2000 Gkr, växer två procent årligen, utom ett år då den växer fyra procent. Skattetrycket är 50 procent.
Extrautrymmet under tillväxtåret kan användas enbart till reallöneökningar eller enbart till personalökningar (eller en blandning av båda).
Oavsett vilket val man gör, får man nästa år hålla till godo med två procent. Men det får ju privat sektor också, så relativlönen mellan offentlig/privat sektor beror på hur respektive sektor gör avvägningen löneökning vs personalökning.
Har jag missat något?
Nu är det emellertid så att sysselsättningen trendmässigt ökar en smula. Alltså torde man kunna öka på arbetskraften i offentlig sektor en smula utan att därför låta reallöneökningar stå tillbaka.