Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Audiofili, ljudformatens stigberoende och cd-spelarens framtid. | Main | Ännu mer briljant public service-journalistik »
torsdag
okt232008

Plånboksröstning igen (nu utan ironi)

Hur går man metodmässigt tillväga för att forska om plånboksröstning? Hur vet Elinder, Jordahl och Poutvara att maxtaxan gav det röda blocket ytterligare 1.5 procentenheter i 1998-års val?

Som alltid ska ekonometriska resultat tolkas försiktigt. Problemet är att massor av saker påverkar folks röstbeteende, och stödet för olika partier varierar kraftigt över tiden. Så hur veta vad som beror på just maxtaxan?

Författarna har hittat en ganska fiffig strategi för att identifiera effekten av maxtaxan: Knepet är att stödet för s+v bland föräldrar med barn brukar variera snarlikt oavsett barnens ålder. Maxtaxan påverkar dock bara föräldrar med barn i förskoleålder.

Om det förekommer plånboksröstning bör det alltså synas som att föräldrar med små barn plötligt reagerar annorlunda än föräldrar med äldre barn. Detta är precis vad författarna hittar:

Vad kan då sägas om statsvetarens Henrik Oscarssons invändningar?

Under vissa exceptionella omständigheter kan plånboksfrågor få större effekter i val. Så var det just med maxtaxan, säger han, som var ett konkret löfte från socialdemokraterna. Det handlade om stora belopp riktade till en specifik grupp, nämligen småbarnsföräldrarna.

– Socialdemokraterna lyckades stoppa en ström av väljare som var på väg att lämna partiet för vänsterpartiet. På det hela taget spelar plånboksfrågor väldigt liten roll i jämförelse med ideologi, partiidentifikation och sakfrågeröstning.

Notera för det första att Oscarsson inte bestrider att maxtaxan fick den påstådda effekten.

Notera för det andra att han uppenbarligen missat en detalj: Han påstår att s med maxtaxan lyckades stoppa en väljarflykt till vänsterpartiet. Det kanske stämmer, men variabeln i studien är stödet för blocket s+v. Det var detta stöd som ökade med 80 600 röster pga maxtaxan - till en kostnad av cirka 150 000 kronor per röst under hela mandatperioden.

Notera för det tredje att Oscarssons motförklaring inte heller strider mot idén om plånboksröstning:

– Väljarnas bedömning av den nationella ekonominspelar mycket större roll än den egna plånboken.

Det är naturligtvis svårt att jämföra storleken på effekter av landets och den egna ekonomin.

Konsensus tycks för tillfället vara att både landets och den egna ekonomin spelar roll för hur folk röstar - eller?

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (11)

Att plånboksröstning spelar roll utesluter förstås inte att väljare också bryr sig om den nationella ekonomin när de beslutar sig för hur de ska rösta. Som en klok forskare har uttryckt det (något mer försiktigt än Oscarsson): "The principal finding is that macroeconomic variables influence the vote a bit more than microeconomic variables do. In consequence, both self-interest and public interest appear to be important explanations of economic voting in Sweden." Källa: http://www.springerlink.com/content/tq0h321355878575/
Jag anade att svaret fanns i min närhet :-)
23 okt | Unregistered Commenterbergh
Efter att ha slängt en blick på pappret kan jag inte riktigt greppa vad det är författarna vill fånga upp med sin "treatment effect". Maxtaxan var till sin konstruktion en reform som hade olika treatment effekt beroende på antalet barn och familjens inkomst. Ändå verkar ingen av dessa faktorer ha gett upphov till förväntade förändringar i röstbeteende i det aktuella valet. Talar inte detta emot hypotesen om plånboksröstande? En annan sak som inte riktigt framgår är i vilken mån barnen ifråga var i förskoleåldern när reformen faktiskt infördes fyra-fem år senare. Om inte skulle det ju vara frestande att tro att det snarare handlar om något slags perceptionsbias i väljarnas formering av ideologiska preferenser -- och inte alls uttryck för rationalitet.

