Arbetarrörelsens tankesmedja visar upp sig
15 dec 2009, kl 2:00 Sist jag kritiserade användandet av skatterplots i argumentationen var det Svenskt Näringsliv som åkte dit. Jag upprepar det gärna, följande är inte inte seriöst:
Men i afton var det Arbetarrörelsens tankesmedja som stod för anti-intellektualismen, med anledning av Wilkinsons & Pickets bok, The Spirit Level.
Ett exempel (notera att måttet på innovationer är antal patent):
Ett annat exempel: (japp, jämlika samhällen har mer återvinning!)
Nu invänder någon: Menar Wilkinson verkligen att det finns ett orsakssamband, dvs att inkomstjämlikhet orsakar återvinning och patent?
Om det bara vore dessa två... Låt mig citera forskarnas site, under rubriken "The effects of inequality"
"it has recently become possible to compare the scale of income differences in different societies and see how the social fabric of society is affected by how much inequality there is"
Därefter följer en harang som inkluderar fetma, sinnesjukdomar, tonårsgraviditeter och fängelsestraff, allt orsakat av ojämlikhet enligt forskningen uttolkad av hr Wilkinson.
Kuriosum ett: Lars Ohly var inbjuden att diskutera boken. Han var mycket nöjd med att fått vetenskapliga bevis på sin egen politiks förträfflighet.
Kuriosum två: Jag är inte säker på att den unga Malmöpubliken självklart tycker att många patent är ett bra mått på innovationer.
Kuriosum tre: Publiken var mer homogen än på ett Timbroseminarium. Fast på ett annat sätt.
bergh
Rätt ska vara rätt: Seminariet arrangerades av Efter Arbetet, ABF Malmö, LO-distriktet i Skåne, LO Malmö, Socialdemokraterna i Skåne, medan kommentarer gavs av Arbetarrörelsens Tankesmedjas Anne-Marie Lindgren och Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.
Reader Comments (34)
För det första så kan jag inte se (jag kanske är blind) någon direkt koppling mellan jämlikhet och återvinning. I så fall handlar det väl snarare att ett samhälle som satsar på att jämna ut inkomster också satsar på återvinning, något man kanske kan kalla gafflad kausalitet. Som i "landet resurser är gemensamma, vi ska ha en jämn fördelning och ta hand om de resurser vi har". Men rimligtvis kan man ha bestämmelser som producentansvar alldeles oavsett om man satsar på utjämning eller inte.
För det andra så är det knappast självklart att återvinning ens är bra. Minns jag rätt från Christer Berglunds artikel i Ekonomisk Debatt så var materialåtervinning bättre än energiåtervinning för miljön. Men ekonomiskt så var materialåtervinning ganska mycket dyrare. Så att satsa på den sortens återvinning kan mycket väl vara slöseri och knappast positivt.
Dåliga saker (säg drogmissbruk) korrelerar nästan alltid med ojämlikhet och med andra dåliga saker. En stad som har stor andel drogmissbrukare får ojämlikhet på grund av drogmissbruket. Samtidigt som det får andra dåliga saker (säg, återigen, brottslighet).
Sambandet mellan dåliga saker och ojämlikhet framförallt är otroligt starkt, sociala sjukdomar ORSAKAR nästan alltid problem och leder därför till ojämliket, detta vet vi utan tvekan.
Därför kommer man att hitta en oändlig lista med bra saker som korrelerar med jämlikhet och dåliga saker som korrelerar med ojämlikhet, utan att det för den skull behöver finnas ett kausalt samband mellan ökad jämlikhet och bra saker, eller ojämlikhet och dåliga saker.
Det är inte ojämlikheten som har orsakat den höga brottsligheten i exemplet ovan, som en ytlig analys skulle antyda. Både har i stället orsakats av djupare sociala krafter.
Vill man vara seriös måste man på ett stringent sätt visa att ojämlikhet ORSAKAR färre patent.
