Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Endast Sverige svenska kommuner har... | Main | LNB-krönika om alliansens strategiska val »
lördag
feb032007

En ovanlig statsvetare

Jag känner en statsvetare som är väldigt ovanlig: Trots att journalister ringer stup i kvarten och ber honom kommentera dagspolitiken, svarar han bara om han har något att tillföra i kraft av sin forskarkompetens (sug på den, Bjereld, Möller och c:o :-).

Icke desto mindre har han ganska bra analyser, och om man orkar ta sig igenom de ymniga referaten av damlängdskidåkning med gevär på hans blogg, kan man hitta analyserna som vi kunde fått läsa i tidningen (då sannolikt utan svordomar):

Bara under den gångna veckan har jag avböjt att kommentera/ta diskussioner om
  • Alliansens första 100 dagar: en opinionsmässig katastrof.
  • Mona Sahlin som partiledare: bra eller dåligt?
  • Feministiskt initiativ: har de någon framtid?
  • Folkpartiets olika utspel: en spricka i alliansen?

Ja,vad fan förväntas man säga?

Ja, det kanske är rekordfall i opinionen, men nej, det spelar ingen roll.
Nej, Mona är inte min personliga favorit (som jag tidigare nämnt hade jag föredragit typ alla utom Nuder framför henne). Å andra sidan funkar ju sossarna på ett så underligt sätt så att det säkert blir jättebra framöver. Vem bryr sig. Jag orkar inte. Det är tre år till nästa val.
Feministiskt initiativ? Ah! Allvarligt, jag orkar inte ens fundera på det. Det är tre år till nästaval. De kommer att hinna ömsa skinn fem gånger innan nästa valrörelse. Om Gudrun orkar hålla ångan uppe under de här fyra åren, vilket kanske är tveksam för en så rastlös själ, så kan de säkert nå upp till två procent om de sköter det organisatoriska på ett smart sätt.
Och FP:s utspel? Ja, vaddå kris i Alliansen? I min enfald trodde jag att öppen debatt var en del av en levande demokrati?
i? Andra bloggar om: , ,

 

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (17)

Tror du att det är mer vanligt förekommande att statsvetare uttalar sig inom områden där de inte forskat ett dugg än att nationalekonomer gör det?
4 feb | Unregistered CommenterViktor
Nä, inte i ett längre tidsperspektiv. Fast just nu verkar många ekonomer ovilliga att uttala sig även om sådant de faktiskt kan något om.
4 feb | Unregistered Commenterbergh
Här en uppgift för den uttråkade: Att ta fram ett mått på svenska statsvetares mediekåthet. Jag tänker mig att man kan jämföra internationellt publicerade forskningsresultat med saker de uttalar sig om i medierna, på något sätt.

Kjell Goldman har ju tidigare jämfört vilka svenska statsvetare som syns mest i debatten med vilka som har böcker på ett slumpvis utvalt amerikanskt universitetsbibliotek som bara råkar ha flera av Goldmans egna böcker, varpå göteborgarna svarade med att det kanske är lite rimligare att jämföra mot internationell publicering och citering.

Men det tycks som att det verkligt intressanta måttet förstås är om man uttalar sig om saker som man själv har forskat om. Att man överlag är en framgångsrik, publicerad forskare (eller att man har skänkt friex av sina böcker till ett amerikanskt universitetsbibliotek) garanterar ju inte att man har vetenskaplig täckning för det man häver ur sig i P1 Morgon eller på DN Debatt.
5 feb | Unregistered CommenterJohan
Är det så? Jag tycker det finns en stark - men kanske förvisso överskattad - korrelation mellan publiceringsframgång som forskare och förmågan att sätta sig in i problem som ligger utanför det egna området. Och jag tror att jag i vissa fall skulle ha mer tilltro till någon som har en internationell renommé när denne uttalar sig utanför sitt område, än en aldrig så specialiserad expert från högskolan i Sundsvall.

Egentligen handlar det väl om vad som gör en bra forskare, om det handlar om att vara duktig på att tänka kritiskt och dra relevanta slutsatser, eller om att "veta" något om det man uttalar sig om. Rätt svar är förmodligen: både och.

Det som slår mig från min engelska horisont är dock hur tidigt i akademikerkarriären man betraktas som en auktoritet i svenska media. Svenska doktorander har en status som saknar motstycke internationellt. Det, och inte människors benägenhet att prata utanför sitt forskningsområde, framstår faktiskt som den största anomalin.

Detta har såklart sina fördelar, men när även magisterstudenter får breda ut sig på DN-debatt med sina 'forskningsresultat' undrar man om det inte gått lite för långt.
5 feb | Unregistered CommenterMartin
Ja, med tanke på hur smala dagens akademiska ämnen är, blir det konstigt om akademiker bara får uttala sig om exakt det de skrivit vetenskapliga artiklar om.
5 feb | Unregistered Commenterbergh
Ibland kanske det dock är bra att statsvetare får breda ut sig om allt eller inget, ibland inte. Frågan är ju inte bara om de har 85% rätt eller 60% rätt, frågan är ju också...om de inte tar debatten, vad får vi istället? En forskare, även om han/hon är ute på lite hal is, kan kanske vara bättre än en lobbyist som annars dominerar debatten?

Därför får väl forskare använda sig av sitt sunda förnuft och försöka göra en grov uppskattning av varje enskild situation.

