Krönika om högskoleexpansionen

Oktober-krönikan dryftar högskoleexpansionen ur ett humankapitalperspektiv. Lika festligt som det låter, bl a i VK.

Comments

[Tom]

En kommentar till en detalj i din artikel: Jag tror inte jag skulle säga att högskoleexpansionen tack vare ett ökat antal studenter _orsakade_ strömlinjeformade kurser. Där fanns också en uttalad policy att "öka genomströmningen" jämfört tidigare, med olika styrmedel som pengar till instutitionen när studenten klarade kursen. Mot detta stod externa utvärderare från andra universitet i avsaknad av korrekta incitament. Så kvalitetssänkningen kanske inte var helt förvånande ens när reformen infördes.

(Konsekvensen blev dock sannolikt att man delade ut fler examina, så mission accomplished. Hurra?)

[Andreas J]

En utredning kommer formodligen inte kunna ge svar pa fragan om det var en felinvesteringen eller ej. Svaret ar, som sa ofta, avhangigt vad man stravar efter. Om malet med hogskoleexpansionen (eller hogskolesatsningen kanske vissa skulle saga) under 90-talet var att oka det samlade humankapitalet, tycks man ju ha lyckats. Det fastslås iaf i artikeln. Om malet daremot ar att ha schysst spetskompetens (som via dynamiska effekter sannolikt kan hoja de fleras humankapital pa langre sikt), har man val misslyckats.

Så hur ska vi väga bredden mot spetsen?

[Tom]

Det kan finnas nog så stora vinster i att ha fler högutbildade (och jag tror inte att de behöver placeras i motsats till spetskompetens heller), men här infinner sig frågan hur begreppet humankapital ska värderas. Vad är, om inte annat, växelkursen?

Där ska enligt sägnerna finnas något slags samband med tillväxt. Så hur går man vidare från denna blygsamma observation till något mer konkret? Det vore i synnerhet intressant att veta nu när kunskapsbehovet inte drivs underifrån (exempelvis genom saftiga nettolönepremier för högutbildade) utan av statsmaktens funktionärer.