Varför har ICA 27 sorters tandkräm men bara 5 sorters mjölk?

I likhet med PSW, är jag förtjust i Franks The Economic Naturalist. Här kommer ett försök till vardagsekonomisk betraktelse:

Varför har en vanlig livsmedelsbutik 27 sorters tandkräm men bara 5 sorters mjölk?

Från enkel mikroteori lär vi oss att produktdiffrentiering är ett sätt för producenterna att undvika att produkterna uppfattas som perfekta substitut, varpå konkurrens pressar priset så att vinsterna konkurreras bort.

En tandläkare kan säkert hävda att det är samma aktiva substans i de flesta tandkrämstuber, men så länge konsumenterna uppfattar nyanser i mintsmaken, eller tror att randig tandkräm faktiskt är bättre för tandköttet, då finns också en extra betalningsvilja.

Förmodligen har de flesta konsumenter rätt bra koll på den aktiva substansen i mjölk, men de har ingen aning om vad som gör en tandkräm bra. Tänk om man av snålhet inte unnar sig aktiva enzymer, cleaning crystals eller anti-plack system och drabbas av tandlossning!

Notera att mejerierna verkligen försökt alla möjliga knep: jordgubbssmak, banansmak - och min favorit: Skånemejeriers Mjos - mjölk blandad med jos. Den fanns på svenska marknaden ungefär lika länge som vanilla coke...

Comments

[Lennart Regebro]

Men..... det lär väl sig varenda människa redan smm barn, att om man häller lite mjölk i ett glas det har varit juice i så blir resultatet en skitäcklig sörja! Hur tänkte dom där? :-)

För övrigt är bristen på mjölksorter förmodligen ett resultat av Arlas de facto monopol. Mejerierna försöker komma upp med massa konstiga varianter, men det är ingen som vill ha. Det är som om tandkrämstillverkarna skulle börja tillverka tandkräm blandat med juice. :)

I Sverige har man lättmjölk, mellanmjölk och vanlig
I Paris kan man i större butiker hitta finns det långtidshållbar mjölk, helmjölk, halvmjölk, microfiltrerad mjölk

[Lennart Regebro]

Oups, jag var inte klar... :-)
Ja poängen är iaf att det i Paris finns både fler varianter, som microfiltrerad mjölk (istället för pastöriserad) och dessutom många märken att välja emellan. Och detta i ett land där folk inte dricker så mycket mjölk.

[Danni]

Men lite försöker de allt. Ekologisk mjölk, mjölk från bönder på västkusten (kan tänka mig att folk på östkusten eller i Norrland har en motsvarighet), gammaldags mjölk, baristamjölk, kaffemjölk (finns denna kvar?), de tre gamla vanliga röd/grön/blå, minimjölk.

Och det var bara Arlas sortiment. Dessutom finns det produkter från Falkenberg, Skånemejerier, Norrmejerier och Valio i de flesta butiker här. Och så ett låglaktossortiment också.

Jag tror nog utan problem att jag kan gå in i en välsorterad butik i Göteborg och hitta 20+ mjölksorter.

Däremot är det nog en väldigt inövad reflex att man köper sin gamla vanliga på ett helt annat sätt än när det gäller tandkrämen, vilket säkert, som du säger, beror på att de egentligen inte har en aning om vad som gör den ena eller andra tandkrämen bättre.

Vilket kanske också är anledningen till att vi så sällan ser tevereklam för vanlig mjölk.

[Peter s-w]

Hållbarhetsfaktorn ställer krav på omsättningshastighet som gör det svårare att lagerhålla för den långa svansen. Det leder till följande gissning: ju högre pastöriseringsgrad, desto större produktdifferentiering.

[Martin]

Jag har inget att tillägga till diskussionen -- men förundras faktiskt lite över hyllningen till Franks bok.

Boken består av ett stort antal triviala exempel ur vardagslivet vilka presenteras som intrikata gåtor och sedan tilldelas en trivial förklaring med ytliga kopplingar till ekonomisk teori.

I min mening förstärker boken därmed några av nationalekonomins största svagheter: ett demonstrativt ointresse att förhålla sig till alternativa förklaringsansatser och en övertro på den egna analysförmågan. Samtidigt kastar man nationalekonomins största styrka över bord, nämligen den förnämliga analysapparaten.

Kontrasten till den skepsis som uttrycks gentemot djupintervjuer i föregående inlägg är påfallande.

[Per]

Först läser man The Social Atom och blir lite rädd att man slösat bort sin tid på att läsa nationalekonomi. Sen läser man din blogg och får det bekräftat. Lågvattenmärke.

[evelina]

"FÖRSÖK till vardagsekonomisk betraktelse" är väl just vad det är... Den här diskussionen är lite väl endimensionell. Ty om man håller fast vid inläggets grundantagande om att tandkräm kan produktdifferentieras i stor utsträckning medan mjölk i lägre, så har en viktig aspekt missats. Visst, det är det en sanning i form, färg, konsistens och ev innehållsdeklaration. Vi talar produktdifferentiering i paketerings- och försäljningssyfte. "Köp denna istället för konkurrentens."

Däremot kan användningen av mjölk differentieras på ett vis som vida överstiger tandkrämens användningsområden. Mjölken representerar således differentiering av användningsområden. Visst, jag har hört talas om folk som putsar silver med tandkräm, men egentligen så använder vi det bara för att borsta tänderna med. Mjölken däremot använder vi till en mängd varierade drycker, bakning och matlagning. Målet för mejeribranschen tycks istället bli kollektivt; maximera den totala mjölkanvändningen/mjölkförsäljningen på en marknad.

Det mest intressanta exemplet på breddning av mjölkens användningsområden i Sverige är väl hur svensk mejeribransch introducerade kaffe latte och fick hela svenska folket att föredra italiensk kaffetradition men div former av upphettad och skummad mjölk. Mejeribranschen lär behöva fortsätta vara innovativ nu då den ev hotas av klimatdebatten (kor och metangas etc). Vi får väl invänta nästa twist på mjölk hype, helt enkelt!

Well, well.. jag vet inte vad marknadsföringsforskare skulle säga i diskussionen. Men antagligen har de mer att tillföra än nationalekonomerna i det här läget. För att inte tala om vad ’vanliga’ människor hemma i köket skulle ha att tillföra till diskussionen... ;)

Wow.. semestertider får mig att gå igång på mjölk och tandkräm... Tillbaka till hängmattan. Glad sommar på er!

[Erik Thor]

Själv skulle jag gärna pröva det där Mjos, det låter gott =)

/pingad