Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Gör spel på akassan! | Main | Var händer det? »
måndag
aug132007

Världsinkomstfördelningen 1980 och 2000

Diskussioner om inkomstfördelningen i hela världen dyker upp lite då och då. I mars-numret av JEL hittade jag bra bilder (i Leamers recension av Friedmans The world is flat, för övrigt också läsvärda).

OBS1: Diagrammen visar skillnader mellan länders snittinkomster, och beaktar således inte ojämlikhet inom länder.
OBS2: Frågan om ojämlikheten har ökat, beror helt på hur man mäter vilket framgår av figurerna.

Först fördelningen 1980, jämfört med snittinkomsten.

Sedan en jämförelse mellan 1980 och 2000. Notera att Kina och Indien bytt plats.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (31)

Vid en snabb anblick ser det ut som om förändringen är ganska liten. Det verkar som om de rika blivit rikare, och de fattiga... också rikare. Hm... Jag är säker på att ramsan jag lärde mig i skolan gick annorlunda.
14 aug | Unregistered CommenterErik
jag vill tillägga att vi måste vara helt på det klara med att enda anledningen till att vi över huvud kallar Kina och Indien för fattiga länder i sådana här diskussioner är att vi i Väst har så enormt välstånd. Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder. Vi har ju nu dock en gång för alla tydligen samsats om ett relativt fattigdomsbegrepp så det får väl vara bra då. Men personligen framstår det som bisarrt att se två lösningar på fattigdomsproblematiken; antingen måste alla länder bli lika framgångsrika som de i täten, eller så får vi helt enkelt göra så att de i täten får det sämre.
14 aug | Unregistered CommenterErik
Jag fattar inte riktigt vad du menar, Erik. Kan du åtminstone sätta det i relation till hur t ex Sverige hade det förr, dvs. var det på 60-talet vi hade det som de har det nu, eller på 1880-talet. Hur avgör vi vad som är rikt och fattigt, är det inte relativt andra? Och då är det väl rimligt att kalla Kina och Indien för fattiga, åtminstone idag. Eller? Kvalificera ditt resonemang så jag vet om jag ska hålla med dig eller inte.

Dessutom kan jag tycka att det är intressant att komplettera dessa bilder med inomnationell inkomstfördelning. Var hittar man sådana siffror enkelt, hr dr Bergh?
15 aug | Unregistered CommenterÅke Å
Åke Å: Om vi accepterar ett relativt mått på fattigdom får det absurda resultat.

Ponera följande. A, B och C har individuell wealth på 10 vardera. A kommer på en smart uppfinning som gör att han kan tiodubbla sin wealth medan de andra blir dubbelt så rika, dvs. A har 100, B har 20 och C har 20. Med ett relativt fattigdomsbegrepp så har A genom sin uppfinning skapat fattigdom. Detta trots att han har gjort att alla har det minst dubbelt så bra som innan.

Om man gör en jämförelse i tiden så måste man således fastslå att vare sig A, B eller C är fattiga i utgångsläget, men att B, och C är det efter att A har gjort sin uppfinning. B och C är alltså inte fattiga när de har en wealth på 10, men de är båda fattiga när de har 20 wealth.

Vilket värde har ett sådant fattigdomsmått? Jag föreslår att vi uttrycker oss lite mer specificerat när vi diskuterar den här typen av frågor och säger inkomstskillnader när vi det och fattigdom när vi menar det.
16 aug | Unregistered CommenterErik
Jag köper ditt sätt att resonera, men vill gärna att du klargör din poäng ytterligare: på vilken rikedomsnivå är Kina och Indien idag, om vi jämför med Sverige historiskt? Pratar vi en BNP motsvarande 50-talet, eller pratar vi en BNP motsvarande, säg, 1880-talet? Jag föreslår att vi uttrycker oss lite mer empiriskt specificerat när vi diskuterar den här typen av frågor och illustrerar våra poänger med historiska/aktuella exempel snarare än raljerar teoretiskt.
16 aug | Unregistered CommenterÅke Å
Människors uppfattningar om vad som är fattigdom kommer med nödvändighet att vara relativa i någon mån, eftersom föreställningen om vad som utgör livsnödvändigheter växer i takt med levnadsstandarden. Därmed inte sagt att relativa fattigdomsmått är att rekommendera.

