Har TCO visat att LAS inte orsakar ungdomsarbetslöshet?
8 okt 2009, kl 11:19 | Samhälle och politik Nu påstår TCO att LAS inte orsakar ungdomsarbetslöshet eftersom "bara en av 40 ungdomar har förlorat jobbet på grund av turordningsreglerna." (ur Debattartikel i Aftonbladet)
Orsak: TCO har i AKU-data har hittat att 2,5 procent av arbetslösa 15-24 åringar blivit arbetslösa pga "personal- eller driftsinskränkningar".
Invändning: LAS kan skapa ungdomsarbetslöshet genom andra kanaler. Ytterligare 13 procent hade tidigare ett tidsbegränsat arbete och LAS kan (för alla åldrar) bidra till att dylika inte förlängs.
Vidare kan LAS (i kombination med höga ingångslöner för ungdomar) gör arbetsgivare ovilliga att anställa ungdomar, så att dessa i stor utsträckning går direkt ut i arbetslöshet (vilket också är vad TCOs rapport visar: 55 procent av arbetslösa ungdomar är nyinträdda på arbetsmarknaden).
I TCO-utredarnas blogginlägg talas dock bara om turordningsreglerna och i rapporten heter det att
97,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har aldrig befunnit sig i en situation där turordningsreglerna ens teoretiskt kan ha påverkat deras arbetslöshet.
Endast med en väldigt mekanism (juridisk?) syn på teori är detta korrekt: Om turordningsreglerna påverkar efterfrågan på arbetskraft, kan detta mycket väl påverka ungdomars möjligheter att få jobb. Och då befinner sig alla ungdomar i en situation där reglerna teoretiskt kan ha effekt.
Ett litet sidospår: Intressant är att citatet fortfarande rör endast om turordningsreglerna, Utredningens rubrik talar om "LAS turordningsregler", medan Aftonbladets rubrik talar om LAS (som ju är betydligt mer än bara turordningsreglerna).
En generell kommentar: Turordningsreglerna har funnits i ungefär 30 år nu. I den mån de faktiskt ställer till det för både arbetstagare och arbetsgivare, borde det ha utvecklats sätt att kringgå dem.
Mot turordningsreglernas kritiker invänds ofta att reglerna i praktiken inte spelar så stor roll: Det mesta löses genom att arbetsgivaren förhandlar med facket (vilket förklarar att en utvärdering likt TCOs inte hittar någon stor effekt).
Men om turordningsreglerna i praktiken inte reglerar turordningar, måste man fråga sig vad poängen är.
En gissning: Lagen innebär alltjämt en maktförskjutning från arbetsgivare till fack. Men arbetsgivaren har dock ett svar: De facto-tvånget att förhandla fram turordningsundantag med facket är en ökad arbetskraftskostnad för arbetsgivaren, och arbetsgivaren kan väntas svara med minskad efterfrågan på arbetskraft på marginalen.
Och - för att följa resonemanget hela vägen - vilka är det på marginalen som inte blir anställda? Det bör vara de grupper där vinsten med en anställning endast marginellt uppvägde kostnaderna: Folk som pga oerfarenhet, språkproblem eller mindre ohälsa har minskad produktivitet är förlorarna på de så kallade trygghetslagarna.
En hel del empiri bekräftar detta teoretiska resonemang, se exempelvis längst ned i detta inlägg på ekonomistas.
Reader Comments (6)
Säg att du har tecknat ett avtal med en arbetsgivare. Då måste det på ett eller annat sätt gå att juridiskt avgöra om arbetsgivaren begår avtalsbrott om denne slutar betala den anställdas lön (dvs det ska juridiskt gå att avgöra under vilka omständigheter avtalet kan sägas upp). I dagens Sverige har man löst detta genom att en lag, LAS, ger default-regler, som gäller om inte anställningsavtalet säger annat. Bland annat säger LAS att en arbetsgivare kan säga upp anställningsavtal när "arbetsbrist" råder, och en logiskt följd av detta är att LAS även måste ange *vilka* anställningsavtal som kan sägas upp när "arbetsbrist" råder (dvs vilka turordningsregler som ska gälla).