Det är därför inget konstigt att nyliberaler inte behöver motbevisa spurious correlation nr 126 mellan jämlikhet och dödlighet, jämlikhet och trust, jämlikhet och brottslighet, ojämlikeht och terrorism, jämlikhet och whatever som tycks räcka för att bekräfta vänsterns ideologi.
Om det verkligen finns stark kausalt effekt på ökad jämlikhet (tex genom mer omfördelningspolitik) och mer innovationer borde det inte vara några problem att demonstrera det kausala inslaget? Vad väntar vänstern på? Varför slösa min tid med korrelationer? (möjligen kan de säga att de inte har några instrument)
Varför är det samma människor som anser att jämlikhet är det viktigaste målet i ett land som Ohly förordnar fri invandring från uländer? På vilket sätt har detta ökat jämlikheten i Sverige?
”vi vill inte ha det som USA” förutom då etnisk fragmentisering, det utan jämförelser viktigaste drivkraften bakom all ojämlikhet i USA. Det måste Sverige till varje pris kopiera.
Men även jag har förvånat noterat att DN kultur inte verkar ha upptäckt boken än. De kanske fortfarande sitter och läser om den tunga bevisningen i Chockdoktrinen...
Det tristaste är väl att en del kausala effekter sannolikt finns från viss typ av jämlikhet till exempelvis viss typ av hälsa, men dylik seriös forskning kommer ju helt bort i detta virrvarr av punktdiagram...
2. Den här sortens samband mellan jämlikhet och prestandard är gjorde inom samma land. Det är inom samma land som jämlikhet "leder" till fler patent, inte mellan länder.
3. Gå ärligt till val med det. Eftersom vänstern tydligen tror att ojämlikhet är orsaken till det mesta dåligt borde en hederlig valslogan vara: "Vi gör Sverige mycket sämre för att kanske göra resten av världen marginellt bättre"
illegala invandrare
Arbetarrörelsens tankesmedja organiserade inte seminariet. Det gjorde tidningen Efter Arbetet i samverkan med Socialdemokraterna i Skåne, Lo-distriktet i Skåne, Lo-Malmö och ABF Malmö.
DN kultur har skrivit om boken. På essä-sidan, nån gång i höstas.
P.
Men, med det sagt (eller skrivet i det här fallet), tycker jag nog ändå att det finns förtjänster med Wilkinsons gärning. Tveklöst bygger han upp ett ganska imponerande indiciemål med de myriader av sambandsdiagram han visar upp. Sen kan, och bör, ju de kausala mekanismerna diskuteras. Men, framförallt, så är det ju kul med stora idéer! I stubbsittarnas tidevarv är det ju fantastiskt roligt när någon faktiskt vågar sig på ett grandiost teoribygge av Wilkinsons rang.
För övrigt uppmärksammade DN kultur, med rätta, Wilkinson (om än inte ’the spirit level’) redan för flera år sen:
http://www.dn.se/kultur-noje/battre-rik-och-frisk-an-fattig-och-sjuk-1.400669
@Gem Stora idéer uppmuntras. Utmaningen är att hitta något som är stort och samtidigt någorlunda korrekt.
jag har svarat i ditt kommentarsfält, tyckte ditt inlägg var bra och läsvärt.
Problemet är att beräkningarna bakom punktdiagrammen i allt för liten utsträckning korrigerar för andra faktorer som kan spela roll. Genom att läsa forskning av andra än Wilkinson har jag dock uppfattningen att flera av de samband han pekar på faktiskt finns, åtminstone i rika länder.
Då slänger man upp en scatterplot som tenderar till att visa att sambandet faktiskt går åt *andra* hållet, och att mer ekonomisk frihet korrelera med rikedom, jämlikhet, lång livslängd osv.
Då blir det tyst. :)
Jag förstår att det du skrev kanske inte var alldeles allvarligt menat, men med tanke på hur vanligt det här problemet med scatterplott-tänkande är bland journalister och politiker (och även bland akademiker inom vissa discipliner och del-discipliner) skulle jag ändå vilja göra följande lilla påpekande: du har ju precis samma problem om du vill MOTBEVISA ett påstått kausalt samband.