Sist jag kollade, för 2-3 år sedan, låg Kina och Indien på Sveriges nivå på trettitalet respektive kring första världskriget. Dock måste påkepas att en sådan jämförelse underskattar värdet av teknologiska landvinningar.
16 aug | Unregistered CommenterMartin
Tack Martin. Det var mer upplysande. Så, borträknat teknologiska landvinningar har kineserna och indierna det som vi hade det kring första världskriget.

Nästa sak som intresserar mig då är hur dessa länders interna inkomstklyftor idag korresponderar med Sveriges inkomstklyftor kring första världskriget. Större? Mindre? Gissar att det inte finns tillförlitliga data på detta - men kvalificerade gissningar mottages tacksamt. Min magkänsla är: större inkomstklyftor i t ex indien idag än i Sverige kring 1920, men jag kanske är förpestad av ramsor som jag lärde mig i skolan.

Hursomhelst tycker jag att Martins inlägg, kombinerat med frågan om interna inkomstklyftor, möjligen gör att vi kan fundera över Eriks formulering: "Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder". Ja, det där är ju också ett relativt mått - som ju du avskyr Erik. Om vi jämför dagens Kina med, säg, 1400-talets Island, då är det ju säkert så. Men låt oss köra relevanta jämförelser. Och om vi då jämför med Sverige på 1920-talet - är Kina och Indien då verkligen så jätterika?

Jag har ju förstås inte svaret, men jag tycker att ditt inlägg var sådär smådumt, naivt och icke-reflekterande som glada liberala inlägg om världsfattigdomen ibland plägar vara [räkna er inte dit, ni icke-folkpartister Martin och Bergh].
16 aug | Unregistered CommenterÅke Å
Åke: Min magkänsla är att din magkänsla också är att väst är rika på östs bekostnad (som är FATTIGA, fatta!), att detta endast kan lösas med diverse skuldavskrivningar, samt en tvärnit i det internationella varu- och kapitalsamarbetet. Min magkänsla är vidare att du inte bidragit med något konstruktivt alls.
16 aug | Unregistered Commenterpontus
Min magkänsla är att Pontus irriterar sig på att jag bråkar med Erik. Mitt enkla bråk med Erik härrörde sig egentligen från den enkla paradoxen att Erik vid ett tillfälle skrev att

Utsaga 1. "Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder."

... och vid ett annat skrev att

Utsaga 2. "Om vi accepterar ett relativt mått på fattigdom får det absurda resultat."

Finn ett fel, "Pontan". Tillämpar inte vår gode vän "Erka" ett relativt rikedomsmått i Utsaga 1, och är det - ahhh - inte lika hemskt som ett "relativt mått på fattigdom".

Goddamn vad ni nyliberaler är sepeskadade ibland. Eller inte ibland. Ofta.

17 aug | Unregistered CommenterÅke Å
Nåja, en jämförelse måste förstås vara relativ i någon mening. Men frågan är om det alla betydelser är relevanta i sammanhanget. Utsaga 1 säger inget om det specifika fattigdomsmåttets egenskaper, vilket utsaga 2 däremot gör.
17 aug | Unregistered CommenterDennis
Åke: Jag orkar verkligen inte ta det här, men jag vill bara säga att det är relativt i olika dimensioner: cross-section och tid.

Hemuppgift: BNP-tillväxt är ett relativt mått. I vilken av dimensionerna ovan?

(Nyliberaler är "sepeskadade"? Vilken nivå! Vilket analys!)
17 aug | Unregistered Commenterpontus
Min magkänsla är att debattörerna på denna tråd använder tillmälen i brist på sakargument.

Vidare verkar det oförnuftigt att diskutera fattigdomamått utan att först precisera vad de ska användas till. Om man vill anknyta till diskussionen om distributiv rättvisa torde BNP per capita inte vara den bästa indikatorn.
17 aug | Unregistered CommenterMartin
Att indirekt bli kallad dum och "cepeskadad" har jag inget problem med; jag använder ibland själv ett msutigt språkbruk i stridens hetta. Men antydningarna om att jag skulle vara folkpartist... Där drar jag banne mig gränsen!

