fredag
apr112008
Om kommunister, historieförfalskning och den akademiska sandlådan
11 apr 2008, kl 17:11 | Samhälle och politik
Jag är skeptisk till statlig historieskrivning, bland annat för att det ofta riskerar bli kontraproduktivt när staten genom upplysningskampanjer ska lära medborgarna saker och ting.
Men givet att det sker, bör det naturligtvis ske balanserat. En upplysningskampanj om brott mot mänskligheten i kommunismens namn är därför inte konstigare än en dito om brott i nazismens namn. Likväl går folk i taket över det förra och inte det senare, vilket onekligen är en smula inkonsekvent och möjligen antyder en överslätande attityd mot just kommunistiskt förtryck.
När statsvetaren Emil Uddhammar i Växjö påpekade att hans egna kollegor vid Växjö universitet fallit i denna fälla, tog han ut svängarna ganska rejält på slutet:
Istället för att spekulera kring vem som ville att vem skulle få sparken, kanske någon vill ta sig an följande frågor:
Men givet att det sker, bör det naturligtvis ske balanserat. En upplysningskampanj om brott mot mänskligheten i kommunismens namn är därför inte konstigare än en dito om brott i nazismens namn. Likväl går folk i taket över det förra och inte det senare, vilket onekligen är en smula inkonsekvent och möjligen antyder en överslätande attityd mot just kommunistiskt förtryck.
När statsvetaren Emil Uddhammar i Växjö påpekade att hans egna kollegor vid Växjö universitet fallit i denna fälla, tog han ut svängarna ganska rejält på slutet:
Den intellektuella gulag som Peter Aronsson, Lars Olsson, GunnarOlofsson, Ola Agevall och andra undertecknande forskare vid Växjöuniversitet nu placerat sig själva i är en skamfläck för vårt lärosäte.Studerande bör känna till att kurser vid ämnena historia och sociologigenomförs där historieförnekelsen har sin största koncentration. Allmänheten varnas, och var och en bör särskilt granska de resultat somde undertecknande forskarna vid dessa ämnen torgför, då sanningskravetkan vara åsidosatt också i andra avseenden än då det gällerkommunismens brott mot mänskligheten.Folk blev (såklart) arga. Professor Uddhammar uppmanades förnumstigt läsa en grundkurs. Rektor fick ta till orda:
Jag ser inte heller något skäl för allmänheten, nuvarande eller kommande studenter att lyssna på Uddhammars varningar. Den kvalitetssäkring som akademin har av såväl forskning som utbildningbygger på beprövade kvalitetssystem och inte på lösa antaganden.Det vi ser i Smålandsposten är naturligtvis bara toppen av ett isberg av vad som försiggår i Växjö nu. Notera följande passage i Uddhammars senaste replik:
Detta är inte ett personalärende [sic!] utan en fråga om hur sanning ochopartiskhet beträffande några av vår nutida historias allraallvarligaste brott hanteras av lärare vid ett universitet.Någon har alltså försökt göra ett personalärende av frågan. Suck. Klarar svenska akademiker av en tuff men saklig debatt utan att gå till facket/skyddsombudet/chefen eller börja snacka skit bakom varandras ryggar?
Istället för att spekulera kring vem som ville att vem skulle få sparken, kanske någon vill ta sig an följande frågor:
- Finns det några normativa skäl till varför brott i nazismens namn är värre än brott i kommunismens namn?
- Vilka förklaringar finns till att upplysningskampanjer om nazism glider förbi kritik, medan dito om kommunism är jättekontroversiella?
- Är det bra att en rektor offentligt på detta sätt lägger sig i en debatt genom att kräva att en professor ber om ursäkt för vad han sagt?
Update on 14 apr 2008, kl 22:45 by
bergh
bergh
Douglas Brommesson, Gissur Ó. Erlingsson och Daniel Silander formulerar sig utomordentligt väl i SMP
Om man går ut i en rikstäckande tidning och kräver stopp för upplysning om kommunismens brott får man vara beredd på mothugg. Uddhammars tuffa formuleringar är ytterst ett exempel på hur en fri akademi måste få fungera. Man behöver ingalunda dela Uddhammars åsikter för att försvara hans rätt att torgföra dem.