Fast jag är ute på hal is, författarna har säkerligen tänkt på allt detta.
24 okt | Unregistered CommenterMartin
Jag är förvånad här. Min hypotes är att egoistiska plånboksfrågor avgör valen i stort. Det är en hypotes, som behöver täckning. Jag får försöka göra egen forskning. Det får ta sin tid.
Jag tittade på Springerlink, och konstaterar att denna följer fascistoid amerigansk tradition; forskningen är hemlig. Hemlig forskning förtjänar ingen tilltro, i synnerhet som mycket av dagens "teori" på det nationalekonomiska området visar sig vara rent strunt. Så går det till i sovjetstater.

Av introduktionen kan jag peka på en tänkbar svaghet i Jordahls artikel.

"The Economic Man" är väl informerad. Det är inte allmänheten, utan den har mycket dåigt begrepp om sina egna intressen, vilket systematiskt understöds av den mediala fördumningspolitiken.

Folket röstar efter schablonuppfattningar och fördomar. Med andra ord är de inte rationella. Det är enkel och bra förklaring. Detdär med "macroeconomic variables" och "microeconomic variablel" låter imposant, men då texten som sagt är hemlig får misstanken styra min bedömning.

Jagv tror att det är "initierat" skitprat.

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande
Hej!
Svårt att kommunicera viktig forskning via utklippta citat från Ekot.

Här är det långa svaret: Sören Holmbergs analyser av effekterna av maxtaxan finns i boken "Välja parti". Slutsatsen om maxtaxans effekter (s lyckades strypa ett hastigt utflöde av väljare till vänsterpartiet) handlar om korttidseffekter mitt under brinnande valrörelse 1998 (fast särskilt brinnande var den inte, tvärtom var 1998 års valrörelse den lamaste i historien). Maxtaxeutspelet kom mycket sent under valrörelsen och det är rimligt att barnfamiljer med små barn knappast kan ha reagerat på förslaget förrän det blev känt (därför känns de enkla jämförelserna med hur barnfamiljerna röstade 1994 och tidigare inte helt övertygande eftersom det finns många alternativa förklaringar till ökat s-stöd bland barnfamiljer under denna period).

Om jag inte minns helt fel fick maxtaxeförslaget uppmärksamhet först tio dagar före valet 98 och brukar användas som ett bra exempel på att moderna partier ofta kommer med sena utspel i valrörelserna. Analyserna av korttidsrörligheten (med valundersökningarnas förvalsstudier som underlag) bygger i Holmbergs fall på förändringar mellan före och efter s-utspelet.
Hej! Som en av studiens författare ska jag försöka svara på lite frågor.

Svar till Martin:

Du har helt rätt i att maxtaxan gav olika mycket i plånboken för olika familjer beroende på antal barn och föräldrarnas inkomst, samt även vilken kommun familjen bodde i. En perfekt studie hade utnyttjat all denna variation, men av flera anledningar fick vi nöja oss med att jämföra familjer med barn i olika åldrar. Även om vi anser oss ha bättre data än i tidigare studier av plånboksröstning finns flera begränsningar. Till att börja ligger antalet observationer av föräldrar med små barn mellan 200 och 360 i de val som vi studerar. Detta innebär att det vid mer detaljerade jämförelser blir svårt att skilja vår ”behandlingseffekt” från den slumpeffekt som beror på vilka personer som råkar ingå i urvalet. Detta gör det också vanskligt att använda variation mellan olika kommuner eftersom antalet observerade familjer i många kommuner är väldigt litet.

Ett mer grundläggande problem med mer detaljerade jämförelser (oavsett datatillgång) är att den variation som studeras måste kunna betraktas som ”exogen” (oberoende av andra faktorer som avgör hur föräldrarna röstar) för att den estimerade ”behandlingseffekten” ska vara rättvisande. Vi anser att barnens födelseår ger upphov till exogen variation, medan det är svårare att hävda detta för till exempel inkomstskillnader.

