Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Mer om massuniversitetet | Main | Medelinkomst, ojämlikhet och fattigdom i världen »
fredag
apr132007

Kan en enskild världsförbättrare göra någon skillnad?

Joel Malmqvist provocerar världsförbättrarna:
Som individer kan vi göra ganska lite för att förändra det samhälle vilever i. Det vi kan göra är att verka politiskt: rösta, gå med ipartier. Att handla rättvisemärkt och gå runt med band på jackan dövarmåhända det dåliga samvetet, men det ändrar ingenting.
Många lär bli arga över detta påstående. Men har han rätt?

Visst är effekten av en enskild individs efterfrågan försvinnande liten. Men det gäller effekten av en enskild individs röst på valdagan också. Det är 1/n-problemet i båda fallen.

Den som aktiverar sig politiskt mer än att bara rösta påverkar betydligt mer - men till en betydande alternativkostnad. Joels resonemang bygger vidare på att alla orättvisor bäst åtgärdas med politiska beslut. Det högst tveksamt.

Även om de direkta effekterna av världsförbättrarbeteende är försvinnande små (eller t o m kontraproduktiva), är det likväl förknippat med betydande signaleringseffekter:

Att köpa KRAV-märkt filmjölk är inte bara - eller ens främst - ett sätt att påverka efterfrågestrukturen för mejeriprodukter. Det är ett statement, en identitet, ett debattinlägg, en implicit uppmaning och en ganska trovärdig signal om principfasthet. Sådan signalering gör det möjligt att mildra collective action-problemet, vilket i sin tur mildrar 1/n-problemet.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (20)

Jag röstar för fler naiva idealister som tror de förändrar, även när de kanske inte gör det! Och jag hoppas det finns många där ute som inte tänker på alternativkostnad när de spenderar tid med/på politik. Effekterna av politiskt engagemang överstiger troligtvis nämnvärt det av inköpt KRAV-mjölk (även om man här kanske bör påpeka skillnad i poäng med KRAV-märkning vid animalisk kontra icke-animalisk produktion). Jag kan väl erkänna att jag för egen del stundtals retar mig på sådana som inte anser sig ha tid att tycka/resonera/läsa på om politik och som utan att undersöka saken tror att KRAV-märkning, rättvis handel o.s.v. är ett pålitligt substitut för detta. De borde nog känna sig köpta, snarare...
13 apr | Unregistered CommenterMi Lennhag
Om han hade haft rätt hade bara politiska beslut fungerat. Och isåfall hade kaffefilter fortfarande varit klorblekta. Så svaret är givetvis att han inte alls har rätt.

Men samtidigt så har han lite rätt. En person kan ju inte göra mycket. Det krävs många personer som gör lite. Men det är enklare än det Joel föreslår, när han säger att det enda vi kan göra är att arbeta politiskt. Tvärtom är det oftast betydligt svårare att påverka genom att arbeta politiskt, för där måste du inte bara själv göra ett val, utan sedan måste du övertyga ditt parti om att göra samma val för att sedan få en majoritet att rösta på ditt parti så det kan genomföras.

Vissa saker måste bestämmas gemensamt genom politiska processer. Allt annat bör väljas individuellt, för då har alla världsförbättrare chansen att direkt förbättra världen. Visserligen bara lite, men det är bättre än inte alls.
Att köpa Kravmärkt innebär som jag ser det att man stöder en ganska grumlig ideologi med motstånd mot GMO och en landsbygdsromantisk idé om att matvaror ska odlas lokalt.

Sedan är det väl trevligt om de behadlar djuren väl osv.
jag tror att konsumtion och pins på jackor kan förändra mer än partipolitik. i slutändan handlar det väl ändå mest om politisk kultur och om vad som är "inne" för tillfället. att vi nu går runt och tänker på utsläpp och växthuseffekt är väl knappast ett resultat av partipolitik, utan mer om en växande folkrörelse som upprör och engagerar. att tro att politik och påverkan bara handlar om partier är föråldrat, även om partier fortfarande har en viktig roll att fylla.
13 apr | Unregistered CommenterMiriam
... och så har vi i kapitalistiska samhällen det aktiva ägandet som kanal för påverkan - som kan vara nog så effektivt vilket Ericsson nyligen fick känna på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=638503
13 apr | Registered Commenterbergh
Jag hatar naiva idealister, sådana som brinner för saker de inte förstår. Bort med tomma, välljudande slagord och lättledda argsinta självgoda stollar som ska stoppa näsorna i blöt varhelst de kan. Nej, ge mig istället mindre politik i samhället, tack. Oerhört mycket mindre.

