Om Erik Ullenhag och centerns farliga nyliberalism


Många har spekulerat i vilka taktiska överväganden som ligger bakom Erik Ullenhags kritik mot centerpartiet igår. Jag tror det är ganska enkelt: Erik tycker faktiskt som han skriver. Vilket inte nödvändigtvis är särskilt lugnande.
(På förekommen anledning: Eriks åsikter är inte heller nyförvärvade av taktiska skäl, jag har känt honom både länge och väl).
Men vad skriver han i sak? Jo, att ett antal centeråsikter är farlig nyliberalism som skadar den borgerliga alliansen.
Centern har öppnat för marknadshyror, ändrad arbetsrätt, avskaffad statlig inkomstskatt och ersättning med enhetliga belopp istället för enligt inkomstbortfalls principen. Är detta farlig nyliberalism som skrämmer väljare från Alliansen?
Den statliga inkomstskatten ger cirka 40 miljarder. Låt oss räkna försiktigt och helt bortse från beteenderesponser av ett avskaffande. Då skulle det totala skattetrycket i Sverige falla från dagens 51% till 49,5 procent. Eller om man så vill, till 2002 års nivå. Uthärdligt utan tvekan och fullt förenligt en en gigantisk offentlig sektor.
Hyresregleringen då? Erik menar att marknadshyror riskerar leda till att låginkomsttagare inte har råd att bo kvar i hyresrätter. Det beror naturligtvis på hur förändringen sker. För övrigt argumenterar Erik som om
- hyresreglering = god socialliberalism som gynnar låginkomsttagare
- marknadshyror = farlig nyliberalism som gynnar rika
Så enkelt är det naturligtvis inte. Det är i ganska begränsad utsträckning samhällets svagaste som gynnas av att kunna bo stort och centralt till hyror långt under marknadspris. Kika exempelvis på denna ledare i Ekonomisk Debatt (pdf).
Inte heller när gäller centerns öppenhet för förändringar av arbetsrätten verkar Ullenhags anklagelse vara välgrundad. En rigid svensk praxis har skapat en arbetsmarknad tudelad mellan tryggt inlasade insiders och outsiders, ofta ungdomar och utlandsfödda på vikariat - eller arbetslösa.
Ändrad arbetsrätt är naturligtvis inte hela lösningen, men det är inte farlig nyliberalism att vara öppen för att LAS är en del av problemet.
Slutligen: När det gäller socialförsäkringarna håller jag med Erik i sak. Det vore oklokt att avskaffa de inkomstrelaterade socialförsäkringarna och införa grundtrygghet istället. Socialförsäkringar kan bättre sprida risker utan att kraftigt försämra arbetsincitamenten.
Men förespråkar centern verkligen grundtrygghet fortfarande? Då föreslår jag ett alliansseminarium med Bo Könberg som talare...

En sak till: Jag hade bestämt för mig att Erik U en gång för länge sedan var glad över att ha fått med sig en viss nyliberal på en gemensam artikel - och mycket riktigt...
Reader Comments (5)
Så något måste göras -- varför inte försöka med det stora högerspöket?
http://www.munkhammar.org/?page=display_entry&ID=1587
Det enda jag har att invända är att även om inkomstrelaterade försäkringar har sina fördelar har de också stora nackdelar. De är enormt dyra och därför får de som har det sämst mycket dåligt.
Det kan jag konstatera efter at igår fått beskedet att jag nu ska få 7000 kr brutto. Men det ska kompenseras av bostadsbidrag som på min billiga lilla lya blir ca 250 kr.
Jag tycker iof inte att det är fel att jag som inte kan jobba har så liten inkomst. Men det _blir_ fel när andra som inte kan jobba har så stor.
Hade man satsat mer skattemedel på grundtrygghet och låtit folk försäkra sin inkomst privat tror jag att fördelningen kan bli lika effektiv och mkt mer rättvis.
Om M och C skulle fullfölja sina strategier och därmed byta plats tror jag mycket skulle vara vunnet för svensk borglighet. Man kan ju tycka att om folk röstade efter sina åsikter så skulle mittenpartierna redan varit större än M, men det finns naturligtvis en massa andra faktorer än ideologi som påverkar folk röstande så som klassmarkörer och trögrörlighet.
Den optimala strukturen på borgligheten skulle vara ett stort socialliberalt maktparti, ett litet nyliberalt idéparti och eventuellt ett litet (moderat) konservativt parti för att hålla högerflanken fri.