Reader Comments (40)
Tydligen inte. Det verkar vara sjukt lågt i tak inom delar av den akademiska världen. Notera ockå att rektorn drar upp det klassiska "de känner sig kränkta"-kortet. Det trodde jag inte någon skulle ha mage att göra efter Zarembas serie nyligen.
Lipsilleriet frodas som vanligt och känslor upphöjs till argument.
Minsta barn inser vilka de verkliga motiven är när denna armé av gamla bokstavskommunister plötsligt protesterar mot FFLH:s kommunismupplysning. Intressant nog har ingen funnit några brister i innehållet i kampanjen.
Jag kan i och för sig förstå att nasseupplysning är en enklare pedagogisk uppgift än kommunismupplysning. Ett av nazismens uttalade mål och syften var att utrota judarna. Med kommunismen är totalitarismen en nödvändig indirekt följd, men trots allt inget som basuneras ut. Därför krävs ca 30 minuters eftertanke innan man fattar sambandet.
Problemet med redogörelser för kommunismens brott är att det ofta tippar över i en redogörelse för kommunisters brott, vilket är något annat. Därmed blir det möjligt för en Ohly att fortfarande hänga kvar vid idésystemen och hävda att ideologin är sund medan det bara varit enskilda makthavare som korrumperats i kommuniststaterna. FFLHs material hade lite av den prägeln, men jag hittade också en längre analytisk text som var helt ok.
Men egentligen tycker jag inte att man bör ha några sådana här upplysningskampanjer överhuvudtaget. Varför ska just vissa grupper ha monopol på sorg? Och varför ska staten förstärka detta monopol?
Jag håller med komikern Magnus Betnér:
http://www.youtube.com/watch?v=YMn2lLfebAs
Visst förenklar han saker, men i stort har han rätt. Jag har en rätt stor judisk släkt och är väl medveten om en massa vidrigheter som exempelvis min älskade farfar fått utstå, men varför hans sorg skulle väga tyngre än exempelvis en centralamerikans under höger-terrorn där, och varför staten dessutom skulle sponsra just hans sorg (men inte andras) genom så kallade upplysningskampanjer, kan jag verkligen inte förstå. Jag tycker det är sjukt.
Ska staten uppmärksamma hemskheter som genomförts av olika ideologier och system ska de antingen syfta till att uppmärksamma ALLA, eller inte lägga pengar på att uppmärksamma några alls. Staten ska inte syssla med historieskrivning.
Att en massa vänsterpolitiker stödde Sovjet är givetvis bedrövligt, (kanske mest av allt är det bedrövligt för dem själva eftersom de idag saknar all trovärdighet bland vanligt folk). Men vad jag vet stödde också många högerpolitiker Pinochet och andra diktatorer. Tycker du då att staten även ska upplysa svenskarna om dennes brott? Och angående den svenska vapenförsäljningen till BLAND ANNAT Suhartoregimen, bör vi inte enligt din logik låta staten arbeta aktivt för att uppmärksamma svenskarna även på detta och denna regims massmord?
Det finns ett otal liknande exempel.
Antingen upplyser man om allt, eller inget. Helst då inget alls. Staten bör inte syssla med historieskrivning.
Det finns nog inte många här som gillar idén på statliga upplysningskampanjer så där i största allmänhet. Men vidden av din bristande insikt får mig onekligen att börja fundera på om det kanske ändå inte måste vara en offentlig uppgift. Tror du verkligen att FFLH skulle handla om judisk *sorg*, att det bara så där i största allmänhet skulle handla om att man tycker *synd*?
De totalitära ideologierna och det politiska våldets historia måste diskuteras därför att det är en _levande_ del av europeisk politik. Hammaren och skäran sprejas på fasaderna i kvarteret där jag bor. Du verkar tro att det här bara handlar om en lek, att på pin tji gräva fram lite genanta gamla garderobsspöken som inte skulle ha något att säga oss här och nu. Du bedrar dig.
