fredag
apr132007
Kan en enskild världsförbättrare göra någon skillnad?
13 apr 2007, kl 0:41 | Samhälle och politik
Joel Malmqvist provocerar världsförbättrarna:
Visst är effekten av en enskild individs efterfrågan försvinnande liten. Men det gäller effekten av en enskild individs röst på valdagan också. Det är 1/n-problemet i båda fallen.
Den som aktiverar sig politiskt mer än att bara rösta påverkar betydligt mer - men till en betydande alternativkostnad. Joels resonemang bygger vidare på att alla orättvisor bäst åtgärdas med politiska beslut. Det högst tveksamt.
Även om de direkta effekterna av världsförbättrarbeteende är försvinnande små (eller t o m kontraproduktiva), är det likväl förknippat med betydande signaleringseffekter:
Att köpa KRAV-märkt filmjölk är inte bara - eller ens främst - ett sätt att påverka efterfrågestrukturen för mejeriprodukter. Det är ett statement, en identitet, ett debattinlägg, en implicit uppmaning och en ganska trovärdig signal om principfasthet. Sådan signalering gör det möjligt att mildra collective action-problemet, vilket i sin tur mildrar 1/n-problemet.
Som individer kan vi göra ganska lite för att förändra det samhälle vilever i. Det vi kan göra är att verka politiskt: rösta, gå med ipartier. Att handla rättvisemärkt och gå runt med band på jackan dövarmåhända det dåliga samvetet, men det ändrar ingenting.Många lär bli arga över detta påstående. Men har han rätt?
Visst är effekten av en enskild individs efterfrågan försvinnande liten. Men det gäller effekten av en enskild individs röst på valdagan också. Det är 1/n-problemet i båda fallen.
Den som aktiverar sig politiskt mer än att bara rösta påverkar betydligt mer - men till en betydande alternativkostnad. Joels resonemang bygger vidare på att alla orättvisor bäst åtgärdas med politiska beslut. Det högst tveksamt.
Även om de direkta effekterna av världsförbättrarbeteende är försvinnande små (eller t o m kontraproduktiva), är det likväl förknippat med betydande signaleringseffekter:
Att köpa KRAV-märkt filmjölk är inte bara - eller ens främst - ett sätt att påverka efterfrågestrukturen för mejeriprodukter. Det är ett statement, en identitet, ett debattinlägg, en implicit uppmaning och en ganska trovärdig signal om principfasthet. Sådan signalering gör det möjligt att mildra collective action-problemet, vilket i sin tur mildrar 1/n-problemet.
Reader Comments (20)
Men samtidigt så har han lite rätt. En person kan ju inte göra mycket. Det krävs många personer som gör lite. Men det är enklare än det Joel föreslår, när han säger att det enda vi kan göra är att arbeta politiskt. Tvärtom är det oftast betydligt svårare att påverka genom att arbeta politiskt, för där måste du inte bara själv göra ett val, utan sedan måste du övertyga ditt parti om att göra samma val för att sedan få en majoritet att rösta på ditt parti så det kan genomföras.
Vissa saker måste bestämmas gemensamt genom politiska processer. Allt annat bör väljas individuellt, för då har alla världsförbättrare chansen att direkt förbättra världen. Visserligen bara lite, men det är bättre än inte alls.
Sedan är det väl trevligt om de behadlar djuren väl osv.
Med det sagt så bör väl nämnas att 1/n-problemet i politiken är ett bra argument för subsidiaritetsprincipen, dvs att fatta besluten så nära medborgaren som möjligt.
Ju mindre n, ju större är inflytandet 1/n och ju mer har du att säga till om: alltså bör beslut fattas så lokalt som möjligt. Helst ska n=1, naturligtvis: du ska själv få fatta så många beslut som möjligt.
Presto, liberalism motiverad en gång till.
Som Johan Richter påpekar så är det inte så enkelt: lim (n->0) 1/n är inte unikt. Från höger (positivt n) närmar sig 1/n positiva oändligheten. Från vänster (negativt n) närmar sig 1/n den negativa oändligheten. Gränsen existerar därmed inte.
Man kan i och för sig föreslå att n >= 0 eftersom ett negativt antal beslutsfattare uppenbarligen är absurt, varvid uttryckets "right limit" lim (n->0+) = +inf. Slaget vunnet? Nej, en matematiker skulle snarast med samma resonemang kräva n = 1, 2, ... då ett beslut fattat av noll deltagare (eller ett icke-heltalsantal för den delen) också saknar mening. Med utgångspunkt ur denna restriktion hittar vi max 1/n vid n=1.
Jag tror det finns skäl att överge den enkla teorin, även om antalet beslutsfattare är begränsat till naturliga tal.
Annat än av liberala skäl, varför det?
Kanske kan man till och med säga att i beslutsproblem räcker det inte att vara rationell. Man måste vara naturlig.
Man kan också se det som att den enskilda individens handlingar faktiskt är ett resultat av politik och opinionsbildning.