Din andra fråga om ålder är också den befogad. Vår modell bygger på förväntad nytta och vi jämför familjer med barn som under den kommande mandatperioden kommer att ha barn i förskoleålder med familjer som inte kommer att ha det.

Ny länk till Discussion Paper: http://ftp.iza.org/dp3763.pdf
Svar och kommentarer till Henrik Oscarsson:

Jag vill till att börja med betona att vår studie inte gäller endast maxtaxan, utan bygger på sju riksdagsval 1982–2002. Vi konstaterar att småbarnsfamiljer röstade ungefär som familjer med lite äldre barn under hela 1980-talet. För att sedan 1994 och 1998 rösta på ett annorlunda sätt, som kan förklaras av ett framåtblickande egenintresse.

Det finns säkert ytterligare information att hämta genom att jämföra opinionsundersökningar, men då uppkommer samtidigt problemet om hur nära svar i opinionsundersökningar ligger faktiska beslut vid valurnan. Ett annat problem är att opinionsundersökningar inte innehåller lika många bakgrundsvariabler som det datamaterial vi använder oss av. Vi tycker också att det är mer intressant – t ex för valutgången – att studera flöden till och från det röda blocket bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet jämfört med att studera flöden mellan dessa två partier.

Ny länk till Discussion Paper: http://ftp.iza.org/dp3763.pdf
En replik till Henrik Jordahl:
Holmbergs analyser av före-efter maxtaxeförslaget i valet 1998 bygger INTE på några andra data än de valundersökningar ni har tillgång till. Det är en analys av valrörelsepanelen (alla som intervjuas före valet får en eftervalsenkät och det innebär att man kan jämföra röstningsintention hos gruppen som intervjuades FÖRE maxtaxeförslaget med samma individers eftervalsrapporterade partival).

Så det är bara att sätta igång att replikera fast med era fina precisa instrument för att skilja ut småbarnsfamiljer och använda precis samma modell som ni använder i uppsatsen.

/H
Två reflektioner:

Först om den statistiska säkerheten. Enligt Henrik J var urvalet av småbarnsföräldrar upptill 360 i de olika undersökningarna. Det tyder på att den statiska felmarginalen måste vara en sådär 6-7 % vid angivna röstetal om 45-50 procent. Då ligger skillnader på dryga 12 i valresultat alltså på gränsen till vad som är statistiska säkerställda. Så hur säkra är resultaten (och jag har inte orkat läsa rapporten) med hänsyn till det?

Den andra är på Henrik O:s kommentar om valrörelsepanelen. Maxtaxeförslaget presenterades i början/mitten på augusti, inte mitt i den mest brinnande valrörelsen. Samtidigt görs förvalsintervjuerna i valpanelen under augusti/september, med andra ord till en stor del efter att förslaget redan var passerat. I så fall borde det ju inte gå att göra jömförelser mellan de olika panelerna eftersom maxtaxan bör ha påverkat väljarna redan vid den första intervjun.
31 okt | Unregistered CommenterJFE
Svar till JFE om statistisk felmarginal:

Eftersom vi studerar två val åt gången och även inkluderar föräldrar med äldre barn bygger våra estimat på regresioner med ett urval av 908-1071 individer. Enligt tabell 2 och 3 på sidan 18 i uppsatsen (se http://ftp.iza.org/dp3763.pdf ) ligger standardfelen i regressionerna omkring 6 procentenheter. Det stämmer alltså att antalet observationer och därmed standardfelens storlek innebär att den statistiska signifikansnivån är mer osäker än i till exempel många arbetsmarknadsstudier baserade på registerdata för tiotusentals individer. Å andra sidan är de uppmätta röstningseffekterna stora - och statistiskt signifikanta på femprocentsnivå i valen 1994 och 1998 oavsett om vi studerar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans eller om vi bara studerar Socialdemokraterna.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.