Tre skäl att föredra tennis framför fotboll - del 1

Efter midsommar bär det av till SW19 för min del, vilket föranlett en trilogi av inlägg på rubricerat tema.

Del 1: Tennisens gentlemanna-anda eller fotbollens fulspel?

I fotboll filmar man. Folk sparkar varandra på smalbenen.

Att inte ramla omkull och skrika vid minsta lilla tackling är att tacka nej till en eventuell frispark. Således förväntar sig båda lagen att motståndarna kommer att filma. Och då kan de ju lika gärna filma själv - och tackla fult. Vilket i sin tur gör det svårt för domarna att styra upp spelet genom att bestraffa filmning.

Medan fotbollen förefaller vara fast i en suboptimal Nashjämvikt, är tennisvärlden mer svårförklarlig för spelteoretiker.

Vi behöver inte ta till extremfall, som när Mats Wilander frivilligt gav bort en matchboll eftersom han inte ville vinna på ett oklart domslut. Kika istället på den här klassiska duellen mellan Roddick och Federer.

När Federer dunkar in en helt osannolik och talangfull vinnare i ett oerhört pressat läge, vandrar Roddick över Federers planhalva, för att ta ihand och gratulera till ett fantastiskt slag. (Jämför gärna reaktionen på Zlatans osannolika och talangfulla klackmål mot Italien i förra EM).

Roddicks reaktion är inget undantag. Tennisspelare applåderar nästan alltid när motståndaren imponerar med avancerade vinnarslag. De låter ofta motståndaren verifiera oklara domslut genom att titta efter bollens märke i gruset. Inte sällan korrigerar spelare frivilligt domslut som felaktigt gynnat dem.

Visst finns undantag: Rykten om läggmatcher. Doping. Svordomar och psykningar. Men sammantaget råder det ingen tvekan om att normen för vad som är ok på en tennisplan är väldigt annorlunda än den som gäller på fotbollsplanen.

Comments

[Johan W]

Det är bra Andreas, man skall hålla sig till de tre klassiska gentlemannasporterna; jakt, segling och tennis.

[Danni]

Jag har två ord till dig, min vän: John... McEnroe... :)

Men visst kan man räkna honom till de där undantagen. I övrigt håller jag med - och föredrar att titta på publiksporten fotboll, som verkligen väcker känslor på ett helt annat sätt.

[Leatherback]

Tittar man lite närmare på klippet så är det inte alls för att gratulera som Roddick tar sig över planen. Det är för att hämta sin racket som han har slängt över halva planen i frustration. Se från 14 sekunden och framåt. För egen del så tycker jag att tennis saknar det mesta som man kan hitta hos fotboll. Framför allt passionen.

[bergh]

hm... du har rätt!!! Men Federer har artigt plockat upp racket åt honom. Det räddar dock inte riktigt mitt exempel, ska erkännas...

[Pelle]

Tennis är en fantastiskt rolig sport. Men en hel del tennisspelare är ju otroligt gnälliga och bortskämda också. Jag tror hela skillnaden ligger i att man aldrig kommer i närkontakt med sin motståndare. Fotbollsspelare vill ju knappast applådera en kille som gjort drömmål om de precis innan stått och brottats eller om motståndaren precis fällt en bakifrån.

Wimbledontips: Nadal tar herrarnas (vilken final i Queens!) och tyvärr vinner nog Sjarapova damernas.

[Johan Richter]

Jag måste säga att jag tycker fotboll är ganska gentlemannaaktig jämfört med andra kontaktsporter.

Ta att man (oftast) slår ut bollen över sidlinjen när någon blivit skadad. Eller jämför hur spelarna beter sig när det är avblåst med andra sporter, typ hockey. Det ser rätt fredligt ut då i fotboll.

[Patrik]

Buffon gratulerade faktiskt Zlatan efter hans klackmål. Han gjorde det emellertid först efter slutsignalen. Men rätt gentlemannamässigt anser jag. Dock måste jag säga att jag uppskattar dina texter om tennis. Tack för dem!