Gör spel på akassan!

Den svenska modellens egenheter illustreras ibland på oanade ställen: Speltidningen Level, nr 16, hyser ett reportage om ett gäng ungdomar i Norrköping som ville försörja sig på dataspel. Finansiärer saknades.

Lösning? A-kassan, vad annars?

Vi tog de pengarna och delade på dem. Haken var att det fanns en sorts arbetsmarknadsåtgärd för att arbetslösa ungdomar skulle komma i arbete. Så vi tvingades att gå en kurs om hur man använde datorer - vilket av förklarliga skäl inte kändes meningsfullt och gjorde att vi inte kunde arbeta så mycket med spelen som vi ville. När vi slutade gå på kursen skulle akassan dras in. I ett desperat försök att rädda situationen bjöd vi hem ett par tanter från a-kassan. Vi städade ordning i lägenheten, bakade kladdkaka och förklarade vad vi höll på med. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till, men jag tror de tyckte att det vi gjorde var så fint att de lät oss behålla a-kassan trots att det egentligen var emot alla regler.

Efter en tids arbete, fick de kontrakt med Virgin som betalade 1,7 miljoner för spelet Ignition, och ungdomarna blev rika och framgångsrika ( ett tag, åtminstone. Det kunde möjligen varat längre: De tackade nej till Codemasters som ville att de skulle göra Colin McRae rally).


Vad lära av dylika historier? Å ena sidan ska akassan inte användas så här, å andra sidan hade de kanske inte lyckats utan akassan... Så varför inte ha ett stöd som är tydligt tidsbegränsat men som får användas fritt utan att behöva bjuda handläggarna på kladdkaka?

Comments

[Lennart Regebro]

Ignition är ett rent hejdlöst roligt bilspel. Jag har förgäves väntat på en uppföljare.

[pontus]

"Så varför inte ha ett stöd som är tydligt tidsbegränsat men som får användas fritt utan att behöva bjuda handläggarna på kladdkaka?"

Håller faktiskt med till hundra procent. Skulle vara bra för musiker/författare också faktiskt. Eventuellt kan det också funka som studiemedel (40% bidrag 60% billiga lån).

Full disclosure: Älskade Ignition!

[Fabrikören]

Brukar oftast hålla med om vad du skriver, men nu är jag inte alls med. Tidsbegränsad medborgarlön, varför? Vad är det för fel på att lösgöra riskkapital istället? Eller göra sponsring avdragsgill? Bara i min närmaste bekantskapskrets kan jag finna en handfull exempel på kulturarbetare i bred mening, som inte vågar ta steget fullt ut och satsa på det de verkligen vill, på grund av just denna a-kassa som de är livrädda för att ge upp. Jag är övertygad om att dessa personer du hänvisar till hade funnit andra vägar till framgång. Är man så diriftig att man kan få arbetsförmedlingstanter att komma hem och dricka kaffe och därefter böja på reglerna, ja då kan man knappast misslyckas - med eller utan a-kassa.

[Erik]

Moraliskt håller jag inte alls med, men det är en annan sak.

Vad avser det ekonomiska resonemanget förstår jag inte hur du kan utelämna den viktigaste aspekten av frågeställningen; hur mycket pengar läggs varje år ut på liknande sätt, och hur många projekt lyckas? Min gissning är att A-kassans kontrollanter är dåliga utvärderare av riskfyllda projekt.

En anekdot som den om datorspelsgrabbarna är kul och entusiasmerande, men vi bör nog se lite djupare på problematiken.

[Niklas Jakobsson]

Ignition var ju grymt roligt! Framförallt att duellera mot kompisar. Får nog ta och leta fram det i någon gammal låda.