måndag
aug132007
Världsinkomstfördelningen 1980 och 2000
13 aug 2007, kl 17:48 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik Diskussioner om inkomstfördelningen i hela världen dyker upp lite då och då. I mars-numret av JEL hittade jag bra bilder (i Leamers recension av Friedmans The world is flat, för övrigt också läsvärda).
OBS1: Diagrammen visar skillnader mellan länders snittinkomster, och beaktar således inte ojämlikhet inom länder.
OBS2: Frågan om ojämlikheten har ökat, beror helt på hur man mäter vilket framgår av figurerna.
Först fördelningen 1980, jämfört med snittinkomsten.
Sedan en jämförelse mellan 1980 och 2000. Notera att Kina och Indien bytt plats.
Reader Comments (31)
Dessutom kan jag tycka att det är intressant att komplettera dessa bilder med inomnationell inkomstfördelning. Var hittar man sådana siffror enkelt, hr dr Bergh?
Ponera följande. A, B och C har individuell wealth på 10 vardera. A kommer på en smart uppfinning som gör att han kan tiodubbla sin wealth medan de andra blir dubbelt så rika, dvs. A har 100, B har 20 och C har 20. Med ett relativt fattigdomsbegrepp så har A genom sin uppfinning skapat fattigdom. Detta trots att han har gjort att alla har det minst dubbelt så bra som innan.
Om man gör en jämförelse i tiden så måste man således fastslå att vare sig A, B eller C är fattiga i utgångsläget, men att B, och C är det efter att A har gjort sin uppfinning. B och C är alltså inte fattiga när de har en wealth på 10, men de är båda fattiga när de har 20 wealth.
Vilket värde har ett sådant fattigdomsmått? Jag föreslår att vi uttrycker oss lite mer specificerat när vi diskuterar den här typen av frågor och säger inkomstskillnader när vi det och fattigdom när vi menar det.
Sist jag kollade, för 2-3 år sedan, låg Kina och Indien på Sveriges nivå på trettitalet respektive kring första världskriget. Dock måste påkepas att en sådan jämförelse underskattar värdet av teknologiska landvinningar.
Nästa sak som intresserar mig då är hur dessa länders interna inkomstklyftor idag korresponderar med Sveriges inkomstklyftor kring första världskriget. Större? Mindre? Gissar att det inte finns tillförlitliga data på detta - men kvalificerade gissningar mottages tacksamt. Min magkänsla är: större inkomstklyftor i t ex indien idag än i Sverige kring 1920, men jag kanske är förpestad av ramsor som jag lärde mig i skolan.
Hursomhelst tycker jag att Martins inlägg, kombinerat med frågan om interna inkomstklyftor, möjligen gör att vi kan fundera över Eriks formulering: "Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder". Ja, det där är ju också ett relativt mått - som ju du avskyr Erik. Om vi jämför dagens Kina med, säg, 1400-talets Island, då är det ju säkert så. Men låt oss köra relevanta jämförelser. Och om vi då jämför med Sverige på 1920-talet - är Kina och Indien då verkligen så jätterika?
Jag har ju förstås inte svaret, men jag tycker att ditt inlägg var sådär smådumt, naivt och icke-reflekterande som glada liberala inlägg om världsfattigdomen ibland plägar vara [räkna er inte dit, ni icke-folkpartister Martin och Bergh].
Utsaga 1. "Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder."
... och vid ett annat skrev att
Utsaga 2. "Om vi accepterar ett relativt mått på fattigdom får det absurda resultat."
Finn ett fel, "Pontan". Tillämpar inte vår gode vän "Erka" ett relativt rikedomsmått i Utsaga 1, och är det - ahhh - inte lika hemskt som ett "relativt mått på fattigdom".
Goddamn vad ni nyliberaler är sepeskadade ibland. Eller inte ibland. Ofta.
Hemuppgift: BNP-tillväxt är ett relativt mått. I vilken av dimensionerna ovan?
(Nyliberaler är "sepeskadade"? Vilken nivå! Vilket analys!)
Vidare verkar det oförnuftigt att diskutera fattigdomamått utan att först precisera vad de ska användas till. Om man vill anknyta till diskussionen om distributiv rättvisa torde BNP per capita inte vara den bästa indikatorn.
