Införde s och c skolpeng 1990??

(Disclaimer: Om någon tycker att inlägget är långt och detaljfixerat, notera att det kategoriserats som "lite väl akademiskt")

Vissa välfärdsstatsforskare har en tendens att skriva om historien så att det låter som om allt som är bra för välfärdsstaten kommer från socialdemokratin. Ett exempel:

I denna artikel [Klitgaard, Michael Baggesen 2007. "Why are they doing it? Social democracy and market-oriented welfare state reforms." West European Politics 30:172 - 194.] påstås att socialdemokraterna och centern införde skolpeng i Sverige 1990:

The social democratic government’s primary political alliance during the reform process was the Centre Party. This alliance was the reason why the social democratic government at the beginning of 1990 enacted a voucher model that allowed parents and pupils to choose between public and public-financed private schools.

Som stöd för påståendet hänvisas till utskottsbetänkande 1990/91:UbU17:23, som kan läsas här. Detta handlar dock mest om att avslå borgerliga motioner om rätten att välja skola, eftersom rätten att gå på den närmaste skolan väger tyngre enligt utskottsmajoriteten. Ett exempel:

I motionerna 1990/91:Ub183 (m) yrkande 11 och 1990/91:Ub181 (mp) yrkande 7 begärs förslag om lagreglering av elevers och föräldrars rätt att välja skola. Denna rätt skall gälla val av både fristående skolor och skolor inom det offentliga skolsystemet. Enligt den förstnämnda motionen (yrkande 12) bör det i skollagen klart framgå att kommunerna har skyldighet att informera föräldrar och elever om rätten att välja skola.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid två tillfällen under innevarande riksmöte avslagit liknande yrkanden om rätten att välja skola (jfr bet. 1990/91:UbU4, rskr. 76 resp. bet. 1990/91:UbU7, rskr. 222). Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ändra uppfattning i frågan, varför utskottet avstyrker motionerna 1990/91:Ub181 yrkande 7 och 1990/91:Ub183 yrkandena 11 och 12. [...]

Vårdnadshavarnas önskemål om att deras barn skall tas emot vid en skola inom kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts.

I min värld var det regeringen Bildt som införde skolpengen och som också tillät skolor att ha terminsavgifter endast för extrautrustning. I artikeln heter det istället så här:

The right-wing government in power between 1991 and 1994 liberalised the voucher model, and decided that approximately 15 percent of private schools’ operational costs should be covered by user fees.

Källa den här gången är Klitgaards eget working paper. Förmodligen är det en missuppfattning av skolpengens konstruktion, som garanterade friskolor 85% av kostnaden för en elev i den kommunala skolan. Något påbud om att de borde ("should") ta ut avgifter på 15% förekom inte. (Eller är jag ute och cyklar?)

Klitgard fortsätter:

When the social democratic party returned to power, however, they abolished this legislation and decided that private schools should be fully state funded, and not be allowed to charge parents an additional fee. According to the social democrats, the financial situation of parents should not determine the educational opportunities of children. Private schools were in effect conquered by the welfare state and offered as a universal opportunity independent of private incomes (Klitgaard 2005)

Mot Klitgards historieskrivning kan invändas följande:

1. Om skolorna är "fully state funded" är det knappast privatskolor, det är friskolor.
2. När friskolereformen infördes 1992 av de borgerliga, användes bland annat just det argument som Klitgard tillskriver socialdemokraterna.
3. Socialdemokraterna var emot friskolereformen när den infördes.

Klitgards slutsatser i artikeln blir dock bara delvis felaktiga av hans konstiga historieskrivning. Han har rätt i att välfärdstaten görs mer politiskt och ekonomiskt hållbar genom att offentlig finansiering kombineras med mångfald och valfrihet genom exempelvis skolpengsreformen. Men han missar den partipolitiska enigheten kring detta, och den är ganska slående för Sverige (vilket jag och Gissur försökt beskriva här).