Skulle Sveriges gamla bokstavskommunister idag vara marginaliserade i svensk politik? Ho ho, ta dig en titt på stora delar av den svenska "intelligentian" som dagligen fäller uppfordrande kommentarer om svensk politik i tv och tidningsspalter. För två-tre decennier sedan gjorde de sitt bästa för att störta landet i diktatur.
Men exempelvis då Sveriges och andra Europeiska länders vapenexport till allsköns diktaturer är en minst lika ''levande'' del av europeisk politik som den du talar om, enligt min mening dessutom en tusen gånger mer oroande företeelse än att ''Hammaren och skäran sprejas på fasaderna i kvarteret'' där du bor.
Fortfarande är det ingen som har förklarat för mig varför vi ska uppmärksamma just kommunismens och nazismens brott men inte kolonialismens. Det kolonialistiska tänkandet är långt mer levande i många europeiska samhällen än det kommunistiska.
''Skulle Sveriges gamla bokstavskommunister idag vara marginaliserade i svensk politik? Ho ho, ta dig en titt på stora delar av den svenska "intelligentian" som dagligen fäller uppfordrande kommentarer om svensk politik i tv och tidningsspalter. För två-tre decennier sedan gjorde de sitt bästa för att störta landet i diktatur.''
Vilka är det du talar om? När jag läser dagstidingar möts jag mest av latteliberaler och en och annan sosse.
"jag antar att du tillhör den lilla klick i svensk bombhöger"
Dessutom är jag ful, har dålig andedräkt och lider av plattfot, så du kan lugnt ignorera allt jag skriver. Lysande.
FFLH skapades dock på en god basis; svenska elever hade, enligt undersökningar iaf, skrämmande dålig kunskap om nazismen. Nazismens mörka (vilka är dom ljusa?) sidor är hårt knutna till nazismen som ideologi, och därför kändes det viktigt att upplysa elever om den moderna etniska rensningen som skedde en generation bort. Just poängen att handlingar utförda inom en ideologi är en del av den ideologin, verkar inte bara tillhöra nazismen, utan också kommunismen. Därav finns behovet.
Samma sak gäller naturligtvis och kolonialismen, och jag har absolut inget problem med en större informationskampanj om denna också. Men några saker talar emot det: Kolonialismen är inte riktigt en del av dagens politiska klimat, och skedde inte i den "moderna" historian; Tillskillnad från kommunismen så maskerar sig inte kolonialismen som en världsomspännande "god" ideologi. Den uttryckligen säger att vi skall få det bättre på någon annans bekostnad.
Men vafan, om en informationskampanj kan få tyst på Lindeborg och de andra hönsen, så go ahead!
''Kolonialismen är inte riktigt en del av dagens politiska klimat, och skedde inte i den "moderna" historian; Tillskillnad från kommunismen så maskerar sig inte kolonialismen som en världsomspännande "god" ideologi. Den uttryckligen säger att vi skall få det bättre på någon annans bekostnad.''
SOM SAGT: Ett kolonialistiskt tänkande är ett LÅNGT MER levande element i många Europeiska länder än det kommunistiska. Kolonialismen är en ungefär lika gammal företeelse som nazismen. Många länder blev som bekant(?) självständiga först runt mitten på 1900-talet.
Och som sagt: Sveriges och andra Europeiska länders vapenexport till allsköns diktaturer är en minst lika ''levande'' del av europeisk politik som den du talar om, enligt min mening dessutom en tusen gånger mer oroande företeelse än att ''Hammaren och skäran sprejas på fasaderna i kvarteret'' där Peter bor.
Dessutom: Exempelvis de argentinska generalerna som förbjöd grupparbete i skolan och dödade vänstermänniskor i marknadens namn, bör inte även deras ideologi uppmärksammas? Den byggde liksom kommunismens på att låtsas företräda det bästa, samtidigt som man slaktade och torterade människor.
