LO, den svenska "arbetsmotivationen", och faktiskt arbetade timmar
Lennart har bett mig hjälpa till med att analysera LO:s granskning av alliansens ekonomiska politik. Han orkade bara en sida själv. Jag förstår honom.
Efter att ha läst hans inlägg och lite grann i LO-rapporten, känns det som om jag med varm hand överlåter detta åt exempelvis Peter Wolodarski på DN, eller någon annan som har betalt för dylikt dissekerande.
Så här heter det till exempel i rapporten med anledning av de borgerligas idéer om att öka de ekonomiska incitamenten att gå från bidragsförsörjning till arbete:
Det är dock möjligt att receptet fungerar i någon mån och att sysselsättningen ökar. Men det är inte säkert att de som får jobb får bättre ekonomi. För om det är låglönejobb som individen måste ta så ökar inte individens ekonomiska nytta. Den ekonomiska standarden är som bäst oförändrad.
Jag låter denna underliga passage tala för sig själv, ty längre ner i rapporten hittar vi - igen - ett åberopande av Ingrid Esser och Stefan Svallfors enkätsvar om arbetsvilja.
Författarna glider glatt från enkätsvar om "arbetsmotivation" och "arbetsvilja" till slutsatsen att alliansen har fel om att svenskar arbetar mindre än andra länder. I ett stapeldiagram jämförs Sverige med USA, UK och tyskland.
Men om vi bortser från enkätsvar och tittar på hur mycket man faktiskt arbetar, är Sverige inte längre bäst av dessa fyra, utan näst sämst. Mitt diagram visar antal arbetade timmar per år och person i åldern 15-64 för samma fyra länder 1990-2004.
(OBS att jag räknat om OECDs siffror med hjälp av sysselsättningskvoten. OECD anger nämligen årsarbetstid per sysselsatt som standard, ej per vuxen. Detta stärker Sverige en smula, men inte tillräckligt för att LO-ekonomerna ska komma unden med den här fulingen).
Andra bloggar om: LO, alliansen, Ingrid Esser, arbetstid, val06
Se även Håkans summering av Dan Andersson vs Magnus Henrekson i Studio ett.
Reader Comments