Om någon känner till något anständigt dokument som styrker att jag minns rätt rörande vad som faktiskt hände, skicka gärna tips. (gäller också om jag skulle minnas fel...)

i? Andra bloggar om: skolpeng, välfärdsstat, statsvetare

Comments

[Håkan]

Tja, man kan ju börja läsa här:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GF0395&rm=1991/92&bet=95

[Dennis]

Det här med 85 procent av "operational costs" låter ganska underligt. De fristående skolorna skulle få pengar per elev, och de antog att de kommunala skolorna kunde ha en högre genomsnittskostnad per elev. Därför skulle kommunerna kunna dra av högst 15 procent. Men för det första så var det miniminivån, om behov fanns så kunde avdraget bli mindre, och för det andra så kan det ändå betyda att ersättningen täcker 100 procent av friskolornas kostnader.

[JFE]

Var lugn Andreas. Jga har allt du behöver i hårddisken på jobbet. Slår dig en signal när jag får tid över.

[Lennart Regebro]

Inte bara välfärdsforskare skriver om historien. En före detta skolminister försökte till exempel skriva om historien så att en katastrofal reform han genomförde i själva verket var första steget mot friskolor, och att utan honom hade friskolereformen aldrig skett.

Ja, Göran Persson försökte ta åt sig äran för friskolorna:
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/05/persson-om-friskolorna-det-r-tack-vare.html

Bli inte förvånad om det om 10 år är allmän kunskap att friskolorna är tack vare socialdemokraterna och att moderaterna förstörde allt...

[Lagerlöf]

Göran Persson har inget emot friskolor. Det har han ofta sagt. Innan friskolereformen blev verklighet genomfördes en försöksverksamhet, denna startade under Perssons tid som skolminister.

[Kurre]

Jag håller med dig Andreas, en privatskola som mottar offentligt stöd är ingen riktig privatskola utan bara socialistiskt nyspråk och en styggelse för alla som vill ha ett liberalt Sverige.

Att socialdemokraterna skulle vara för privatskolor är det största skämt jag någonsin hört. Det är ju deras ideologi att alla ska vara beroende av det allmänna för utbildning och sjukvård.

[bergh]

Lagerlöf, har du källa på ditt påstående om försöksverkshamhet? Annars har jag fått tips en del källor som stödjer min minnsebild, stort tack för detta!

JFE, jag slår en signal när jag tar tag i detta. Gissningsvis i maj :-)

[JFE]

Jag har kollat nu.

Skolpengssystemet infördes av den borgerliga regeringen så svaret på frågan i rubriken är nej.

Men GP och socialdemokratwerna liberaliserade reglerna för fristående skolor ett år tidigare (det som kallas för försöksverksamhet ovan), så i någon mening har artikelförfattaren rätt (och Lennart, GP hade nog inte totalt fel i debatten). Det skedde som ett led i kommunaliseringen av skolan i början på 90-talet.

Så helt fel har inte artikelförfattaren ändå.

Samtidigt ska man komma ihåg att Sverige långt före detta hade fristående skolor med statsbidrag, som låg på någonstans 60 procent av det statliga stödet ill kommunala skolor.

För den som vill ha en snabb och enekl historik finns Skolverksrapporten "Som andra skolor - fristående skolor 1990 (?)-2004"

[L. Jonung]

Det är utomordentligt viktigt att historieskrivningen om friskolorna blir korrekt. Det svenska experimentet är en av de mest avancerade med ett s k voucher system.

Lars J

[Michael Baggesen Klitgaard]

Det er beærende, at min artikel er blevet genstand for en selvstændig debat på denne side. Jeg vil dog gerne gøre opmærksom på, at jeg langtfra er den eneste, som argumenterer for, at vejen mod voucher-finansiering af skolerne blev initieret af socialdemokraterne -- se f.eks. Paula Blomqvist & Bo Rothstein (2000) "Välfärdsstatens nya ansikte" og Torsten Svensson (2001) "Marknadsanpassningens politik". Uanset at dele af Socialdemokraterne var meget skeptiske, blev partiet fanget af sin egen retorik gennem 1980'erne. Ikke mindst Göran Persson gik ind for modellen, og Ingvar Carlsson havde i begyndelsen af 1990'erne talt om valgfrihed i den offentlige sektor i næsten 10 år.

