Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Hur beräknas det fördelningspolitiska utrymmet? | Main | "socialbidragen ökar i nära hälften av landets kommuner" »
lördag
maj242008

Duktiga elever rullar inte tummarna

Minister Björklund säljer in sitt förslag om elitklasser på gymnasiet så här (Ekot, Svenskan, DN):
Duktiga elever ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater
Vilken snygg one-liner: målande bildspråk, "kamrater" istället för "svaga elever", omöjligt att hävda motsatsen...
Men påståendet leder debatten helt fel. Duktiga elever är nämligen förknippade med en positiv extern effekt: de gör sina kamrater i klassrummet duktigare.

I forskningen är fenomenet känt som peer group effects, och de brukar inte vara så svåra att kvantifiera med lite ekonometri. Se exempelvis denna:
Robertson Donald och Symons James, “Do peer groups matter? peer group versus schooling effects on academic attainment,” Economica 70, no. 277 (2003): 31-53.
Av denna artikel framgår att båda inblandade skolpolitiker gör det för lätt för sig:
Marie Granlund tror alltså att elitklasser skulle ledatill sämre resultat för den svenska skolan totalt sett. Men JanBjörklund håller inte med och han ser ingen risk för att en satsning påde allra mest begåvade kommer att gå ut över dem som har det svårare iskolan.
Medan Granlund möjligen tror att det blir sämre för alla, verkar Björklund sälja reformen som en trivial Paretoförbättring. I själva verket är det en avvägning, som författarna ovan skriver i conclusions:
"Whether or not schools should stream by ability thus involves trading off gains to the able against the losses to the less able" (p 50)

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (23)

Vad sägs om en professor i ekonomi som finansminister eller en doktor i miljöteknik som miljöminister eller kanske rent utav en professor i utrikesfrågor som utrikesminister?

Bli Aristokrati nästa steg?
25 maj | Unregistered Commenterubuntu33
Jag har varit en sån elev. Hela högstadiet igenom så var en stor del av sysselsättningen på mattelektionerna för mig inte att rulla tummarna, men väl att hjälpa resten av klassen (för att ha något att göra...). Effekten är alltså inte alls förvånande, frågan är bara om det verkligen är meningen att duktiga elever ska vara extra hjälplärare?
Precis. Björklund har ju rätt. Varför ska duktiga elever offras för sina kamrater?

Förutsatt att de är i skolan för att lära sig saker, då.
25 maj | Unregistered CommenterTomas
Återigen är lösningen i LUFs förslag runt år 2000 (fan vad bra vi var): Att man har målrelaterad skola. Duktiga elever kan alltså gå vidare fortare, och slipper rulla tummarna,samtidigt som man kan ha dom i samma klasser som dom långsammare eleverna, och man slipper kunskapssgregationen.
För tydlighets skull: Min invändning betyder inte att förslaget nödvändigtvis är dåligt. Sverige har ju en sammanhållen grundskola och ett skiktat gymnasium.

När den 9-åriga grundskolan infördes i slutet av 1940-talet, påverkades faktiskt duktiga elevers framtida inkomster negativt (Meghir & Palme, AER 2005).

Samtidigt finns det ju andra mål med grundskolan än att maximera folks humankapital och framtida löner. Kanske Magnus Persson ovan lärde sig något värdefullt av att vara hjälplärare?
25 maj | Unregistered Commenterbergh
Min erfarenhet är ju iofs att man lär sig väldigt mycket när man ska hjälpa någon annan att förstå. Men hur ska man utnyttja det på bästa sätt? Det kanske man bör fundera över. Det är ju inte genom att försöka förklara för någon som skiter i vilket, för att ta extremfallet.

Sen så kommer ju inte klasserna vara 100% jämna oavsett vad man än gör.
25 maj | Unregistered CommenterTomas
Frågan är, givet Donald och James' formulering, hur de duktigare eleverna ska ersättas rättvist för denna nyttoöverföring?
25 maj | Unregistered CommenterTom
De duktiga eleverna har ju inte lärarbehörighet! Så det måste ju ara jättebra om vi kan hindra dem från att göra skada genom att undervisa sina kamrater.