Det finns ju som bekant en ''Storföretagens svarta bok''.
http://www.ordfront.se/Bocker/PolitikoDebatt/StorforetagensSvartaBok.aspx
(Denna sabla vänsterretorik: brösttoner och namnkallande!)
Menar du förövrigt att Pinochets ohyggligheter är en naturlig konsekvens av ett marknadstänkande? Du har väldigt lite empiriskt support för den teorin. (För den kommunistiska motsvarigheten finns det obegränsat med empiriskt stöd ... vänstern letar fortfarande efter den svarta svanen som skall motbevisa miljontals av mord i kommunismens namn.)
Roligt förövrigt att du verkar likställa "förbud mot grupparbeten" med gulag!
;)
Den argentinska juntan mördade tiotusentals människor bara på några år. Anlednigen till att jag inte ENBART nämnde detta utan även förbudet mot grupparbeten var givetvis för att belysa att det var ett ideologiskt krig som fördes: Individualismens ideologi skulle råda och alla kollektiva element skulle rensas ut.
''Menar du förövrigt att Pinochets ohyggligheter är en naturlig konsekvens av ett marknadstänkande?''
Nej (det där hittade du på sjäv). Lika lite som att stalinistiska massmord måste vara konsekvensen av ett kollektivt tänkande.
Kul att du inte svarade på något av det jag skrev. ;)
(Erkänn, du visste inte att väldigt många kolonier blev självständiga först kring mitten av 1900-talet och ibland senare än så?)
Hopp o lek nu August! Sprid din pubertetspatos vidare nån annanstans!
;)
(FYI: tonen jag använder, och oviljan att bemöta dina tafatta argument, är en direkt spegling av hur du diskuterar.)
Antag att ett antal av våra namnkunniga akademiker i tjugoårsåldern hade varit engagerade medlemmar i det fiktiva radikala partiet IPLR(r) - utläses Imperialistiska Partiet Leopold-Rhodesianerna (rasister). Hur skulle du uppfatta protester från dem mot en statlig upplysningskampanj om kolonialismens elände? Trovärdig? Fri från baktankar? Eller fan så unken, kanske?
Jag tycker att det är ungefär samma sak som att ha en knapp med Churchill, Reagan eller någon annan massmördare. Just Reagan är ett mycket bra exempel på en fullkomlig vettvilling som allsköns moderatpolitiker uttalat sitt varma stöd för (Under Reagans tid vid makten dömdes USA bland annat för terrorism (''olagligt användande av våld'') av Internationella Domstolen i Haag för sin brutala inblandning i Nicaragua men vägrade att godkänna domen och att betala skadestånd till landet. Han stödde bl.a Saddam Hussein (under några av dennes värsta förbrytelser) etc. etc. Att han skulle varit tvingad till detta pga av Kallakriget är i stort sett lögn (på samma sätt som att USA:s motstånd mot Castro påstods ha ngt med Kalla kriget att göra - Beslutet om att störta Castro togs när denne fortfarande sågs som antikommunist av CIA, innan han vände sig till Sovjet). Dessutom var Reagan en tvättäkta hycklare som talade högt om fria marknader och påtvingade fattiga länder liberalisering, samtidigt som han själv förde en extremt marknadsfientlig politik och öste in offentliga medel i det amerikanska näringslivet och skyddade industrier hejvilt, utökade statliga program som skulle röja upp där marknaden och företagsledarna misslyckats etc.
Visst var Lenin en större förbrytare än Reagan, men med tanke på att Lenin var verksam för 80-90 år sedan (under helt andra omständigheter än Reagan) medan Reagan var verksam för bara några decennier sedan så tycker jag att det är en hyfsat rättvis jämförelse. Skulle du stödja en statlig upplysningskampanj som uppmärksammade USA:s brott mot mänskligheten? Jag tror det behövs minst lika mycket som n påminnelse om kommunismens brott, särskilt med tanke på det utbredda USA-kramandet och ursäktandet av dess brott i den svenska högern. Jan Björklund ville ju att Sverige skulle delta i Irakkriget för inte så länge sedan. DET tycker jag är minst lika sjukt som att en nyhetschef på SR mot slutet av nittiotalet hade en knapp med Lenin.