Med det sagt så bör väl nämnas att 1/n-problemet i politiken är ett bra argument för subsidiaritetsprincipen, dvs att fatta besluten så nära medborgaren som möjligt.

Ju mindre n, ju större är inflytandet 1/n och ju mer har du att säga till om: alltså bör beslut fattas så lokalt som möjligt. Helst ska n=1, naturligtvis: du ska själv få fatta så många beslut som möjligt.

Presto, liberalism motiverad en gång till.
13 apr | Unregistered CommenterTom
Världsförbättrare är ett jäkla snällt ord att använda om de där jepparna.
13 apr | Unregistered CommenterErik
Tor, enligt din teori maximeras faktiskt inflytandet vid n=0, då människan får oändlig makt.
14 apr | Unregistered CommenterMartin
1/0 kan lika gärna definieras som den negativa oändligheten Martin.
(Namngavs eder korrespondent Tom ovan som "Tor"?)

Som Johan Richter påpekar så är det inte så enkelt: lim (n->0) 1/n är inte unikt. Från höger (positivt n) närmar sig 1/n positiva oändligheten. Från vänster (negativt n) närmar sig 1/n den negativa oändligheten. Gränsen existerar därmed inte.

Man kan i och för sig föreslå att n >= 0 eftersom ett negativt antal beslutsfattare uppenbarligen är absurt, varvid uttryckets "right limit" lim (n->0+) = +inf. Slaget vunnet? Nej, en matematiker skulle snarast med samma resonemang kräva n = 1, 2, ... då ett beslut fattat av noll deltagare (eller ett icke-heltalsantal för den delen) också saknar mening. Med utgångspunkt ur denna restriktion hittar vi max 1/n vid n=1.
15 apr | Unregistered CommenterTom
Så säg att n är ett element i N (natural number) så slipper vi den här diskussionen.
15 apr | Unregistered Commenterpontus
ack ljuva wisdom of crowds...
15 apr | Unregistered Commenterbergh
Instämmer med Pontus. Antalet människor är naturliga (faktiskt oavsett vi säger det eller ej), delmängder av de hela och rationella. Och även om människorna till sin natur är komplexa måste oundvikligen självaste antalet vara reellt.

15 apr | Unregistered CommenterAndreas J
Är det någon mer än jag som kommer att tänka på Arvid Falk och Olle Montanus?

Jag tror det finns skäl att överge den enkla teorin, även om antalet beslutsfattare är begränsat till naturliga tal.
16 apr | Unregistered CommenterMartin
<i>Jag tror det finns skäl att överge den enkla teorin, även om antalet beslutsfattare är begränsat till naturliga tal.</i>

Annat än av liberala skäl, varför det?
16 apr | Unregistered CommenterTom
Andreas J,

Kanske kan man till och med säga att i beslutsproblem räcker det inte att vara rationell. Man måste vara naturlig.
17 apr | Unregistered CommenterTom
Jo, jag tror han (Joel) har rätt.
19 apr | Unregistered CommenterMarcus
Flugorna samlas runt marmeladen!
Man kan också se det som att den enskilda individens handlingar faktiskt är ett resultat av politik och opinionsbildning.
19 apr | Unregistered CommenterLisa
Vist förändrar det dom löjliga banden betalar en stor del av forskningen på området till skillnad från de politiska besluten tex.
20 apr | Unregistered CommenterMagnus W
Lisa, den utlovade flådiga lunchen kan kollapsa till ett mcdonaldsbesök när som helst :-)
20 apr | Unregistered Commenterbergh

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.