Vad avser din argumentation byggd på citat av mina tidigare inlägg så tror jag att du gör det lite lätt för dig. Du citerar bara en rad i det första citatet. Om du inkluderar raden efter så blir citatet:
"Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder. Vi har ju nu dock en gång för alla tydligen samsats om ett relativt fattigdomsbegrepp så det får väl vara bra då."
Dvs. här använder jag uppenbarligen den konventionella (inom nationalekonomin) betydelsen av ordet fattigdom. Jag kan hålla med om att i en dskussion av detta slag borde jag ha hållit isär begreppen bättre. Men jag tror faktiskt inte att din argumentation byggd på denna språkliga fadäs håller.
Jag vidhåller att ett relativt fattigdomsbegrepp saknar analytiskt värde. Det tillför ingenting till en simpel inkomstfördelningsstudie. Då jag är av åsikten att man skall säga saker så simpelt och knivskarpt som det går anser jag att fattigdomsbegreppet antingen måste ges ett annat inenhåll eller skrotas.
En jämförelse kan göras med vikt. Vi kan jämföra människor både i tid och rum och sammanställa data för viktfördelningar mellan olika områden eller tidsepoker. Detta är intressant och kan säkerligen vara givande. Men om vi ska börja använda begrepp som övervikt eller fetma så måste dessa anknyta till den mänskliga naturen. Naturligtvis blir detta till viss del godtyckligt; det finns ju över huvud ingen naturgiven definition av detta slag. Men begreppet är inte HELT godtyckligt.
Det tillför någonting till en simpel viktfördelningsstudie. Det antyder någon form av gräns som på grund av våra kroppars byggnad är viktig. I det här fallet talar vi om en övre gräns. Vad gäller fattigdomsbegreppet bör en liknande undre gräns etableras. Denna måste också bygga på någon form av anknytning till vad en människa behöver för att överleva. Denna gräns måste naturligtvis även den bli godtycklig. Men den behöver inte bli HELT godtycklig.
Ett sådant fattigdomsbegrepp skulle möjliggöra en relevant analytisk behandling av data. Det gör inte det nuvarande fattigdomsbegreppet. Det är en tautologi och ett politiskt slagträ som saknar analytiskt värde.
Men poängen med en absolut definition på "fattigdom" är ju just föreställningen att det existerar en miniminivå som är tämligen oberoende av den övriga fördelningen.
För övrigt klurar jag fortfarande på Pontus' hemuppgift ovan. Den var minsann inte enkel. BNP-tillväxt är väl relativt nationalräkenskapernas konventioner och därmed i slutändan hela det förhärskande nationalekonomiska paradigmet?
Oavsett vilket tror jag nog man får säga att effekterna på B och C varierar beroende på deras exakta preferenser och egna endowments mm. B och C kan ju lika gärna tänkas dra nytta av de högre priserna som på vissa varor som A generar, t ex om de jobbar eller äger aktier i industrier som säljer A:s favoritprodukt.
Inte heller att förglömma kan A:s rikedom leda till lägre priser på visa varor. Har han ökat sin produktivitet kommer förmodligen priset på de varor han säljer att sjunka.
Inom den normala modellen inom handelsteorin är det väl bra för Sverige om våra handelspartners ökar sin produktivitet inom de industrier som exporterar till oss och dåligt om de ökar sin produktivitet inom de industrier som importerar från oss. (Tänk på vad som händer med priset på de varor vi kan köpa respektive sälja.) Men jag är inte säker på hur robust den slutsatsen egentligen är eller vilket empiriskt stöd den har.
"Analogin med kroppsvikt var synnerligen dåligt vald, då det i det fallet rör sig om en variabel som rör sig inom ett tämligen väl avgränsat intervall. Därmed blir alla jämförelser i förhållande till en mänsklig norm."
Nu har du läst mina inlägg dåligt, Martin. Analogin är inte alls dåligt vald. Vad som är ÖVERVIKT är godtyckligt precis på samma vis som FATTIGDOM. Dvs. den exakta definitionen är godtycklig men området där vi rör oss är inte godtyckligt utan givet av människans kroppsliga konstitution.