Vad avser din argumentation byggd på citat av mina tidigare inlägg så tror jag att du gör det lite lätt för dig. Du citerar bara en rad i det första citatet. Om du inkluderar raden efter så blir citatet:

"Med historiska ögon mätt är både Kina och Indien rika länder. Vi har ju nu dock en gång för alla tydligen samsats om ett relativt fattigdomsbegrepp så det får väl vara bra då."

Dvs. här använder jag uppenbarligen den konventionella (inom nationalekonomin) betydelsen av ordet fattigdom. Jag kan hålla med om att i en dskussion av detta slag borde jag ha hållit isär begreppen bättre. Men jag tror faktiskt inte att din argumentation byggd på denna språkliga fadäs håller.

Jag vidhåller att ett relativt fattigdomsbegrepp saknar analytiskt värde. Det tillför ingenting till en simpel inkomstfördelningsstudie. Då jag är av åsikten att man skall säga saker så simpelt och knivskarpt som det går anser jag att fattigdomsbegreppet antingen måste ges ett annat inenhåll eller skrotas.

En jämförelse kan göras med vikt. Vi kan jämföra människor både i tid och rum och sammanställa data för viktfördelningar mellan olika områden eller tidsepoker. Detta är intressant och kan säkerligen vara givande. Men om vi ska börja använda begrepp som övervikt eller fetma så måste dessa anknyta till den mänskliga naturen. Naturligtvis blir detta till viss del godtyckligt; det finns ju över huvud ingen naturgiven definition av detta slag. Men begreppet är inte HELT godtyckligt.

Det tillför någonting till en simpel viktfördelningsstudie. Det antyder någon form av gräns som på grund av våra kroppars byggnad är viktig. I det här fallet talar vi om en övre gräns. Vad gäller fattigdomsbegreppet bör en liknande undre gräns etableras. Denna måste också bygga på någon form av anknytning till vad en människa behöver för att överleva. Denna gräns måste naturligtvis även den bli godtycklig. Men den behöver inte bli HELT godtycklig.

Ett sådant fattigdomsbegrepp skulle möjliggöra en relevant analytisk behandling av data. Det gör inte det nuvarande fattigdomsbegreppet. Det är en tautologi och ett politiskt slagträ som saknar analytiskt värde.
18 aug | Unregistered CommenterErik
Analogin med kroppsvikt var synnerligen dåligt vald, då det i det fallet rör sig om en variabel som rör sig inom ett tämligen väl avgränsat intervall. Därmed blir alla jämförelser i förhållande till en mänsklig norm. På samma vis torde vår uppfattning om vad som är en kort - eller för den delen lång - förväntad livslängd med nödvändighet i stor utsträckning bero på vad som är möjligt och typiskt.

Men poängen med en absolut definition på "fattigdom" är ju just föreställningen att det existerar en miniminivå som är tämligen oberoende av den övriga fördelningen.

För övrigt klurar jag fortfarande på Pontus' hemuppgift ovan. Den var minsann inte enkel. BNP-tillväxt är väl relativt nationalräkenskapernas konventioner och därmed i slutändan hela det förhärskande nationalekonomiska paradigmet?
18 aug | Unregistered CommenterMartin
Martin: Hehe, antingen gör du det svårt för dig, eller så var min fråga lite klurigare än vad jag initialt trodde. Det tilltänkta svaret var naturligtvis tid. (BNPtillväxt: BNP_{t+1}/BNP_t minus 1)
18 aug | Unregistered Commenterpontus
OK, så jag har inte läst mer än 20p NEK, men är det inte så att om A tiodubblar sin "wealth", kan han öka sin konsumtion tiofalt och därmed öka efterfrågan, vilket i sin tur driver upp priserna, vilket i sin tur gör B och C fattigare. Eller?

18 aug | Unregistered CommenterNils
Hur har A tiodubblat sin wealth är min fråga? Ska man tänka sig att det beror på att hans (marginal)produktivitet ökat eller ska det ses som en ren ökning av endowments i Arrow-Debreu-modellen? Eller har han rånat någon annan?

Oavsett vilket tror jag nog man får säga att effekterna på B och C varierar beroende på deras exakta preferenser och egna endowments mm. B och C kan ju lika gärna tänkas dra nytta av de högre priserna som på vissa varor som A generar, t ex om de jobbar eller äger aktier i industrier som säljer A:s favoritprodukt.