Seriöst så tycker jag principiellt sett är fel att hålla tillbaka de duktiga eleverna bara för att de ska fungera som obetald arbetskraft.Men jag är medveten om det kan bero på att jag själv var en duktig elev och att sådana argument inte biter på kallhjärtade nationalekonomer...
Själv var jag en högpresterande elev inom matematik och de naturvetenskapliga ämnena. Tyvärr så drabbades jag av skoltrötthet i senare delen av gymnasiet, mycket på grund av att jag kände mig understimulerad. Tre och ett halvt års universitetsstudier blev det till slut i alla fall. Kommandes från ett arbetarhem så fick jag varken stimulering hemifrån eller i skolan. Idag är jag en enkel programmerare, men jag hade helt klart begåvningen för att göra en betydligt intressantare akademisk karriär.

Jag tror spetskompetens är betydligt viktigare än bred kompetens för samhället. Genombrott i forskningen görs inte av medelsvenssons. Som liberal är jag naturligtvis emot förbud som säger att föräldrar inte skall få ge sina barn den allra bästa utbildningen som de kan.
Lustigt nog så hade jag en bra lärare i högstadiet som hette Magnus Persson... I den klassen hade vi en extremt begåvad kille, av vad jag har hört så blev han matematik professor och jobbar numera i Tyskland. ;)
Andreas: Den som lever får se. Som doktorand har man ju förvisso en del praktisk nytta av pedagogikkunskaper, å andra sidan är det meningen att vi ska få tillfälle att gå kurser om det under doktorandtiden. Och frågan vad duktiga elever ska göra i skolan är nog så relevant - är det att lära sig saker eller att lära ut saker???

Ska kanske tilläggas att det här var så länge sedan så att man fortfarande hade skiktad undervisning i matte och engelska. Det var alltså i den särskilda mattekursen som jag agerade hjälplärare, och vad jag förstått så är den där uppdelningen numera bortplockad...
Resultaten är ganska entydiga med att ju tidigare uppdelningen sker, desto sämre är det för prestationerna för alla elever. (Jfr t ex Tysklands och Finlands resultat i Pisa-undersökningarna.)

Det duktiga lär sig inte mer och de inte så duktiga lär sig mindre. Tillråga på allt så missar man en hel del av de duktiga vid en tidig uppdelning eftersom valen då mer beror på vilka föräldrar eleven har än elevens reella kapacitet. (Synd bara att Björklund och hans anhang på departementet inte tycks ha fattat det där.)

(Inom parentes är det därför systemet med meritpoäng till högre studier är klart problemtiska, se t ex högskolekanslern på GP-debatt: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=406915 )

En tydligare skiktning på gymnasiet har inte samma effekter. Fast frågan är i utbyte vad som är den fantastiska nyheten; åtminstone Danderyds gymansium har erbjudit högskolekurser i matematik till vissa studenter i över 20 år. Så Björklund är som vanligt ute och viftar sina väderkvarnsvingar.
26 maj | Unregistered CommenterJFE
För mig känns det ganska lätt att välja. Jag tycker knappast att problemet att de som har bra förutsättningar i dag har för få möjligheter.
Precis. Mycket av diskussionen här ovan förs på premissen att de som har "lätt för sig" borde ges ännu större fördelar. Men externaliteterna är väl just en ganska rimlig kompensation för skillnader i bakgrundsföritsättningar - och därför känns Toms kommentar ovan lite missriktad.

Men gymnasiet är ju redan skiktat, så jag har svårt att förstå varför förslaget är så kontroversiellt. Måhända kan man invända att just Danderydseleverna må bra av att blandas med lite mindre priviligierade ungar. För även om man avfärdar betygsatt "social kompetens" som pedagogiskt flum borde det väl ingå i den demokratiska fostran att ha ett minimum av erfarenheter av andra socialgrupper än den egna.
26 maj | Unregistered CommenterMartin
japp, de politiska övertonerna är som alltid lustiga, med tanke på att vi länge haft blocköverskridande enighet kring sammanhållen grundskola och skiktat gymnasium.
26 maj | Unregistered Commenterbergh
Varför ska man inte kompenseras för att man gör andra duktigare istället för att utvinna maximal nytta för egen del?

Tänk om det ändå fanns någon utbildning som diskuterade liknande frågor. Kanske de som genomgått en sådan kunde ha analyserat ett sådant beslut och dess konsekvenser. Nu får vi aldrig veta.
26 maj | Unregistered CommenterTom
Att hänvisa till blocköverskridande enighet som motivation för ett beslut är en s.k. appeal to authority. Men vilken auktoritet har de politiska blocken vad gäller kloka beslut? Man kan som kontrast t.ex. notera att den svenska steriliseringspolitiken också genomfördes under sådan enighet.

http://www.umea.fub.se/kunskapsmappar/mapp3-97/MAPP3972.shtml

26 maj | Unregistered CommenterTom
Den stora frågan blir väl "när är det meningen att denna skiktning" ska ske? Mellanstadiet? Högstadiet? Gymnasiet? (I gymnasiet är det väl redan nu en uppdelning även om den är mellan olika program/linjer.)