Ett exempel: anta att det faktiskt är ett positivt kausalt samband mellan frihet och fattigdom, så en policy som ökade graden av frihet i ett land skulle allt annat lika leda till större fattigdom. Men antag också att av historiska skäl tenderar de länder som har en hög grad av frihet också ha en stor mängd naturresurser, vilka i sin tur har (allt annat lika) ett negativt inflytande på fattigdomsnivån.
Om du nu visar en scatterplott mellan fattigdom och frihet, men bortser alldeles från mängden naturresurser, kan du mycket väl (om det negativa sambandet mellan naturresurser och fattigdom är tillräckligt starkt) få ett negativt samband: det ser ut som om en hög grad av frihet är förknippad med en låg fattigdomsnivå, fastän det policy-relevanta sambandet är positivt.
Exemplet var förstås valt endast för att illustra den statistiska poängen (inga ideologiska biavsikter).
För övrigt: Finns det nån kritik av The Spirit Level från seriösa samband tillgänglig på nätet på engelska?
Nu låter det som om du faktiskt menade allvar med ditt förra inlägg...
Du skriver: ”Men om man i det läget vill hävda att statistik inte säger varken by eller bä, så kan man ju inte bevisa nånting i ekonomi, eftersom man då inte längre kan titta på verkligheten för att verifiera teorier. Trots allt så är nästan all praktisk vetenskap inget annat än teorier som står eller faller med ’scatterplots’.”
Riktigt så illa är det ju inte, som tur är. I exemplet jag gav skulle den person som ville motbevisa det påstått kausala sambandet göra sitt argument betydligt mer övertygande om denne kunde hitta data över mängden naturresurser (den variabel som utelämnades i scatterplotten) och kontrollera för den när han/hon studerar sambandet mellan fattigdom och frihet. En annan ansats är att leta efter någon slags händelse i världen (en naturkatastrof kanske?) som har skapat variation i graden av frihet mellan länder eller regioner, och som gjort det på ett sådant sätt att det ger oss goda skäl att tro variationen inte är relaterad till mängden naturresurser – på det sättet skulle man kunna efterlikna ett kontrollerat experiment.
Jag påstår inte att det är lätt att göra de här sakerna eller att det överhuvudtaget är görligt för alla de samhällssvetenskapliga frågeställningar vi skulle vilja förstå. Men i många fall ÄR det möjligt att komma betydligt längre än vad scatterplotanalysen kan ta oss (ett exempel: Andreas säger i en kommentar i början av tråden att han kikat på andra studier och, vad gäller vissa delfrågor i alla fall, blivit mer övertygad av dem).
Dessutom – och det här är min viktigaste poäng – i vilken mån det är möjligt att komma längre beror inte på omständigheter som är fixa och givna, utan på hur intensivt forskarna arbetar med att försöka hitta lösningar och hur finurliga forskarna lyckas vara; detta i sin tur beror i hög utsträckning på vilka krav och förväntningar forskarna ställs inför – verkar de i en kultur där ribban som anger vad som anses tillräckligt för att utgöra god forskning ligger högt eller i en där ribban ligger lågt? Bara inom en disciplin som nationalekonomi kan du, beroende på vilket ämnesområde du tittar på, se exempel på väldigt olika placeringar av den där ribban. Om du sätter dig på ett seminarium där ett papper om t ex utvecklings- eller arbetsmarknadsekonomi presenteras, så är det inte osannolikt att författaren ser som sin absoluta huvuduppgift att övertyga dig och resten av publiken om att hans/hennes instrumentvariabel håller vatten, så att analysen verkligen identifierar en kausal effekt – författaren vet att det är denna fråga som avgör hur papperet blir mottaget på seminariet och, längre fram i tiden, i vilken tidskrift papperet blir publicerat (om det överhuvudtaget är någon tidskrift som vill ha det!). Samtidigt finns det andra områden inom nationalekonomi där kulturen är helt annorlunda – där kan du hamna på ett seminarium där papperet som presenteras har uppenbara problem av den typ vi diskuterar i den här blogg-tråden men utan att författaren ens kommenterar dessa, och om du frågar om selektionsproblemen så förstår författaren inte vad du menar. Det jag vill säga med det här är att i många fall är den låga kvalitén på forskningen onödig. Det går att göra det bättre. Och ett första steg för att försöka förmå forskare att göra det bättre är att vi (blogg-deltagare, politiker, journalister, övriga forskare) bidrar till att höja ribban genom att i alla fall inte låtsas att vi tycker att scatterplots är skitbra.
