söndag
okt262008
Audiofili, ljudformatens stigberoende och cd-spelarens framtid.
26 okt 2008, kl 17:37 | Samhälle och politik, Övrigt
Om ett nytt ljudformat ska slå ut existerande format, kan det då vara en fördel att komma sent? Pja, vad jag kan förstå, kom mp3-formatet för tidigt för att fullt ut kunna konkurrera med cd-skivorna.
Beskåda följande exempel på path-dependency:
På min disputationsfest spräckte jag ett par TDL-högtalare som tjänat mig väl under hela min tid som student. Det var en kalkylerad förlust, och kort därefter inskaffades ett par dyra bjässar från Dantax.
Intressant nog dröjde det 5 år innan jag i lördags köpte en anständig cd-spelare. Nu vill jag inte lyssna på mp3 någonsin igen, och vi börjar närma oss poängen:
Dåligt kodade mp3-filer är den i särklass svagaste länken i de flestas ljudsystem idag.
En cd-spelare för några tusen låter enormt mycket bättre än samlingen på din hårddisk eller ipod. Orsaken är komprimeringen, som i sin tur drevs fram av behovet att spara hårddiskutrymme. MP3-filen innehåller - på gott och ont - bara en tiondel av cd-skivans data.
(källa).
När mp3-formatet kom, var hårddiskutrymme dyrt med dagens mått mätt. De flesta tyckte det var rimligt att koda i 128 kbps. Nu är lagringsutrymme betydligt billigare, och bredband både vanligare och snabbare, men de flesta har redan fyllt sin samling med högkomprimerade filer (som i jämförelse med cd-ljud låter dåligt).
Mp3-formatets förbannelse är alltså att folk började använda det för tidigt. Hårddiskpriserna har fallit enormt på sistone, och snart kan man unna sig att inte komprimera alls:
Nominellt pris (!) för 1 Gb lagringsutrymme:
1996: 250$
2000: 17 $
2004: 1 $
2008: 0,3 $ (När man köper 1Tb hos bestbuy.com)
Kan det vara så att om mp3-formatet hade dröjt längre, hade det utgjort ett betydligt större hot mot CDn än vad det gör idag?
Beskåda följande exempel på path-dependency:
På min disputationsfest spräckte jag ett par TDL-högtalare som tjänat mig väl under hela min tid som student. Det var en kalkylerad förlust, och kort därefter inskaffades ett par dyra bjässar från Dantax.
Intressant nog dröjde det 5 år innan jag i lördags köpte en anständig cd-spelare. Nu vill jag inte lyssna på mp3 någonsin igen, och vi börjar närma oss poängen:
Dåligt kodade mp3-filer är den i särklass svagaste länken i de flestas ljudsystem idag.
En cd-spelare för några tusen låter enormt mycket bättre än samlingen på din hårddisk eller ipod. Orsaken är komprimeringen, som i sin tur drevs fram av behovet att spara hårddiskutrymme. MP3-filen innehåller - på gott och ont - bara en tiondel av cd-skivans data.
Format | Bit rate | Compression ratio | File size per minute | Notes |
WAV | uncompressed | 1:1 | 10 MB | If the wave wav file was sampled at 16 bits/44.1kHz, you've got CD quality sound |
MP3 | 160 kbps | 9:1 | 1.5 MB | Very low compression, superior sound quality |
MP3 | 128 kbps | 11:1 | 1 MB | The standard "CD quality" bit rate |
(källa).
När mp3-formatet kom, var hårddiskutrymme dyrt med dagens mått mätt. De flesta tyckte det var rimligt att koda i 128 kbps. Nu är lagringsutrymme betydligt billigare, och bredband både vanligare och snabbare, men de flesta har redan fyllt sin samling med högkomprimerade filer (som i jämförelse med cd-ljud låter dåligt).
Mp3-formatets förbannelse är alltså att folk började använda det för tidigt. Hårddiskpriserna har fallit enormt på sistone, och snart kan man unna sig att inte komprimera alls:
Nominellt pris (!) för 1 Gb lagringsutrymme:
1996: 250$
2000: 17 $
2004: 1 $
2008: 0,3 $ (När man köper 1Tb hos bestbuy.com)
Kan det vara så att om mp3-formatet hade dröjt längre, hade det utgjort ett betydligt större hot mot CDn än vad det gör idag?
Reader Comments (5)
Ickedestruktiva kompressionsformat har ju dessutom den fina finessen att man kan koda om ljudet till ett nytt format utan att förlora mer än man skulle ha gjort om man gick direkt från original till målformatet. På så sätt kan jag konvertera hela min flac-samling (174GiB) till ganska hårt komprimerad AAC och få plats med mycket på min iPhone. När jag köper nya lurar, som tydligare avslöjar problem i kompressionen kan jag då på ett bräde göra en ny AAC-version som tar mer lagringsutrymme men låter bättre.
Själv trodde jag mig kunna förutspå prisfallet på utrymme, och började därför rippa i 160kbps istället för 128. Lyxigt värre.