Kommunismen föll i början av 90-talet, senare än kolonierna försvann. Och förvisso finns det en okunskap om kolnialismen men i den politiska debatten hör man betydligt mer av kommunismen än av kolonialismen. Vi har inget riksdagsparti som försvarar kolonialismen t ex men däremot ett parti som fortfarande trivialiserar de brott som begås på Kuba med att det råder "social rättvisa" där. Och som tycker Chavez' politik är ett bra exempel på hur man bygger en demokrati.
Och jag har inte hört någon här som tycker det är fel att ta upp västländernas brott i skolundervisningen heller.
Vi har en minister som ville att Sverige skulle delta i Irakkriget, och en stor dagstidning (Svd) som efter vad jag förstått saken som flertalet gånger tagit Colombias regering (som är en av Latinamerikas allra värsta regimer vad gäller brott mot mänskliga rättigheter) i försvar (jag tänker då bland annat på den otroligt komiska ledare som gick i SvD för några månader sedan där omvärlden uppmanades att stödja Uribe i hans ''moraliska'' kamp mot Rafael Correa och Hugo Chavez, kan länka till den om du vill). Det är minst lika vidrigt. Minst. Dessutom har vi vad jag vet en hel drös moderater som hyllat Reagan. Kanske dags att även upplysa dessa jubelidioter om deras älsklingslands (USA:S) brutala brott mot mänskligheten?
Jag håller med dig om att vänsterns stöd till Kuba är absurt och vidrigt. Men stödet till Reagan är lika absurt.
Chávez är dock en annan sak. Han är på många sätt en obehagligt auktoritär ledare som tror han är Jesus, men mycket av det som sägs i västliga medier om honom är extremt vinklat (exempelvis var den indragna licensen för tv-kanalen RCTV måhända inte försvarbar, men något liknande hade skett även i Sverige och USA ifall situationen varit densamma här. En tv-kanal som deltar i en militärkupp mot en demokratiskt vald president lär inte ha fått fortsätta att sända i något demokratiskt land. Dessutom har han minskat fattigdomen med ca 30%. Men visst, han är en galen kristen militär som dyrkar Mao. Men fortfarande demokratiskt vald i ett land där vad jag förstått saken som de stora medierna är helt fanatiskt kritiska till honom.), medan Colombias gansterpresident Uribe slipper undan trots sin regerings brutala meritlista vad gäller brott mot mänskliga rättigheter.
På vilket sätt är det mer okej att försvara Alvaro Uribe än Hugo Chavez? De två är faktiskt rätt lika varandra.
Varför reagerar ni inte på detta?
Vem bryr sig om svensk-kubanska föreningen liksom. De är ett stående skämt. Det är möjligt att jag underskattar deras betydelse men de har faan inte större inflytande än Jan Björklund.
Jag instämmer fullständigt att det finns en märkligt oreserverad USA-postiv inställning bland många moderater. (Jag anser inte man kan säga det om något av de andra borgerliga partierna dock.)
Skillnaden mellan nazismens brott och kommunismens brott är väl att en stor mängd människor (som ibland är inflytelserika nog att göra sin röst hörd i den allmänna debatten) fortfarande anser sig dela ideologiska rötter med kommunismen, medan dagens nazistsympatisörer är tämligen marginaliserade. Sedan kan man ju tycka att det gör en upplysningskampanj om kommunismens brott än mer nödvändig, men det är egentligen en annan sak. Det bizarra är om man tror sig kunna föra argumentationen utifrån grundantagandet att nazismens och kommunismens brott är lika objektivt beskrivbara.
Jag menar, den som vågar skulle nog kunna hitta resonemang kring brotten mot mänskligheten under nazismen, som inte bara (eller alls) skyller på en "ondskans ideologi" - och dessa resonemang skulle kunna vara både tänkvärda och sanna. En sådan undersökning är dock inte nödvändig, för ingen tillräckligt viktig motsätter sig den gängse historieskrivningen.