Jag hade det enkelt i skolan, särskilt högstadiet och matte/NO, och trots att jag tog "särskild matte" (som det kallades 1992 i sthlm;) ) fanns det ju elever som var långsammare än jag. Det blir ju bara en fråga om "hur mycket långsammare/sämre ska elever få vara" eller "hur stor spridning kan man acceptera".

Jag undrar lite varför man inte studerat forskningen om att duktiga elever, så länge som de får stimulans, är viktiga morötter för de svaga eleverna samtidigt som de duktiga eleverna inser att dom kan mycket.

Den sista saken är det som man kan se tydligast när man undersöker stressnivåer och prestation, särskilt hos högpresterande flickor i samma grupp som jämför sig med varandra och sig själva. Dessa har ingen uppfattning om hur dom står i förhållande till gemene man utan ser enbart till elitklassen och därmed stressas upp... och då sjunker glädjen över att göra sakerna.

Det klart, många av lagstiftarna stirrar väl på KTH, Chalmers och HH/GHH och säger att där är eliten så varför inte försöka få fler dit genom sk "elitklasser".

Själv undrar jag när skolan slutar låta elever gå ut 9an icke läs- och skriv(stav)kunniga, inte kunna räkna överslagsräkning eller ha mer kunskap i engelska än fuck you?!
29 maj | Unregistered CommenterÅsa
Tom, du tycks missa att om duktiga skolelever helt utan hjälp från andra "utvinner maximal nytta för egen del" kommer de inte särskilt långt - det är därför vi har offentligt finansierad skola och i länder där detta inte är fallet är det i regel föräldrarna som betalar.

Högpresternade elever står alltså antingen i skuld till det offentliga eller till sina föräldrar. I det förra fallet är det uppenbart legitimt att deras "externalitet" utnyttjas, i det senare torde det vara legitimt för alla som anser att familjebakgrund inte ska spela någon roll.

Jag uppskattar för övrigt insinuationerna om att jag ägnar mig åt 'appeal to authority'. Då jag arbetar i två länder där omfattande skiktning av elever har överväldigande politiskt stöd kan jag trots denna min autkoritetstro känna mig som rebell. Det är inte illa...

För övrigt tycker jag att Åsa har en fin poäng. Fast elevers välbefinnande är väl knappast ett agument i Björklunds nyttofunktion?
30 maj | Unregistered CommenterMartin
Martin, jag tror det var Bergh som hänvisade till blocköverskridandets auktoritet, inte du. Det är heller inte en insinuation, om vi nu ska märka ord, utan ett mycket direkt uttalande. Och eftersom appeal to authority kan vara ett giltigt argument -- det beror på auktoriteten ifråga -- så ger jag till och med exempel på varför "blocköverskridande enighet" inte alltid leder till bra beslut.

Att elever, hög- som lågpresterande, står i skuld till samhället kan definitivt diskuteras. Visserligen har skattebetalarna finansierat deras utbildning, men å andra sidan råder också skolplikt så de har tvingats ta på sig denna hypotetiska skuld. Kanske står de i skuld till sina föräldrar, men eftersom föräldrarna själva fattar dessa beslut för de omyndiga barnens bästa (i allmänhet) så vi har återigen samma problem, men med andra huvudmän. Och slutligen betalar ju många föräldrar (till hög- såväl som lågpresterande elever) också skatter över medelvärdet, vilket innebär att de redan bidrar i högre grad än andra. Så samhället står med samma resonemang i skuld till dem.

Jag har alltså svårt att se denna skuld som något entydigt. Kanske kan man hävda att högpresterande barn till lågpresterande föräldrar på grund av det låga skatteinbetalandet av föräldrarna har någon slags samhällelig skuld ur denna synvinkel som måste arbetas av? Kanske borde utbildningen finansieras med avgifter istället för skatter för att skapa ett mer moraliskt samhälle där människor inte förslavas för sina ospecificerade och skulder till ett kollektiv? Eller kanske är det endast ett knep för att skuldbelägga de med vissa talanger?