Konkret ændres finansieringsformen på skoleområdet med den reform der behandles i utskottsbetänkande 1990/91:UbU17:23. Utskottet indstiller følgende til Riksdagen:

Utskottet anser att nuvarande ordning, enligt vilken en
instans fattar beslut om godkännande av fristående skola och en
annan om statsbidrag till samma skola, lett till inte önskvärda
konsekvenser (jfr bet. 1990/91:UbU9). Det är rimligt att en
fristående skola som är godkänd för skolpliktens fullgörande
har de ekonomiska förutsättningarna för verksamhetens drift.
Utskottet föreslår därför att samtliga i en kommun skolpliktiga
elever, som går i grundskolan eller fristående skola godkänd
för vanlig skolplikt, skall räknas in i underlaget för
kommunens sektorsbidrag (jfr bet. 1990/91:UbU4 s. 33--35).
Årliga justeringar av detta bidrag till kommunen skall alltså
ske under hänsynstagande till bl.a.
Det tar tid att lägga om statsbidragssystemet. Av detta skäl
och av statsfinansiella skäl anser utskottet att föreslagen
förändring av bidragsordningen för fristående skolor bör göras
fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Enligt utskottets mening innebär en fördelning efter behov
att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på skolområdet
på såväl kommunala som fristående skolor inom kommunens gränser
på samma sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga
skolor varit kommunala. Avsikten är således inte att ett och
samma krontalsbelopp skall utgå per elev att proportionellt
fördelas på samtliga såväl kommunala som fristående skolor i kommunen.

Herfra skal private friskoler altså indregnes som en del af den samlede skolestruktur, og kommunerne skal fordele penge til skoler efter behov, uanset om de er offentlige eller private.Moderaterne og Folkpartiet ser faktisk denne udgang på debatten som mere end en halv sejr for de reformer, de længe har argumenteret for på dette tidspunkt. I hvertfald skriver de følgende i betænkningen:

3. Statsbidrag till fristående skolor fr.o.m. budgetåret
1992/93 (mom.28)
Ann-Cathrine Haglund (m), Lars Leijonborg (fp), Birgitta
Rydle (m), Birger Hagård (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anför:
Enligt vår mening är vad utskottet anfört om statsbidrag till
fristående skolor för skolpliktiga elever och kommunernas
fördelning av dessa bidrag väl förenligt med vad vi länge
anfört om ett s.k. skolpengssystem. Ett fullständigt
genomförande av ett sådant system förutsätter andra regler
beträffande kommunernas informationsskyldighet till elever och
föräldrar, rätten att välja skola samt fördelningen av de
kommunala medlen för skolan.


De anfører naturligvis, at voucher-modellen ikke er fuld gennemført, hvilket jeg er enig i at de gør efter magtovertaget i 1991. Men man skal også passe på med at tro, at voucher-finansiering er en enhedsstørrelse. Følger man den amerikanske debat og udvikling, vil man opdage, at voucher modeller varierer meget i deres konkrete design fra stat til stat. Og næpppe mange vil være uenige i, at den socialdemokratiske regering i 1990/1991 tager et helt afgørende skridt i retning af en sådan.

Og vi behøver faktisk blot at se på de skandinaviske lande for at se, hvordan vouchers kan praktiseres forskelligt. Der er realtivt store variationer mellem den model Sverige implementerede i begyndelsen af 1990'erne, og den model Danmark har praktiseret i mere end 150 år.

Michael Baggesen Klitgaard

[gummo]

Både meister Jonung och författaren till artikeln i samma diskussiontråd? Jag är imponerad. Ett landmark i bloggens historia!