Inte heller att förglömma kan A:s rikedom leda till lägre priser på visa varor. Har han ökat sin produktivitet kommer förmodligen priset på de varor han säljer att sjunka.

Inom den normala modellen inom handelsteorin är det väl bra för Sverige om våra handelspartners ökar sin produktivitet inom de industrier som exporterar till oss och dåligt om de ökar sin produktivitet inom de industrier som importerar från oss. (Tänk på vad som händer med priset på de varor vi kan köpa respektive sälja.) Men jag är inte säker på hur robust den slutsatsen egentligen är eller vilket empiriskt stöd den har.
Martin:

"Analogin med kroppsvikt var synnerligen dåligt vald, då det i det fallet rör sig om en variabel som rör sig inom ett tämligen väl avgränsat intervall. Därmed blir alla jämförelser i förhållande till en mänsklig norm."

Nu har du läst mina inlägg dåligt, Martin. Analogin är inte alls dåligt vald. Vad som är ÖVERVIKT är godtyckligt precis på samma vis som FATTIGDOM. Dvs. den exakta definitionen är godtycklig men området där vi rör oss är inte godtyckligt utan givet av människans kroppsliga konstitution.

Jag frågar återigen: Vad i helsifyr anser ni som stöder dagens definition att fattigdomsbegreppet tillför rent analytiskt? Att flera av er försvarar ett favoritslagträ på den politiska arenan förstår jag, men ni verkar inte vara intellektuellt ärliga vad avser den analytiska biten.
18 aug | Unregistered CommenterErik
nej, jag har inte läst dåligt. det finns däremot ett antal premisser i ditt resonemang som du inte är explicit med och det är kanske därför du känner dig missförstådd.

du menar uppenbarligen att det finns en generell konsensus om vad som konstituterar fattigdom - på samma vis som man förmodligen kan härleda någorlunda objektivt vad som är en osund vikt.

men diskussionen här har ju uppstått just för att det inte finns någon sådan konsensus. är man inte överens om vad det är som ska mätas blir det naturligtvis svårt att enas om hur det ska mätas.

jag skulle nog vilja hävda att fattigdomsbegreppet, om vi ska hitta ett som är relevant i en diskussion om social rättvisa, måste vara mer komplext än vad dikotomin absolut/relativt tillåter. en överväldigande majoritet torde acceptera en större diskrepans i livsinkomster än i medellivslängd - just för att dessa båda variabler är oerhört olika beskaffade.
18 aug | Unregistered CommenterMartin
Nils och Johan,

Ni blandar ihop korten och gör det lite svårare än vad det är.

1, Vad erik menade är en ökning i konsumption, c. Efter förändringen har alltså A 100 enheter c och de övriga 20. Vi behöver inga priser här.

2, Ni tänker på varor i fixed supply. Ett exempel: Precis som innan har A, B och C 10 kronor vardera. Det finns totalt 30 enheter av konsumptionsvaran (så de konsumerar tio enheter vardera). Real OCH nominell wealth är alltså 10 för varje individ. Om vi kör samma ökning som tidigare, men endast på nominella tillgångar, som kommer real wealth att landa på (ungefär) 21.5 för A, samt 4.25 för B och C. Vi har alltså SÄNKT realtillgångarna för B och C och naturligtvist skapat "fattigdom" - både relativt och absolut. Som Nils påpekar är det prisförändringar som genererar detta.

Hemläxa: 1. Vad var priset innan förändringen? 2. Vad var priset efter förändringen?
18 aug | Unregistered Commenterpontus
"du menar uppenbarligen att det finns en generell konsensus om vad som konstituterar fattigdom - på samma vis som man förmodligen kan härleda någorlunda objektivt vad som är en osund vikt"

Nej, nej, nej! Om så vore fallet hade vi inte suttit här och slösat bort tid på denna diskussion. Jag menar att man vad gäller osund vikt har diskuterat vad som kan vara hälsosamt och sedan konventionsvägen bestämt sig för vissa mått. Dessa är inte exakta och inte perfekta, men de utgör en analytisk väg framåt och inte bakåt. Vad jag förordar är således att något liknande görs inom nationalekonomin fast avseende fattigdom. Jag menar således inte, vilket du av någon outgrundlig anledning fått för dig ("Du menar uppenbarligen..."), att konsensus kring en sådan definition redan finns.