Slutsats: Att olika påståenden möter olika starka reaktioner beroende på sympatiernas storlek är ganska naturligt. Och det är alltid lika illa om staten försöker skriva historia, eftersom historieskrivning är en aldrig avslutad process.
* Staten bör inte ägna sig åt historieskrivning.
* Men om nu staten ägnar sig åt historieskrivning, så ska den upplysa om alla brott mot mänskligheten.
Så vad är det egentligen som debatteras? Jag ser bara en massa omotiverade och meningslösa påhopp.
''Därför att till skillnad från dig gillar vi inte mordiska diktatorer. Att vilja avsätta sådana är inte inte förkastligt, vilket svensk-kubanska föreningens vilja att upprätthålla en mordisk diktatur ÄR! Sen kan man tycka vad man vill om kriget som metod för att uppnå förbättring, men viljan är på rätt ställe. Det är ganska talande att du inte ens fattar skillnaden. Stick och fortsätt onanera till bilder av mördade israeliska ungar, ditt jävla monster.''
Ojojoj. Kul att du tycker man är diktaturkramare för att man inte stödde Irakkriget (jag antar att det är detta du syftar på när du säger ''Sen kan man tycka vad man vill om kriget som metod för att uppnå förbättring, men viljan är på rätt ställe.''). USA hade kunnat få bort Saddam från makten långt tidigare om nu detta hade varit vad de främst strävat efter. Exempelvis under Shia- och kurdupproren mot Saddam 1991. Men icke. USA stödde dessutom som bekant Saddam under hans allra värsta förbrytelser.
Till och med Hans Blix hävdar ju idag att skälet till Irakkriget inte var de som USA själva uppgav. Men det är klart att du får tro på vad Bush säger om du vill. Men det är ungefär som när Svensk-kubanska okritiskt lyssnar till den store Castros ord i Granma.
Jag har själv varit på kuba och sett helvetet, och jag måste säga att du känns ungefär lika nyanserad som den kubanska statstelevisionen.
''Stick och fortsätt onanera till bilder av mördade israeliska ungar, ditt jävla monster.''
Peter lilla. Jag förstår att det är jobbigt för dig när någon kritiserar USA:s och Israels brutala brott mot mänskligheten. Men sådan är demokratin. Pga demokratins seger över bland annat nazismen lever fortfarande min farfar idag, även om han tvingades byta efternamn.
Det är möjligt att jag överdrivit en smula i det jag skrivit här, men jag tycker att man ska vara konsekvent. Allt eller inget.
Det är väl trevligt att de gör det? Återigen: Detta kallas demokrati. Men du kanske föredrar meritokrati eller något liknande där de ''intellektuella'' är avskurna från resten av befolkningen och kan diskutera saker ifred? Låter ungefär som Kuba. Bloggosfären är enligt min mening ett stort demokratiskt tillskott där även en 19-åring som ännu inte slutat gymnansiet kan delta...
* Staten bör inte ägna sig åt historieskrivning.
* Men om nu staten ägnar sig åt historieskrivning, så ska den upplysa om alla brott mot mänskligheten.
Så vad är det egentligen som debatteras? Jag ser bara en massa omotiverade och meningslösa påhopp.''
Det är möjligt att alla är överens. Isf är det mycket bra.
Såg btw att Timbro vill lägga ned Forum för levande historia. Bra.
Förlåt en ovidkommande fråga, men tråden har ändå gått off-topic.
August: finns det något skäl till att du hela tiden gör dubbel- och trippelposter?
Det man snabbt KAN lära av alla dessa exempel är att diktatur dödar. Vad för ideologi som diktatorerna har som fernissa verkar spela mindre roll som förklaringsmodell, det är totalitarismen som är farlig och ska motverkas. Parallellerna till totalitarism i dagens Sverige är tex övervakningshysterin, skeppandet av fångar till tortyrläger och det godtyckliga "frysandet" av medborgares tillgångar. Här kanske man kunde börja gräva.
(För att förekomma invändningen att även demokratier dödar friskt; jo, det har hänt och händer - men med diktatur verkar det vara lagbundet)