Spelteori i film
På Gametheory.net: en lista över filmer där plotten har kraftiga inslag av spelteori. En favorit (förutom Dr Strangelove såklart) är The hunt for red october, vari (bland annat) illustreras betydelsen av credible commitment:
Captain Ramius informs his officers that he has sent a letter to the Soviet command, announcing his plan to defect. An example of burning bridges, bad Russian accents aside.
Beklagligt är naturligtvis att filmen om John Nash är den som får Nash-jämvikten helt om bakfoten...
Reader Comments (12)
http://www.gametheory.net/media/Princess.wmv
Jag vill påstå att den scenen ofta missförstås och att den egentligen inte är fel. Poängen är att att alla stöter på den snyggaste är Nash-jämvikten, men suboptimalt (ur killarnas synvinkel.) Det vore bättre om de kunde komma överrens om att inte spela jämviktsstrategier.
Döm själva: http://www.youtube.com/watch?v=uAJDD1_Oexo
De citerar Adam Smith "In competition, individual ambition serves the common good." Man får anta att "the common good" i det här fallet är att alla får ligga. Men Nash-jämvikten och det utfallet som Smith-citatet stödjer är, enligt Nashs analys, att ingen får ligga. Uppenbarligen är detta inte något som "serves the common good". Är det helt enkelt det Nash hävdar i scenen? Att Smith-jämvikten är suboptimal?
Att Nashs kompis ser Nashs resonemang som ett försök att stjäla den snygga tjejen för egen del är inte ett misstag. Tvärtom ska det just illustrera att den optimala lösningen för killarna inte är en Nash-jämvikt.
However, Nash equilibrium does not necessarily mean the best cumulative payoff for all the players involved; in many cases all the players might improve their payoffs if they could somehow agree on strategies different from the Nash equilibrium (e.g. competing businesses forming a cartel in order to increase their profits).
Det är ingen Nash-jämvikt att alla raggar på den snygga tjejen. Som du säkert vet, så gäller det i en Nash-jämvikt att ingen av spelarna, givet de andra spelarnas strategier, kan förbättra sin nytta genom att byta strategi.
I det fallet där alla spelarna går på den snygga tjejen så har i själva verket alla möjlighet att förbättra sin egen nytta genom att ragga på någon av de andra tjejerna. Spelet har i själva verket många Nash-jämvikter, där varje karaktäriseras av att bara EN spelare raggar på den snygga tjejen. (Det är det här som gör att det är svårt att koordinera i spelet, eftersom alla vill bli den som raggar på den snygga tjejen.)
(ursäkta en ubåtsfilmsnörd....)
din tolkning skulle ju öppna upp för att John satte sig ner och räknade ut en optimalt mixad strategi (då ditt spel har multipla jämvikter). Men medan John gjorde det skulle kanske någon av de andra lirarna tagit den snygga tjejen, och då skulle vi ha en illustration av det irrationella i att agera "rationellt"? Eller varför inte för att Thomas anländer och förklarar det här med fokalpunkter (att nörden Nash får nöja sig med den fula tjejen (tills han blir berömd såklart)), och löser problemet på det sättet.
Möjligheterna tycks oändliga...