Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.
His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.
He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).
13 dec 2009, kl 21:37 | real development Köpkraft i Elfenbenskusten & Mauritius, samt i Zambia & Botswana 1960-2004:
;)
Enligt Spence-utredningens slutrapport, (appendix), hade länderna initialt jämförbara villkor, men utfallen blev väldigt annolunda pga politiska beslut. Hmmm...
Reader Comments (6)
Botswanas diamanter behöver bara delas på 1.5 miljoner människor, och är därmed priviligerad på ett sätt som Zambia inte är.
"De flesta utvecklingsländerna har hittills haft föga nytta vare sig av den ökade internationella handeln eller av ökningarna i investeringar och kapital och inte heller av de stora framstegen inom informationsteknologin."
Men i Spencerapporten står följande:
"The number of people living in high-growth environments or in countries with OECD per capita income levels has increased in the past 30 years by a factor of four, from 1 billion to about 4 billion. Growth has accelerated in the global economy and in an even wider set of developing countries. There is, perhaps for the first time in history, a reasonable chance of transforming the quality of life and creative opportunities for the vast majority of humanity."
Undrar vad som är orsaken till skillnaden i formuleringarna?
Så här står det för övrigt också i Spencerapporten:
"Growth is not an end in itself. But it makes it possible to achieve other important objectives of individuals and societies. It can spare people en masse from poverty and drudgery. Nothing else ever has."
Det vore kul att få Jämtins kommentar på det stycket.