Och slutligen: tror du (eller någon annan här) att utbudet av dessa små lärares arbetstimmar blir optimalt genom detta tvång? Varför? (Jag skulle tro det är fel, men för all del, bevisa gärna.) Om nu dessa barns närvaro ger sådana fantastiska vinster för de övriga, borde man inte arbeta för att optimera denna, exempelvis genom att ge barnen eller föräldrarna incitament för att tillhandahålla denna närvaro?
1 jun | Unregistered CommenterTom
Åsa hade två poänger vad jag kan se: att man inte borde få gå ut skolan utan en viss kunskapsnivå, och att skolan borde premiera välbefinnande (hos högpresterande?).

Jag kan förstå sentimentet bakom basnivån på kunskaper, men jag tror man numera övergett det gamla "två år i varje klass" där elever med otillräckliga kunskaper fick gå om. Istället har eleven nio år på sig att tillgodogöra sig materialet (troligen följt av tre års gymnasium numera). Vad är rätt metod? Svårt att säga. Universiteten höll kvar vid kunskapskraven längst, med konsekvensen att relativt många inte tog någon examen. Men sedan universitetsreformen i början av 90-talet har ju aspekter som "genomströmning" premierats, vilket snarast liknar dagens grund- och gymnasieskola. I praktiken är det alltså "endast fuck you"-modellen som gäller som utbildningsprincip.

I vilken grad bör välbefinnande premieras? Här är den sundaste metoden i mitt tycke trots allt att lämna det till individens fria val. (Vad jag vill minnas så premierade många i min grundskola välbefinnandet. Och dagens studenter verkar enligt tidningarna snarast stressade över alla bisysslor de dragit på sig.)

Stressen i att jämföra sig med de bästa, bra eller dålig? Ja, i de fall då man är ute efter en plats på Chalmers så måste man jämföra sig med alla som tänker söka till Chalmers. Fast att jämföra sig med hela studentpopulationen är, efter att man inte kom in på Chalmers, kanske en slags tröst.

Den andra grupp som av oklara skäl jämför sig med de framtida Chalmeristerna utan att ha någon chans (eller kanske vilja) att nå dit... ja, borde de göra den jämförelsen för att ha en sporre att prestera bättre, eller borde läraren kanske dämpa deras ambitioner till något mindre prestigefullt, som ekonom? Det senare skulle kanske minska stressnivån och öka välbefinnandet, till exempel. Jag får erkänna att det ändå inte känns rätt.
1 jun | Unregistered CommenterTom
Jag lade kommentaren om högprestation som entanke att allting inte blir bättre bara man har elitklasser efterwsom man inte alltid ser var "medel" ligger och då ökar allmän stress. Det i sig är däremot inte tillräckligt för att vara emot elitklasser imho.

Det som gör mig irriterad är däremot att man fokuserar mer på dessa högpresterande elever (som undertecknad) snarare än att notera att vi just idag har ett skriande problem med ungdomar som slutar nian och inte har adekvata kunskaper just eftersom ingen kan "gå om" och man "ska vidare till gymnasiet".

Högpresterande elever som kommer från ett akademiskt hem, som många gör om man ser till statistiken, behöver inte lika mycket stimulans från skolan om föräldrarna inser att det är en del av deras ansvar att vara aktiva i sina barns liv. Med det vill jag mest poängtera att jag inte ser att skolan ska lägga pengar på att "hjälpa" de bästa barnen istället för de som är medel då pengar är en bristvara. Kanske kommer vi dock att öka diskussionen om "varför vi har en kommunal skola och allmän skolplikt"?

För att inte tala om att vi kanske får tillbaka lite mer praktiska linjer och praktikant/gesällutbildningar eftersom alla inte kan eller vill gå på universitetsförberedande gymnasieprogram
4 jun | Unregistered CommenterÅsa
Skolan måste bli alltmer differentierad ju längre upp eleverna kommer.
Själv undervisade jag några år på grundskolans högstadium och där hade man nio linjer från årskurs åtta, Det fungerade bra liksom att vi hade skilda lärlingsutbildningar samt en gymnasieskola med olika inriktningar.
Denna skola förstördes totalt av Göran Persson där inriktningen var att alla var lika och ingen skulle hindras gå vidare till högre utbildning utan nödvändiga baskunskaper samt kvalifikationskrav därutöver,
Att summera resultatet av detta kräver en doktorsavhandling. Låt mig endast framhålla den stora gruppen funktionella analfabeter samt att ungdomar samt lämnat skolan blir förtidspensionärer.
10 jun | Unregistered CommenterPer F-ö

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.