Jag frågar återigen: Vad tillför det nuvarande fattigdomsbegreppet till en vanlig inkomstfördelningsstudie förrutom en oseriös dos politiskt slagträ.
18 aug | Unregistered CommenterErik
du läser slarvigt. det du påstår är att det finns en konsensus om att fattigdom är ett endimensionellt och absolut begrepp, men du behöver inte leta länge i litteraturen för att se att så inte är fallet.

så den diskussion du efterlyser förs redan, om än i ett mycket vidare perspektiv än det du tycks efterlysa.
18 aug | Unregistered CommenterMartin
Jag har inte förutsatt att varorna finns i fixed supply. Om det vore så vore det väl enkelt att inse att B och C får det sämre. Det är möjligt att Nils' exempel skulle tolkas så att det fanns en fix mängd varor och att A helt enkelt får mer pengar, kanske genom att tillverka själv. Då håller jag helt med om att hans analys stämmer. A får behålla seignorageintäkterna från de nya pengarna.

Men jag tycker inte det är alldels klart att det var det som avsågs.



Jag frågar ännu en gång: Vad anser du, Martin, att ett relativt fattigdomsbegrepp tillför en inkomstfördelningstudie?
18 aug | Unregistered CommenterErik
Med positionella varor (positional goods), så är ett relativt fattigdomsbegrepp rätt rimligt.

Oavsett: Jävla drag det har blivit i kommentarsfältet. Roligt. Andreas, kan inte du också blanda dig i lite?
19 aug | Unregistered Commenterpontus
Jag tycker det är märkbart att det blir mest debatt om inläggen märkta med "lite väl akademiskt". Jag hoppas blogginnehavaren tar det till sig.
Jag håller med Richter. Jag tycker det saknas en mer akademisk svensk blogg för ekonomer i stil med econlog/marginal revolution/brad delong/etc. Bergh torde vara en ypperlig person att fylla det tomrummet, om han bara började göra inlägg oftare. :) Dock skall jag erkänna att även jag testat på att blogga och vet exakt hur svårt det är att klämma ur sig inlägg hela tiden.
20 aug | Unregistered CommenterErik
Hej alla,

ibland kommer såväl angelägna arbetsuppgifter som privatliv före bloggandet, tro det eller ej. Dock mycket trevligt att diskussionen ångar på ändå (min magkänsla är för övrigt att nivån är bättre när folk inte debatterar under alias).

När det gäller fattigdomsmått är såklart syftet det avgörande: Det är ett framgångstecken att absolut fattigdom minskar, men av relative deprivation-litteraturen vet vi att folk faktiskt bryr sig om hur de har det relativt andra. (Frågan är dock vilka dessa andra är.)

Vi vet också att ojämlikheter upplevs som mer eller mindre orättvisa beroende på hur de uppkommit (procedurrättvisan har visat sig ha stort stöd i experimentell forskning).

Slutligen är det såklart intressant att komplettera bilderna med skillnader inom landet. I regel är sambandet sådant att rikare länder har lägre inkomstspridning (kausalitet klurig, såklart).
21 aug | Registered Commenterbergh
Hmm ... jag är väl semianonym. Anledning: google-proof.
22 aug | Unregistered Commenterpontus
Man kan ju säga att både Indien och Kina (kanske inte Kina eftersom de ibland kan ha svårt med verkligheten) uppfattar sig som fattiga länder. Jag vet inte om det finns någon statistik som bevisar det, med från 60-90 talet så tror jag den allmänna uppfattningen i Indien är att levnadsstandarden försämrades.
25 aug | Unregistered CommenterSanjay
Sen kan man ju tycka att inkomst är en dålig måttstock, intressantare vore det att mäta medellivslängd, barnadödlighet osv. Då har ju förbättringen varit enorm i Indien och Kina under de senaste 20 åren, medans det fram till 80-talet var en närmast obefintlig utveckling snarare tvärtom. Tyvärr tenderar ju debattörer att använda den statistik som passar bäst.
25 aug | Unregistered CommenterSanjay

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.