torsdag
okt232008
Ännu mer briljant public service-journalistik
23 okt 2008, kl 14:18 | Samhälle och politik
Det har uppstått debatt om plånboksröstning i Sverige: Elinder, Jordahl och Poutvara på IFN har hittat stöd för att socialdemokraternas löfte om maxtaxa påverkade hur småbarnsföräldrar röstade. Men statsvetaren Henrik Oscarsson gillar inte resultatet:
– Väljarnas bedömning av den nationella ekonominspelar mycket större roll än den egna plånboken.Som tur är, har Sveriges Radio P3 bestämt sig för att i ett djuplodande reportage reda ut begreppen:
När vi kollar på stan, så finns det de som håller med om att plånboken är viktig, men långt ifrån alla.
–Det handlar ju om mer än pengar. Barn och miljö, till exempel, säger Anna Lööf
Briljant! Tänk att varken statsvetare eller ekonomer tänkt på metoden "att kolla på stan". Enda frågan som nu återstår: Vem tusan är Anna Lööf?
Reader Comments (6)
Är inte det en plånboksfråga?
På förekommen anledning: Jag varken gillar eller ogillar resultat: mitt jobb är att efter bästa förmåga ge det internationella forskningslägets hittills bästa svar på frågan om effekter av plånboksröstning (pocket book voting). I vilken "handbook of political science" ni vill under "economic voting" kan du läsa samma grundresultat som jag nämner för ekot. Statsvetare och ekonomer brukar närma sig problemet från samma håll och med ungefär samma instrument.
Huvudskälet till varför plånboksröstning har förvånansvärt små effekter är rätt enkelt, egentligen: det är nämligen utomordentligt svårt att utforma valfläsk så att det får kortsiktiga, riktade, direkta effekter på något så vanestyrt, hårt strukturerat av ideologiska predispositioner och insocialiserat som politiskt beteende (partival).
Den intressantaste frågan är under vilka omständigheter vi kan räkna med att kunna isolera direkta effekter av partiers vallöften (som har med omedelbar pekunjär ersättning att göra, vilket är en förutsättning för pocket voting-teorier). Ingen ifrågasätter att plånboksröstning är ett inslag i moderna valrörelser. I många flerpartisystem som det svenska är partivalet så hårt strukturerat efter partiideologi och stabila värderingar (gruppintresse, grupplojalitet) att det är svårt att finna några stora effekter av enskilda förslag. Villaskattsvalet 1979 är ett exempel, maxtaxan 1998 är ett ytterligare. Fastighetsskatten 2006 bidrog till att dra s-väljare över till Alliansen (se vår bok "Regeringsskifte")
Ett litet tankeexperiment: 2010 kanske s+mp går till val på att lova att höja skatterna och återinföra värnskatten. Låt oss säga att det skulle vara effektiva vallöften som resulterar i form av röster på valdagen, hur skulle vi i så fall tolka det resultatet i ljuset av pocket voting teorier?