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=503
Andreas: Nåja, svenska duger. Jag har bara noterat att boken har ett Wikipedia inlägg, och att det inte finns nån kritik där, men det har då fått sin förklaring. :-)
Ni skriver att DN Kultur inte skrivit om boken - men det är inte sant. Redan den 20 mars 2009 hade Staffan Skott en artikel om den. (Däremot tycks DN inte ha lagt ut någon länk till artikeln.)
Själv presenterade jag boken i Svenska Daglbadet den 22 juni 2009: http://tinyurl.com/ydy2625
Visst är det resonemangen om kausalitet som är bokens svaga punkt. Men sambandet mellan jämlikhet och alla de saker vi tycker är goda är intressant och något som alliansregeringen inte kommer att tala så mycket om i valrörelsen. :-)
Du skriver här "Visst är det resonemangen om kausalitet som är bokens svaga punkt.", men i din text i svenskan, ger du ett skolexempel på hur man glider från korrelation till kausalitet:
"Författarna har överhuvudtaget svårt att hitta något exempel på samhällsproblem som inte är mer förekommande i länder med stora inkomstskillnader. Självmord blir undantaget som bekräftar regeln. [så långt korrelation]
Vilken är då förklaringen till att jämlikhet har så många positiva konsekvenser för ett samhälle? [nu är det plötsligt en kausal effekt]
Författarnas enkla svar är att jämlikhet leder till minskad stress och större trygghet, inte bara bland de sämst ställda utan också bland de välbärgade."
Vad tror du själv, gäller den kausala effekten även självmord, eller är det bara ett spuriöst samband att mer jämlika länder har fler självmord?
I annat fall är naturligtvis de flesta 'ojämlikhetseffekter' spuriösa i den mening att de kräver förändringar i minst en annan variabel, så det finns en hel del öppna dörrar att slå in.
Likväl kan man ju tycka att det är spännande och intressant med icke-linjära absoluta och relativa inkomsteffekter, vilka får till följd att omfördelning förbättrar utfall. I fallet självmord kan man ju tänka sig att det finns en inkomstnivå under vilken risken för självmord ökar oproportionerligt. Och pappret här verkar antyda just detta:
http://www.frbsf.org/publications/economics/papers/2007/wp07-12bk.pdf
Förmodligen är detta inget som skulle passera som kausaleffekt enligt de standards som vi kräver för arbetsmarknadspolitiska utvärderingar. Men då det torde finnas en hel del forskningsetiska problem med att utföra experiment på detta område får vi kanske nöja oss med det som finns i form av empiriskt underlag. Hursomhelst finns det ju från teoretiska utgångspunkter -- även strikt neoklassiska -- inget att invända emot föreställningen att självmordsbenägenheten skulle påverkas icke-linjärt av inkomsten.
Jag tror att inkomstojämlikhet framför allt kan förstås som en konsekvens av människors handlande, inte som en orsak till detsamma.
I Svenska Dagbladet refererar jag författarnas tes att "jämlikhet leder till minskad stress och större trygghet" (kausalitet). Själv ställer jag mig i samma text kritisk till den enkla kausalitet författarna förespråkar, och reflekterar i stället enligt följande "Finns det inte i stället något i de jämlika staternas politiska historia och kulturella traditioner som främjar såväl jämlikhet som ett mer tillitsfullt samhällsklimat?" (alltså korrelation jämlikhet - tillitsfullt samhällsklimat.)
För säkerhets skull kommer länken en gång till: http://tinyurl.com/ydy2625