I detta finns det förstås kostnader, i form av lägre tilltro till akademia på lite längre sikt o s v (som förhoppningsvis ingår i överslagskalkylen).
5 feb | Unregistered CommenterMikael
Notera: ovanstående gäller förstås inte bara statsvetare.
5 feb | Unregistered CommenterMikael
Eh... det är ju inte så enkelt eftersom olika forskare gör olika bedömningar och de mest talföra åker snålskjuts på det anseende som de mer återhållsamma bygger upp.

Vad jag tror saknas är tydliga normer för vad en forskare bör syssla med. Rankingar och poängsystem är notoriskt missvisande, men de har den trevliga fördelen att de blottlägger - även för de mindre insatta såsom journalister - att en pratglad och ideologiskt färgad professor som inte publicerat sig sedan 70-talet inte har så vansinnigt mycket akademiskt anseende att luta sig emot.

Kanske kan den nye forslningsministern - som ju gillar betyg och siffror - införa ett sådant system? Eller har han fullt upp med att bugga politiska motståndare?
5 feb | Unregistered CommenterMartin
As I see it, we need to distinguish between (a) academics who agree to interviews and are quoted by journalists in news stories and (b) those that write op-eds (eg DN Debatt etc). I am ambivalent to both of these phenomena (though I admit to also having engaged in both).

When it comes to the first, it is often the case that the journalist has a preconceived notion of what they want to say and what they want the academic to say and they just want a quick, easy soundbite. This is annoying and meaningless and academics ought to realise this. But academics are sometimes vain and like to see their name in the paper, radio, tv.

The second is a little trickier. Op-eds tend themselves to be of two varieties: (a) a researcher wants to publicize some new finding; (b) a researcher uses his/her title in order to get print space in order to argue some position. The fact he/she is professor of X is of course orthogonal to the topic at hand.

Some people argue that academics have a responsibility and obligation to engage with the general public. Why? It's not obvious to me.

Finally, what are the consequences of academics speaking/writing in the media about topics that they aren't experts on? We all seem to assume that this will have dire consequences for democracy, the economy, social cohesion, fill-in-whatever. Is that really the case? Probably not. So let's let the media whores be media whores and the rest of us can get on with science.
5 feb | Unregistered Commentervarnson
Martin,

Nej, givetvis är det inte så enkelt. Därför skrev jag "som förhoppningsvis ingår i överslagskalkylen", samtidigt som detta "förhoppningsvis", vilket jag också inser, är väldigt optmistiskt (och visst kan man räkna med snålskjutsåkande).

Men det betyder ju ändå inte per se, att det alltid är dåligt (återigen, vad är alternativet? Ibland något ännu sämre).

I övrigt tycker jag mer offentliga rankingar/poängsystem vore utmärkt. Också för tilldelning av forskningspengar. Som du nämnde, notoriskt felaktiga, men jag ser det som överlägset ett system där pengar delas ut via myndigheter, råd etc (trots att jag bara är doktorand tycker jag redan jag hört så många märkliga historier från alla dessa myndigheter och råd att det känns ganska olustigt).

Varnson, En poäng med "det tredje benet", kommunikation med "samhället", eller vad man vill kalla det är väl spridning av kunskap och forskningsresultat? För offentligt finansierad forskning tycker jag det är självklart att man skall arbeta också med detta. Varför skulle svenska eller europeiska skattebetalare vara intresserade av att investera i akademisk verksamhet annars (om forskare är helt ointresserade av spridning av resultat, oavsett vilken form)?
6 feb | Unregistered CommenterMikael
Okej, ska vi skriva en artikel till DN debatt om att införa ett RAE-liknande system i Sverige? Jag vet absolut ingenting om detta så det skulle vara synnerligen passande.
6 feb | Unregistered CommenterMartin
Mikael, jag forstar tanken bakom argumentet att offentligt finansierad forskare borde "samtalla" med samhallet. Men... och nu blir det tyvar engelska igen eftersom det ar mycket tidigt har... I'm still not convinced this is a necessary activity for publicly financed research. The research conducted at universities is not some kind of hobby for academics paid for with taxpayer money. In the best case, that research serves society's needs, discovers new knowledge etc. In my opinion, the research itself, rather than some watered down version of it, or worse, ideologically driven version of it, is what the academic community owe the taxpayers that are paying for it. Besides, anecdotally it is not the case that in places where academics aren't required by law to engage in public discourse (as they are in Sweden) that the public is any more or less enthusiastic about financing research with tax money.

Martin: Ja, klart att vi ska skriva den DN debatt artikeln. Fast i det har fallet kan jag lite om amnet RAE, sa det kan bli svart att fa in den... But seriously, nagot att tanka pa. Jag mejlar (mailar? emailar? emejlar?)
6 feb | Unregistered Commentervarnson
Bra, då kör vi. Finns numera på martin punkt karlsson at ageing punkt ox punkt ac punkt uk.
6 feb | Unregistered CommenterMartin
I always knew you were an ageing ox.
6 feb | Unregistered Commentervarnson
Med risk för att förstöra en angelägen debatt byter jag spår: Tack, Andreas, för att du pekat mig till Bubber. Hans blogg är den smartaste jag läst på länge. Instant bookmark.

Vem är han?
10 feb | Unregistered Commentergudmundson
Ja, och nu ser jag att jag postade kommentaren i fel tråd. Dysterkvisten är inte lika rolig för någon som inte sportar. Sorry.
10 feb | Unregistered Commentergudmundson
Uppriktigt sagt tror jag inte att det är dysterkvistens mål att inte vara lika rolig för någon som inte sportar, eller ännu hellre, någon som över huvud taget är ointresserad av idrott. Det hindrar inte att det finns små guldkorn insprängda ändå.
10 feb | Unregistered CommenterKricke

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.