Jag vet inte vad lagstiftarnas poäng med turordningsreglerna i LAS är, men om LAS inte hade haft några turordningsregler över huvud taget, så hade det ju inte gått att juridiskt avgöra om en arbetsgivare begår avtalsbrott när denne slutar betala ut lön till en anställd med hänvisning till "arbetsbrist", och detta måste ju rimligtvis alla vara ense om är oacceptabelt.
Nu kan man förstås diskutera *vilka* turordningsregler som bör gälla (t ex skulle man kunna tänka sig turordningsregeln att arbetsgivaren bestämmer vilka avtal de kan säga upp), men eftersom allt i LAS kan förhandlas bort (eftersom LAS bara är default-regler), så skulle resultatet av en sådan ändring bara bli att vissa anställningsavtal skulle fyllas (för att override:a default-reglerna i det nya LAS) med mer text medan andra skulle få mindre text (eftersom de inte längre behöver override:a default-reglerna i det nya LAS). Självklart finns det en vinst i att ha så vettiga default-regler i LAS som möjligt (eftersom det ju är bra om avtal kan hållas korta och koncisa), men någon effekt på vem som blir anställd och vem som blir uppsagd inser jag inte varför LAS skulle ha (såvida inte arbetsgivare och/eller arbetstagare är för korkade för att inse att de kan teckna vilket avtal de vill oavsett vad LAS säger).
Men att just turordningsreglerna skulle vara ett stort problem för just ungas inträde på arbetsmarknaden tror även jag är överdrivet. Unga accepterar i stor grad tillfälliga arbeten, vikariat och provanställningar. Det är förstås den större problematiken att turordningen skapar inlåsningseffekter, försiktighet att expandera i största allmänhet osv. som är det faktiska problemet, men det är förstås en helt annan fråga än den TCO vill ta upp med sin debattartikel.
En brist i mitt resonemang ovan är för övrigt att det inte förklarar hur det kommer sig att folk vill ha "sist in, först ut"-turordningsregeln -- när man tecknar avtalet så blir man ju den där personen som är sist in, och i det läget är ju regeln ofördelaktig. Om nu är så att arbetsgivaren och arbetstagaren genom avtalet kan välja vilka turordningsregler som ska gälla, så borde ju alla se till att det står "först in, först ut" i sina anställningsavtal istället. Så det verkar som att jag missförstått någonting gällande LAS.
Så visst kan du bilda din egen fackförening, men den kan ignoreras på samma sätt som du som individ.
Jag vill minnas när jag läste en sammanställning av undersökningen att ytterligare ca 2% var siffror på ungdommar man förutsatte blivit arbetslösa i en situation där turordningsreglerna gäller men ändå inte pga. dem.
Nåväl, det jag finner dess intressantare med undersökningen är åldrarna det rör (15-24) när många studerar (en stor grupp på gymnasial nivå) varav flera inte ens kan räknas till den grupp som studerar men vill ha arbete (som annars räknas som arbetslösa med nuvarande metod att räkna) dessutom omnämns att en huvuddel inte ens har haft något jobb. I debatten om turordningsreglerna blir dessa siffror irrelevanta eftersom det intressanta är ungdomars möjlighet att behålla fotfäste på arbetsmarknaden (vilket är viktigt för anställningsbarheten i senare ålder också). I undersökningen drar man alltså slutsatser från siffror som visserligen är intressanta om man talar om de strukturella problemen som hindrar unga från att få arbete från första början, men inte särskilt om man vill undersöka av vilka skäl unga förlorar sina jobb (vilket är det relevanta i kritiken mot LAS i allmänhet och turordningsreglerna i synnerligehet).
Angående undersökningen så tror jag f.ö. att stor relevans hade vunnits på att räkna åldrarna 18-27 istället för 15-24, även inom den förra åldersgruppen är man lika påverkad av turordningsreglerna, men då man berör en åldersgrupp där fler har fasta anställningar (TCO:s undersökning innehöll många visstidsanställningar och det angavs som bland de viktigaste skälen till att ungdomar slutade arbeta) och därmed berörs av LAS.
Med lite mer tid skulle jag gärna sätta mig och dissikera undersökningen ordentligt och fördjupa mitt resonemang om varför icke tidigare anställda ej är relevanta för debatten om LAS och tillhörande fakta.