Skapar mer kapitalism alltid större klyftor? Exemplet Kina

1978 var inkomsten i kinesiska städer 2.4 gånger högre än på den kinesiska landsbygden. 1985 hade denna skillnad krympt till 1.7.

Orsak: Under Deng Xiaoping, fick kinesiska bönder rätt att (efter att de betalt arrende och sålt en del av skörden till ett av regeringen fastställt pris) bruka marken för egen del och sälja till marknadspris. Det tog skruv: Jordbruksproduktionen ökade 42 procent mellan 1978 och 84.

Exemplet är från en text av Erich Weede, tänkt att så småningom bli ett kapitel i en bok om institutionell konkurrens. Weede jämför Kina och Indien. Intressant eftersom Indien är en demokrati - men på senare tid har Kina haft bättre ekonomisk utveckling.

Lärdomen är att även demokratier kan toka till det rejält när det gäller ekonomiska incitament, och även diktaturer kan få marknader att fungera anständigt.

I en diktatur kan dock dåliga beslut ställa till massiva problem utan att det rättas till: Ingen fri press, ingen opposition och inga incitament för någon i statsapparaten att berätta för sin överordnade att saker och ting inte står rätt till.

Så när 30 miljoner svalt ihjäl när Mao under det stora språnget avskaffade de privatekonomiska incitamenten att producera mat, var det sannolikt något som inte kunde ha inträffat i Indien.

Comments

[Sakine]

Intressant.

Men 'större klyftor' behöver i sig inte vara fel.

[Robin Hood]

Det finns undersökningar som visar på att liberaliseringar i ekonomi initialt skapar större klyftor (självklart), men att liberaliseringar på sikt minskar klyftor (vilket också borde vara självklart). Ett exempel är att sänkt a-kassa och sänkta skatter syftar till att få fler människor i arbete.

Dock, enligt Free The World, så är inkomstskillnaderna i princip konstant oberoende av ekonomisk frihet.

Increasing Economic Freedom Promotes Equality
http://www.ncpa.org/pi/internat/pdinter/july98d.html

[Björn]

Nu har jag precis som Sakine ovan aldrig förstått vad det är för fel med 'ökade klyftor'. Det är ett missunnsamt argument som spelar på folks sämsta känslor.

Om de flesta får det bättre över tid, vad gör det då om en grupp människor får det 300% bättre medan en annan grupp får det 150% bättre?