Vad man säger sig ha råd till - och vad man faktiskt lägger pengar på

Varning - här kommer ett typiskt gnälligt ekonominlägg som andas oförståelse för låginkomttagares situation.

Mot bakgrund av larmrapporter om att folk "inte har råd" att gå till tandläkaren, har socialdemokraterna lovat en tandvårdsreform för 4 miljarder.

Från DN-debatt: "Varannan låginkomsttagare har inte råd gå till tandläkaren" ... "På ett år har antalet låginkomsttagare som valt bort tandläkaren av ekonomiska skäl trots att de är i behov att tandvård, ökat med nästan 30 procent"

En till: "LO-medlemmarna har inte råd att gå till tandläkare"

En kontroll och lagning av ett mindre hål årligen kostar runt 1500 kronor. Det är 125 kronor i månaden. Hälften om man gör ett tandläkarbesök vartannat år.

Per capita-konsumtionen av godis är 80 kronor i månaden. Exklusive läsk. (Uträknat från artikel i DI). Och trenden är förbluffande: 

Mellan 1993 och 2002 ökade den svenska konsumtionen av godis med 41 procent. (Aftonbladet)

Under de senaste tio åren har godisätandet ökat med 53 procent. ... En tiondel av hushållens matkassar innehåller godsaker (DI)

Nu kan det såklart vara så att det är höginkomsttagare som står för ökningen av godiskonsumtionen, så att kopplingen till låginkomsttagares tandläkarbesök är irrelevant. Men icke:

Dessutom är godisätandet en klassfråga. Ju lägre inkomst och utbildning, desto högre godiskonsumtion.” De svenskar som kan kategoriseras som fattiga spenderar mer pengar på godis. Vad det beror på vet jag inte riktigt, kanske handlar det om att fortsätta unna sig åtminstone en lyx”, säger Jan Brattström. (DI)

Således: Samtidigt som svenskar säger att de oftare väljer bort tandläkaren av ekonomiska skäl, väljer vi att lägga våra ökande reala inkomster (vilket vi haft sedan 1993) på godis i allt större utsträckning.

Å andra sidan: Ökad godiskonsumtion och billigare tandvård är väl ett välståndstecken så gott som något...

Intressant? 

Andra bloggar om: tandvård, tandvårdsreform, godis, låginkomsttagare, vallöften, LO

Comments

[apa tycka, apa skriva]

Apropå, hur gick det för de där polska tandläkarna som skulle sätta upp shop i Sverige och anställa tolkar och ändå laga tänder för halva det normala svenska priset? (Under stark kritik från svenska tandläkare som inte vill ha konkurrens och svenska fack som de inte ville vara med i, förstås.)

[Joachim]

Egalitärt motargument: Varför ska en stor del av befolkningen tvingas prioritera bort något som andra mer priviligerade kan unna sig, (till stor del) baserat på att de fötts i rätt familj och rätt stad, med rätt efternamn eller rätt gener osv? Varför lägga prioriteringsbördan på de ickepriviligerades axlar snarare än att omfördela samhällets resurser så att prioriteringsproblemet aldrig behöver uppstå? (Givet att omfördelningen inte skadar ekonomin så pass att också de ickepriviligerades del av kakan blir mindre, i absoluta tal, jämfört med en ekonomi utan just denna omfördelning.)

Har nog läst för mycket Rawls på sistone...

[T Lindgren]

Joachim, ditt argument låter först och främst som att det kan tillämpas på godtyckligt beslut, vilket genast får varningsklockorna att ringa. (Equality of outcome, alltså?) Det låter inte heller helt välformulerat.

Eftersom våra aggregerade resurser inte är oändliga måste någon prioritera var de ska tillämpas. Prioriteringsproblemet är alltså inneboende i hela ekonomin. (Jämför med hur ämnet ekonomi t.o.m. brukar definieras.) "Samhället" kan inte eliminera det.

Nästa fråga är ifall prioritering verkligen är en börda. Många brukar ju vilja bestämma själva, så det är knappast uppenbart att motsatsen gäller. Och själva tanken med att vara en vuxen människa och medborgare är att man är kapabel att fatta egna beslut, t.ex. att prioritera. (Kan demokrati med ditt resonemang anses vara en börda för väljaren?) Att ta bort detta leder till paternalism.

Jag vet inte mer om Rawls än "veil of ignorance", men ur det konceptet anser jag inte att man kan sluta sig till att beslutsfattande ska centraliseras. (Och om man kan det så är det fel på Rawls :-)

[L]

Visst andas inlägget"oförståelse för låginkomttagares situation." Det provokativa tycker jag ligger i att det görs en moraliserande poäng på att låginkomstagare spenderar så mycket pengar på godis.

Kanske vore det fruktbarare att diskutera andra orsaker till låginkomstagares höga godiskonsumtion än att de har gjort något slags val mellan tandläkaren och godis.

[bergh]

L, visst vore det fruktbarare att diskutera "andra orsaker". Det var faktiskt lite grann just den poängen jag ville göra; att det förmodligen har mer med kultur, vabnor och klass att göra, än vad det har med inkomst att göra. Både godisätande och tandläkarbesök.

[pontus]

Hög diskonteringsfaktor? Eventuellt tidsinkonsistent beteende (hyperbolics).

[Joachim]

TL> Rawls rättviseteori handlar inte om "equality of outcome" utan att inrätta samhället på ett sätt som gör de sämst ställdas position så bra som möjligt (vad gäller vitala resurser). Ojämlikhet är legitim i den mån som de sämst ställda tjänar på det i absoluta tal (t.ex. på grund av att ojämlikheter skapar incentiv för hårt arbete i ett samhälle och därmed ökar den totala "kakans" - det som ska delas - omfång).

Vad gäller prioritering så är inte problemet, ur egalitär synvinkel, att de måste göras utan att de i nuvarande samhällsutformning främst måste göras av en underpriviligerad samhällsgrupp som inte förtjänar sin utsatta ställning.

[T Lindgren]

Joachim,

Jag lämnar Rawls därhän då jag inte vet nog om detaljerna.

Det ter sig trots allt som att 'fattiga' idag redan har tillräckliga resurser för att själva välja om de vill gå till tandläkaren eller ej (eftersom de enligt ovan istället prioriterar godis till ungefär samma värde och godis inte är vitalt). Man kan fråga sig om detta är ett klokt val, men det är i mitt tycke deras att ta, inte statens.

(Själv har jag nog sammantaget också lagt ner mer pengar på godis än på tandläkaren, för övrigt.)

[Mikael]

I OECD:s studie om inkomstojämlikhet i hälsa och sjukvårdsutnyttjande av Doorslaer et al. så är det ju inget annat land i västvärlden med så små, i princip icke-existerande, skillnader i tandhälsa mellan olika inkomstskikt, som i Sverige. Deras studie var iofs 2002 eller 2003...så det "orättvisa" i svensk tandvård hade kanske inte hunnit slå igenom.

Själv är jag väldigt nöjd med svensk tandvård. Man kan faktiskt ringa till en tandläkare. Komma fram på telefon, få en tid utan orimlig dröjsmål, få behandling, betala, och gå hem. Det är ju långt mycket mer än vad som kan sägas om primärvården.

[CristinaCOBB20]

Do not a lot of money to buy a car? You should not worry, because that is real to receive the <a href="http://lowest-rate-loans.com/topics/personal-loans">personal loans</a> to resolve such problems. Hence take a student loan to buy everything you need.