Jag frågar återigen: Vad i helsifyr anser ni som stöder dagens definition att fattigdomsbegreppet tillför rent analytiskt? Att flera av er försvarar ett favoritslagträ på den politiska arenan förstår jag, men ni verkar inte vara intellektuellt ärliga vad avser den analytiska biten.
du menar uppenbarligen att det finns en generell konsensus om vad som konstituterar fattigdom - på samma vis som man förmodligen kan härleda någorlunda objektivt vad som är en osund vikt.
men diskussionen här har ju uppstått just för att det inte finns någon sådan konsensus. är man inte överens om vad det är som ska mätas blir det naturligtvis svårt att enas om hur det ska mätas.
jag skulle nog vilja hävda att fattigdomsbegreppet, om vi ska hitta ett som är relevant i en diskussion om social rättvisa, måste vara mer komplext än vad dikotomin absolut/relativt tillåter. en överväldigande majoritet torde acceptera en större diskrepans i livsinkomster än i medellivslängd - just för att dessa båda variabler är oerhört olika beskaffade.
Ni blandar ihop korten och gör det lite svårare än vad det är.
1, Vad erik menade är en ökning i konsumption, c. Efter förändringen har alltså A 100 enheter c och de övriga 20. Vi behöver inga priser här.
2, Ni tänker på varor i fixed supply. Ett exempel: Precis som innan har A, B och C 10 kronor vardera. Det finns totalt 30 enheter av konsumptionsvaran (så de konsumerar tio enheter vardera). Real OCH nominell wealth är alltså 10 för varje individ. Om vi kör samma ökning som tidigare, men endast på nominella tillgångar, som kommer real wealth att landa på (ungefär) 21.5 för A, samt 4.25 för B och C. Vi har alltså SÄNKT realtillgångarna för B och C och naturligtvist skapat "fattigdom" - både relativt och absolut. Som Nils påpekar är det prisförändringar som genererar detta.
Hemläxa: 1. Vad var priset innan förändringen? 2. Vad var priset efter förändringen?
Nej, nej, nej! Om så vore fallet hade vi inte suttit här och slösat bort tid på denna diskussion. Jag menar att man vad gäller osund vikt har diskuterat vad som kan vara hälsosamt och sedan konventionsvägen bestämt sig för vissa mått. Dessa är inte exakta och inte perfekta, men de utgör en analytisk väg framåt och inte bakåt. Vad jag förordar är således att något liknande görs inom nationalekonomin fast avseende fattigdom. Jag menar således inte, vilket du av någon outgrundlig anledning fått för dig ("Du menar uppenbarligen..."), att konsensus kring en sådan definition redan finns.
Jag frågar återigen: Vad tillför det nuvarande fattigdomsbegreppet till en vanlig inkomstfördelningsstudie förrutom en oseriös dos politiskt slagträ.
så den diskussion du efterlyser förs redan, om än i ett mycket vidare perspektiv än det du tycks efterlysa.
Men jag tycker inte det är alldels klart att det var det som avsågs.
Oavsett: Jävla drag det har blivit i kommentarsfältet. Roligt. Andreas, kan inte du också blanda dig i lite?
ibland kommer såväl angelägna arbetsuppgifter som privatliv före bloggandet, tro det eller ej. Dock mycket trevligt att diskussionen ångar på ändå (min magkänsla är för övrigt att nivån är bättre när folk inte debatterar under alias).
När det gäller fattigdomsmått är såklart syftet det avgörande: Det är ett framgångstecken att absolut fattigdom minskar, men av relative deprivation-litteraturen vet vi att folk faktiskt bryr sig om hur de har det relativt andra. (Frågan är dock vilka dessa andra är.)
Vi vet också att ojämlikheter upplevs som mer eller mindre orättvisa beroende på hur de uppkommit (procedurrättvisan har visat sig ha stort stöd i experimentell forskning).
Slutligen är det såklart intressant att komplettera bilderna med skillnader inom landet. I regel är sambandet sådant att rikare länder har lägre inkomstspridning (kausalitet klurig, såklart).